Rikard skrev 2018-03-09 11:21:32 följande:
Varför skulle man inte kunna stigmatisera en hel livsåskådning? Finns det några rationella argument bakom det påståendet?
Personligen har jag inga som helst problem att fördöma nazismen, kommunismen och kolonialismen rakt av. Det är tre ideologier som närmast hör till kriminalhistorien. Naturligtvis går det att avfärda en hel livssyn om den bryter mot de minikrav jag har för att en uppfattning ska vara värd att tolerera.
Om islam utövas helt enligt Koranen, haditerna och sharia faller islam, i mina ögon, utanför det acceptablas ram.
Intressanta tankar med vissa poäng och annat tänkvärt...
Rikard skrev 2018-03-09 11:21:32 följande:
Kan man verkligen förutsätta att alla idébyggen reformeras på ett sådant sätt de blir acceptabla? Skulle nazism, kolonialism och kommunism kunna reformeras till acceptabla ideologier? Och har en eventuell framtida reformering av en uppfattning egentligen någon betydelse för hur man ska ställa sig till den idag?
Precis som det säkert fanns snälla nazister, kommunister och kolonisatörer finns det naturligtvis alldeles förträffliga muslimer, men de handlar ju om att de har bortsett från vad det faktiskt står i deras heliga texter, precis som förträffliga judar och kristna har skalat bort de värsta dumheterna ur Bibeln. Vår inbyggda mänskliga godhet vinner för de flesta över religionernas stolligheter, men tyvärr gäller detta inte alla. Vi har ingen anledning att visa överseende för dem som har stolliga idéer oavsett om de är av politisk eller religiös natur.
Det är intressant att titta på nationalsocialism ur detta perspektiv.
Idag ser vi på nazism ur ett perspektiv där vi börjar med Hitler, Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet, tredje riket, andra världskriget, judeutrotning, nynazister, skinheads, högerextrema huliganer e.t.c.
Tittar vi bakåt i tiden, 20-30-talet så var det annorlunda. Mein kampf skrevs visserligen runt 1923-24, utgavs 1925-26, men då endast på tyska. Först 1934 utgavs boken första gången på svenska.
Jag vet inte vad som eventuellt annars kan ha utgjort den nationalsocialistiska ideologin vid den tidpunkten.
Den allmänna synen på nationalsocialism och nationalsocialister i dåtidens Sverige var att de i regel var lojala och trogna mot sitt land, sitt folk och staten. De sågs också som vän av ordning och reda, därmed pålitliga och rediga.
Därmed sågs det inte som särskilt märkvärdigt att militärer och poliser var aktiva nationalsocialister, även om vänstern inte helt delade riktigt samma positiva syn på nationalsocialister.
Det finns också uppgifter som pekar på att den sk
"slutgiltiga lösningen på judeproblemet", d.v.s. att utrota dem, var något som växte fram under kriget och inte var planerat från början.
Man kan alltså säga att nazism reformerades under det andra världskriget eller i alla fall vår syn på nationalsocialism, av det som hände.
