• Anonym (styvmor)

    Jag är bonusmamman ni älskar att hata

    1. När jag blev kär i min man, visste jag inte vad jag gav mig in på. Jag ville inte ha en man som redan tidigare hade två barn. Jag var inte redo, hade andra prioteringar och var inte alls intresserad av någons barn än min brorsdotter i små mängder.

    2. Efter att vi vart tillsammans i knappt 3 veckor så träffade jag hans barn för första gången. Den äldsta älskade mig från första stund och var vid första anblick en glad sprallig kille som dock visade sig ha behov av uppmärksamhet konstant, medan den yngsta såg mest ut som ett argt troll. Jag kan inte på något sätt säga att jag tyckte om dem.

    3. Barnens biomamma fick inte längre bestämma hur hon skulle ha barnen. Hon var inte längre välkommen hem till min man. Detta har garanterat resulterat i att hon träffar sina barn mindre.

    4. Barnen stod i totalt fokus, Alla sov i samma säng, vardagsrummet var barnens klätterstuga, Vi möblerade snabbt om och alla fick ett eget rum med en egen säng och det blev förbud för barnen att sova i min mans säng eller ens vara i sovrummet där den stod.
    Det första året blev ett väldigt tufft år då barnen fick lära sig vilka regler som gällde i huset och de fick krav på sig att bete sig efter den åldern de faktiskt var hemma. Det fick olika uppgifter att göra för att hemmet skulle fungera bättre. Fokuset las om från att enbart handa om barnen till att handla om familjen där alla skulle må bra och trivas.

    5. Det har gått två år nu och jag älskar fortfarande inte mina bonusar, jag längtar fortfarande efter mer egen tid med min man. Jag tycker fortfarande att bonusarna är skitjobbiga oftare än jag tycker att de är underbara.  

    Så nu varsegoda att börja hata mig! 

    Men innan ni gör det, så ha detta i åtanke:

    1. Man väljer inte vem man blir kär i, man vet inte vad framtiden bär med sig. Kanske blir du sjuk, kanske blir han sjuk. Kanske lever ni lyckliga i alla era dar, trots två bonusbarn.

    2. Kanske var det så att jag inte vill träffa barnen så tidigt som jag gjorde, men efter som deras biomamma vägrade att ta hand om sina egna barn och annan barnvakt inte fanns att tillgå så hade vi inget annat val.

    3. Mamman är psykiskt sjuk, vilket i sig är jätte sorgligt. Det som är ännu mer sorgligt är att hon har gjort sina barn otroligt illa. Hon tycker alla ska rätta sig efter henne vilket innebär att hon inte går och hämtar sin barn på dagis om hon har lite feber. Hon tycker små barn är gulligare än stora vilket resulterat i att hon har tryckt ner sina barns utveckling. Hon är inte längre välkommen i det hus där hennes barn bor efter en rad olika incidenter som är polisanmälda.

    4. När barnens enda vårdnadstagare håller på gå in i väggen för att han har levt för sina barn, då måste det ske drastiska förändringar. För vem kommer annars ta hand om barnen om även pappan skriver in sig på psyk?

    5. Min man har barnen alla dagar i veckan, utan knappt någon avlastning från någon. När ekonomin tillåter det har vi barnvakt. Jag älskar inte mina bonusbarn, men det innebär inte att jag inte sätter dem i främsta rummet och ser till att de har det så bra de någonsin kan få det. De är bara barn och de har varken bett om att bli födda eller om att hamna i denna soppa.

    ...så nu, vasegoda!

  • Svar på tråden Jag är bonusmamman ni älskar att hata
  • Iam
    Gung Ho skrev 2013-03-26 20:57:26 följande:

    Fast har man en regel bör man väl kunna argumentera dess existens? Det är väl ett diskussionsforum där man får tåla att man får de val man själv väljer att gå ut med ifrågasatta?

    Jag har skrivit om min åsikt kring hur jag tycker man bör ta hand om barn i en 'bonusfamilj'. Som svar fick jag mest kommentarer om att jag måste vara en dålig förälder som ville 'dynga över' (av ordvalet förstår du nog vem det är) ansvaret på min 'nya'. Vad säger det om respekt för andras liv och val? Såg aldrig dig stå i bräschen för allas individuella val då...
    Jag kan ju inte svara för TS, som nu har svarat för sig själv i #120
    Men för min åsikt har jag argumenterat. Å andra sidan var det kanske inte den du ifrågasatte.  
  • solosss
    Anonym (styvmor) skrev 2013-03-26 21:08:13 följande:
    Som jag skev i inledningen, jag är väl medveten om att barnen inte har bett om att hamna i denna sörja. Vi försöker tänka långsiktigt på barnen, där målet är att barnen ska må bra i slutändan, trots deras föräldrars separation och deras sjuka mamma. Dessa barn behövde rutin och ordning, hur hårt det än kan låta. Detta tillsammans med uppmärksamhet, värme och kärlek kommer skapa grunden för tryggare barn. Vi hade gjort dem en björntjänst om vi hade låtit det fortgå som det var.  
    Ja men varför tror du att folk här ska hata dig? Det fattar jag inte, du verkar väl vara en helt vanlig människa 
  • Anonym (M)
    solosss skrev 2013-03-26 21:17:44 följande:
    Ja men varför tror du att folk här ska hata dig? Det fattar jag inte, du verkar väl vara en helt vanlig människa 

    Du verkar vara ny här på forumet? Flört 
  • mrsStatham
    Anonym skrev 2013-03-26 18:27:27 följande:
    Eftersom de går på dagis enligt Ts så får man väl anta att de är upp till 5-6 år?
    Det enda TS skrivit är att mamman till barnen inte hämtar sina barn på dagis om hon har feber. Det står dock ingenstans att det är TS bonusbarn som det syftas på. Chansen att mamman har fler barn med andra män finns ju faktiskt. Speciellt eftersom TS skriver att barnen bor i hos dem på heltid.
    George 1 skrev 2013-03-26 18:13:17 följande:
    VA !
    Förklara det du skrivit ????? 
    Vad är det du inte förstår?

     
    Bara två saker är oändliga
  • Lilje

    Det jag reagerade mest på, tyvärr, var snyfthistorien om mannen som måste ta hand om sina barn varje dag.  Fan va jobbigt att ha vårdnad för barn man själv har anskaffat.

  • Gung Ho
    Iam skrev 2013-03-26 21:16:40 följande:
    Jag kan ju inte svara för TS, som nu har svarat för sig själv i #120
    Men för min åsikt har jag argumenterat. Å andra sidan var det kanske inte den du ifrågasatte.  

    Jag ifrågasatte att man förbjuder ett barn att gå in i ett rum i barnets eget hus. Det känns för mig som ett sjukt behov av privatliv om man skall ha ett helt rum där ens eget kött och blod inte får gå in.... Självklart upp till var och en att välja, liksom att det är upp till mig att kritisera valet..
  • Anonym (styvmor)
    mrsStatham skrev 2013-03-26 21:21:38 följande:
    Det enda TS skrivit är att mamman till barnen inte hämtar sina barn på dagis om hon har feber. Det står dock ingenstans att det är TS bonusbarn som det syftas på. Chansen att mamman har fler barn med andra män finns ju faktiskt. Speciellt eftersom TS skriver att barnen bor i hos dem på heltid.

    Vad är det du inte förstår?

     
    Barnen är nu 5 och 7 år. Mamman har tack och lov inga fler barn. Det har på hennes begäran och med socialen inblandad gjorts försök att låta henne ha barnen betydligt mer än vad hon har i dagsläget. Det slutade bland annat med att hon inte hämtade sina barn på dagis/skola, förän 45 min efter stängningstid och då fröknana hotade med att ringa socialen och låta dem hämta barnen.
  • Anonym (bonusmamma)
    Gung Ho skrev 2013-03-26 21:28:35 följande:

    Jag ifrågasatte att man förbjuder ett barn att gå in i ett rum i barnets eget hus. Det känns för mig som ett sjukt behov av privatliv om man skall ha ett helt rum där ens eget kött och blod inte får gå in.... Självklart upp till var och en att välja, liksom att det är upp till mig att kritisera valet..
    Ja, jag förstår inte heller. Sen verkar det vara svårt för folk att ta in att vi, ivf jag, skiljer på att leka i rummet och att ens få gå in i rummet. 
    Jag skulle aldrig kunna ha såna regler och jag är väldigt mån om mitt privatliv.
     
  • Anonym (bonusmamma)
    Anonym (styvmor) skrev 2013-03-26 21:29:22 följande:
    Barnen är nu 5 och 7 år. Mamman har tack och lov inga fler barn. Det har på hennes begäran och med socialen inblandad gjorts försök att låta henne ha barnen betydligt mer än vad hon har i dagsläget. Det slutade bland annat med att hon inte hämtade sina barn på dagis/skola, förän 45 min efter stängningstid och då fröknana hotade med att ringa socialen och låta dem hämta barnen.
    Hur förklarade du för en 3-åring att barnet inte fick gå in i sovrummet och hur reagerade hen? 
  • Gung Ho
    jumos skrev 2013-03-26 21:08:40 följande:

    Jag är en ganska privat person, och har alltid haft behov av ett eget utrymme. Jag har blivit otroligt störd och irriterad om någon inkräktat på min integritet genom att ta sig rätten att vara i mitt rum utan tillåtelse (från det att jag var liten tills att jag flyttade hemifrån). Utifrån hur jag är som person tycker jag att det är självklart att alla ska ha rätt till ett privat utrymme, barn som vuxen.
    Ja, jag förstår det iom att dina föräldrar hade de reglerna...man överför sina egna nojjor på sina barn såklart.

    Hade själv en mamma som inte var direkt 'kramig' av sig (även om hon inte förbjöd mig att vara i mitt eget hem)... Har på olika sätt märkt hur jag varit mer 'privat' än många andra när det gäller den personliga sfären. Har över tid kommit att komma över detta, och när jag fick barn släppte det helt...
Svar på tråden Jag är bonusmamman ni älskar att hata