Hur gammal är eller blev din katt?

Vår honkatt fyller 16 år nu i dagarna. Hon är i fin form förutom lite stela höfter som märks på att det går lite långsamt upp/ner för trappan till övervåningen.

Min bondkatt blev 23. Det var en innekatt. De sista åren var han väldigt stel i höfterna och sov mest, och jag tror faktiskt att han blev lite dement.

Mammas katt är 16 snart 17 år och mår än så länge bra. Går på lådan än. Är ganska stel i kroppen. men kan ibland hoppa upp på bord tex. Dock har njurarna börjat knöla lite så han får specialmat.

Min mammas kompis katt blev hela 22 år innan han fick en stoke och dom var tvungna att avliva honom. Men han var pigg och frisk in i det sista. Men det är ovanligt att dom blir så gamla.

Hade 3 bondkatter när jag var liten. En ena blev 15 år, en blev närmare 10 år( han blev överkörd) och en katt visste vi inte åldern på för han var en hittekatt. Sen hade vi en bondkatt som bara blev 5 år( hon blev överkörd). Mammas katt, en bondkatt blev 11 år. Han blev sjuk, blev jättesmal och spydde ofta så han fick somna in. Veterinären hittade inte orsaken till att han var sjuk, kan ha varit cancer. 
Farmors katt som hade diabetes blev 18 år.
Nu har jag och min fästman 2 katter. Nalle är 9 år och är en blandning mellan bondkatt och siames. Helga är 6 år och blandning mellan bondkatt och norsk skogkatt.

Nalle

 

Helga

 

 

Mina barndomskatter, två halvbröder, svart vita bondkatter
ena blev 19år gammal och den andra 21år 
men båda borde ha avlivats minst 1år innan!
min mamma tror på att "naturen ska ha sin gång" och vägrar eller väntar med avlivning in i det absoluta sista, vilket resulterar i att djuren lider, hon behandlar symptomen och försöker förlänga deras liv, vilket bara orsakar ett utdraget lidande, var hemskt att se på under min uppväxt! (hon har även gjort det mot en häst och hund) 
båda katterna var vandrande skelett med en hel del sjukdomar (vilket vet jag inte exakt då min mamma nästan aldrig var till veterinären med djuren) och man kunde knappt röra dom utan att dom visade hur ont dom hade, ena svalt ihjäl till slut, kunde inte behålla maten och ta upp näring.. den andra blev till slut avlivad efter en massa övertalning från min storesyster. 

vad jag vet så fick dom det absoluta billigaste torrfodret som går att få tag på och en massa matrester
dom var även utekatter och jagade möss, råttor och fåglar som dom gärna åt, ena katten gick även till en granne och fick mat, dom trodde länge att han var en hemlös katt (särskilt då han såg så sliten och utmärglad ut i slutet)

Alla andra katter som vi haft har tyvärr inte blivit särskilt gamla, eftersom min mamma inte heller tror på kastrering eller sterilisering så har dom fått ungar titt som tätt som fått vara ute i skogen och liknande, blivit tagna av räven, påkörda, ihjälfrusna m.m 

(Ja, min mamma har blivit anmäld för misshandel och misskötsel av djur, och flera gånger under min uppväxt så kom dom hem till oss, men dom gjorde sen ingenting, hon fortsätter skaffa djur och behandla dom helt fel..) 

Katterna som blev gamla var iaf världens underbaraste!
ena katten var en riktigt klok en, filosoferade mycket och bråkade aldrig!
andra var en riktig jävla "kvarterets härskare" skyddade sin bror från bråkstakar och charmade flickorna, höll rent från möss och råttor (en gång bodde vi på ett annat ställe, och han hängde med dit och bodde där ca. 6 månader, sen när vi flyttade tillbaka så var det en massaker på möss och råttor överallt! dom hade tydligen märkt att han var borta och börjat rota i soporna och sånt, sen när han kom tillbaka så dödade han varenda en) 
men samtidigt som han var tuff, så var han världens nallebjörn! fet och gosig
brorsan var smal och smidig, och han brukade äta genom att ta maten i ena tassen och äta från den ^^  

Min katt är 12 år och världens gosigaste kisse  Slänger med en liten bild på Trazzel som är en blandning av bondkatt/perser  

 

Har haft en hel del katter.

Pappas abessinier, Justus, blev 20½, och var en riktig tuffing livet ut. Sent kastrerad - vid 20 års ålder kunde han fortfarande bara genom att visa sig och väsa lite jaga bort kvarterets alla hankatter från husets löpande honkatt. Avlivades då han började bli lite åldersskröplig.

Pappas siames, Lucas, blev 14, hade någon slags hosta (kanske hjärtfel?) som blev värre tills han fick somna in.

Mammas första huskatt, Missan, blev 19, blind och döv och inte rumsren på slutet. Jag var med när hon fick somna in, då kanske fem år gammal.

Min första huskatt, Miranda (korsning europé/britt), fick gå ute, och försvann vid sju års ålder.

Min första egna siames, "Pyret", blev rädd för en bil och slet sig under en promenad på min 16-årsdag. Hon var då tre år, och vi hittade henne aldrig igen. Det var en av de största tragedierna i mitt liv, och jag var 24 första gången jag därefter såg en siames utan att börja gråta. Hon var så fin och klok, pratig, social, gosig, älskade att apportera, tog hand om sin kompis ungar som om de varit hennes egna, kanske det finaste katt jag hittills haft.

Hennes kompis Humlan (hittekatt, senare novisgodkänd europé) blev 12. Hon var innekatt, men rymde när hon kunde och den här dagen hade hon kommit ut, och hittades sedan flämtande med förlamade bakben i en häck vid en mycket lugn bilväg, och dog medan upphittaren satt och klappade henne. Det var också tungt, hon var min bebis som alltid brukat sova i min säng och snutta på mina fingrar och som låg deprimerad på min säng en månad efter att jag flyttat hemifrån till studentkorridor, och likadant efter varje gång jag varit hemma och hälsat på. Jag vet inte om hon blev påkörd, eller fick aortatrombos (blodpropp till följd av dolt hjärtfel).

Humlans dotter Mollie fick somna in vid 12 års ålder, efter att hon blivit krasslig och slutat äta och dricka. Hon röntgades och veterinären konstaterade att hon hade diafragmabråck, sannolikt en gammal skada. Mamma mådde dåligt av det, då hon en gång under kattungetiden hade kastat Mollie tvärsöver rummet. (Verkligen inte ok, men hon har alltid haft lite svårt med spärrarna, även gentemot mig.)

Mollies bror Linus är mig veterligen fortfarande vid liv. Hans matte skickar julkort varje år, senast var han 14 år och såg frisk men lite tufsig ut.

Min och min mans siames Miro gick bort vid 4½ års ålder, i aortatrombos (blodpropp som fastnar i förgreningen av aorta ut i bakbenen, med förlamade bakben och svår smärta till följd samtidigt som katten får akut hjärtsvikt och lungorna fylls med vätska/slem som kväver katten till döds) till följd av HCM (hjärtfel). Han var som vanligt på morgonen, på förmiddagen kom han plötsligt hasande på frambenen med panik i blicken och bönföll oss om hjälp. Vi hann inte ens till veterinären. Fruktansvärt, framförallt för min man som stod denna katt mycket nära och nyligen gått igenom en svårt depression med katten lojalt vakande vid sin sida dygnet runt när detta hände. "Det är som att jag hade fått ett nytt liv, men jag fick inte ha med mig Miro dit. Så djävla orättvist." Strax därefter var han sjukskriven för depression igen.

Kvar har vi Miros kompisar, huskatterna Kaja, 6 år, och Qvintus, 4 år. Fortfarande unga och friska, och vi hoppas att få ha åtminstone Qvintus med oss länge än. (Kaja är knepig, bajsar på golvet varje dag, kissar i vår säng om maten är slut, hetsäter och spyr och är fet, dreglar och buffas hårt och slickar och tuggar ibland i ansiktet när hon gosar, väcker oss på nätterna mm så där är vi lite mer kluvna...)

Avslutar med lite terminologi, som var huvudskälet till att jag valde att svara i tråden:

Huskatt = vilken katt som helst utan stamtavla
Bondkatt = äldre benämning på den typ av katt som är typisk för Sverige, som heter européiskt korthår om den har stamtavla.
Norsk skogkatt = långhårig kattras som liknar en "vanlig" katt i kroppstypen
Norsk skogskatt = felaktig term som folk använder om långhåriga huskatter
Kastrera = operera bort testiklar eller livmoder/äggstockar för att få en lugn, harmonisk katt som inte skriker, kissar inomhus, vandrar iväg, hamnar i slagsmål eller får ungar på löpande band. Rekommenderas starkt för katter som inte ska användas i avel!
Sterilisera = kapa äggledare eller sädesledare. Könsdriften finns kvar, men inte förmågan att fortplanta sig. Görs inte på katter.

Nu ska jag berätta en sorglig sak  I söndags morse kom katten in.Hon hade varit ute på  natten och de var hon ofta.Hon hoppade upp i vår kökssoffa.Och när hon skulle gå ner så kunde hon inte gå.Hon vinglade fram på bakkroppen.Hade ingen balans alla.Vad som har hänt henne vet vi inte.Hon kunde inte så stå upp och äta så hon låg ner.Såg ju hemskt ut. Vi ringde till djursjukhuset och fick komma på en gång. Så nu sover hon gott.Hon somnade in i söndags middag 13,15...... Hemska beslut man måste ta.Men där finns ju ingen återvändo.Vi tog med henne hem och nu ligger hon tillsammans med sin mamma och mormor.Och vår hund.Och dom har de bra nu när dom är tillsammans igen. Jag var ute och pratade lite med henne.Och hon sa att allt är bra.Var inte ledsen mer.Nu när jag skiver detta så rinner tårarna.Hon har ju delat livet med oss i 16 år.Så Cicci lilla sov gott.