is1 skrev 2014-01-10 22:08:58 följande:
Idag är det sån där depp dag för mig, Den här veckan har det kommit upp flera ul bilder och gravid magar på fb och insta.. Jag känner mig så ledsen fått två missfall inom 3 månader, på nått sätt måste man gå vidare men inte alltid så lätt, jag har tanken att jag kanske aldrig kommer få barn själv vilket gör mig väldigt ledsen, för det är störta önskan i mitt liv. Nu skiter jag i alla äl tester osv.. för jag vet inte hur jag ska palla 3 missfall, just nu försöker jag satsa på viktnedgång, flytt och jobb.. men ständigt kommer tankarna upp varför får inte jag behålla mina små liv. hur ska jag hantera vid 21 års ålder att jag inte kanske kan få barn? kommer jag bli en sån tant med 15 katter, allt känns så overkligt, världens värsta mardröm som verkar aldrig bli slut.. Jag är en sån person som stänger alla ute när jag mår dåligt. När första missfallet skedde sa en kompis till mig " Det är kanske inte meningen just nu, 3 min innan jag skulle på skrapning. Den andra gången jag blev gravid sa vi inte till någon. Dagen innan jag började blöda sa jag till min sambo att det kändes som något var fel, att det skulle nog bli ett mf igen, men man försöker tänka positivt, det räckte inte. Hur ska jag orka njuta av livet igen? förlåt om jag klagar men allt känns så motigt just nu...
Tror aldrig jag kan förstå hur det känns att få 2 mf tills jag varit där själv! Men jag tycker ändå, om du " bara" är 21 har alla förutsättningar att kunna bli gravid på något sätt. Jag blev gravid första gången när jag va 30 och nu är jag 34 och nästa gång blir vårt 10:e försök, jag har dessutom lite låg äggreserv- vet inte hur mycket den påverkar men ska det bli fler barn är det NU, men det vill sig ju inte! Jag vet att du känner att det inte spelar någon roll hur gammal man är för det är lika tugnt ändå men jag tycker ändå du ska se det positivt att ni började så tidigt, då har ni alla chanser sen med ivf och adoption-om det skulle behövas. Så 15 katter?, det tror jag knappast!;) Hoppas det känns bättre idag och tänk att varje försök är ett försök närmare!:) Kram
