Råd som Anna Wahlgren ger och har gett till föräldrar genom åren..

Jag ifrågasätter inte att spädbarn har kortare sömncyklar än vuxna och ber om ursäkt om jag uttryckte mig otydligt. Vuxna har inte heller en sömncykel som motsvarar en hel natt, men vi kommer oftast inte ihåg på morgonen att vi vaknat till på natten och somnat om lika fort igen. Vad som händer under SHN-kuren är att barnet lär sig att så länge det är natt (mörker, ingen har väckt) så somnar man om, lugnt och skönt. Ungefär som vi vuxna, om vi vaknar till "på riktigt" nattetid så konstaterar vi (förhoppningsvis!) lugnt att det inte är morgon och somnar om igen. Målet med SHN är att lära barnet att somna tryggt i egen säng, vilket gör att barnet även kan somna OM tryggt i egen säng. Precis som vi.
Om varje mikrouppvaknande kräver en insats så vaknar vi till ordentligt, även om vi somnar om sedan, och nattens lugn har rubbats. Min poäng var att även barn vaknar mer utvilade om dessa mikrouppvak inte blir just mer än mikrouppvak.
(Jag tycker för övrigt att "spädbarn" är en ganska vag term just i diskussioner om sömn och sömnbehov. Det går ju inte riktigt att jämföra en tremånaders med en tiomånaders, samtidigt som "spädbarn" inbegriper barn upp till året.)

Jag tycker att en viktig fråga ställs här: hur skulle det kunna vara möjligt att "misshandla" ett litet barn till att njuta av sömnen?

Vissa här i tråden tror att kurade barn blir små robotar, att de utvecklar en sorts försvarsstrategi och beter sig som föräldrarna "vill" och alltså lägger sig "med ett (påklistrat) leende" osv (med saboterad anknytning som resultat), men jag har svårt att tro att detta gäller fler än de mest inbitna AW-kritikerna. Det finns ju skäl till att SHN lever vidare och sprids, trots massiv kritik (som jag alltså tycker är snedvinklad och orättvis). Jag har för övrigt inte sett någon annan "metod" som av använderna rekommenderas lika varmt som SHN. Som AW själv säger ovan: SE PÅ BARNEN!

Om du fortfarande tror att "vi", i just den här tråden, är en och samma person så kan du ju be familjelivs moderatorer att kolla IP-nummer eller annat. De har säkert koll på vad som gömmer sig bakom våra signaturer.

Intressant också att ni lägger all denna energi på att svartmåla en metod (och en person) och att ni samtidigt inte tror att det finns fler än en person (AW då?) som faktiskt är beredd att försvara den.

Min personliga gissning är att de flesta som gillar AW/SHN håller sig långt borta från trådar som denna. Jag förstår fullkomligt om signaturen ominte inte vill låta trådar som denna ta upp dyrbar tid. Det suger musten ur en att diskutera absurda detaljer som inte har mycket med själva kuren att göra med personer som inte ens kan ta in att det kanske finns ett antal föräldrar därute som inte tycker som ni.

Ingen kan nog vänta sig att alla faktiskt läst de 152 sidor denna tråd nu är uppe i. Jag har inte heller stenkoll på hela tråden, men jag tror inte att just din fundering diskuterats. Du kommer säkert att få medhåll i dina tankar av AW-kritikerna här inne, men jag, som uppskattar AWs tankar om barn, kanske kan utveckla lite (se SHN-boken kapitlet Lugnet och Säkerheten om du vill ha alla detaljer).

AW menar inte att all fysisk närhet förmedlar konstant krisläge. Men ett litet barn som aldrig sovit gott, som alltid tröstats, burits, lagts till bröstet, osv osv, vid minsta pip natten igenom lär sig att det är så det ska vara. Skulle då mamma, efter att ha sövt barnet, smyga upp ur sängen efter att barnet somnat så är det inte konstigt om barnet - när det vaknar till - undrar var mamma är. Och inte somnar om utan att det "fysiska beskyddet" är på plats. I vissa fall blir detta en ond cirkel, barnet kan inte somna utan fysisk närhet och kan alltså inte somna om (spädbarn har kortare sömncykler än vuxna) utan fysisk närhet och barnet vaknar oftare och oftare och sover mer och mer oroligt. AW säger inte att samsovning är av ondo, vissa barn sover lika gott i egen säng som mellan mamma och pappa. Andra gör det inte och där kan kuren vara ett alternativ.

Din kommentar om att AWs råd skulle gå ut på att vara deltidsförälder är ett vanligt missförstånd som bland annat går illa ihop med hennes kamp om att barn under tre inte hör hemma på dagis. Det engagemang kuren kräver är bra mycket högre än till exempel 5min (även om jag tycker att det måste vara oerhört mycket mer påfrestande att som förälder inte "få" gå in hur barnet än skriker).

EllisBell, Litet My - Jag håller helt med om att barn som inte får den uppmärksamhet och bekräftelse de behöver riskerar dålig anknytning och kan bli apatiska osv. Men att hävda att kuren skulle innebära något av detta är (igen) snedvinklad och orättvis kritik.

Ni, med flera, tror inte på att man under kuren kommunicerar med barnet och med tanke på hur ni tolkar det AW skriver så förstår jag det helt och fullt. Jag har heller inga problem med det och jag är inte ute efter att övertyga er om motsatsen. 

Men det är en helt annan sak att hävda att "vi" misshandlar våra barn.

Amazonas. Jag tror inte att du har något annat konto än just "Amazonas". Däremot tror jag inte att signaturen Anna Wahlgren är just Anna Wahlgren, och den tjänsten man tror sig göra genom att debattera i hennes namn är gravt missriktad. Är det någon som svartmålar AW så är det just den personen, eftersom vederbörande skriver inlägg som ska uppfattas att vara från henne. Det lär knappast ligga i hennes intresse och är en väldigt konstig metod om man vill ge henne sympatier.

Jag förstår att man som förälder uppfattar det som kränkande när andra påpekar att det man gör med sitt barn är misshandel. Jag begriper att de allra flesta - inte ens misshandlande föräldrar - vill förknippas med något sådant. Särskilt inte om det man gör görs i någon form av välvilja och med goda baktankar. Jag är övertygad om att många SHN-föräldrar anser att de faktiskt gör något gott, och att de känner sig orättvist beskrivna av oss motståndare. Det största angreppet mot en människa är ju att angripa dennes föräldraskap, få saker är så känsliga. Men ja, ur mitt perspektiv så är det misshandel. Alla de otaliga exempel från forumet där barn skriker tills de är "okontaktbara", i natt efter natt efter natt efter natt - med peppande hejarop från andra att faktiskt fortsätta - det ÄR skadligt för barnen. Endast två nätter av ensa mskrik är skadliga både neurologiskt och för anknytningen. Vissa av dessa exempel (pojken som dunkar huvudet i väggen i nära en månads tid exempelvis) slätas i efterhand över och det pekas på att det i just det exemplet var väldigt olyckligt. Eller att uppmaningen att låta bli att byta blöja för att barnet ska lära sig att det inte blir upplockat bara för att det bajsar, inte är representativa för SHN-metoden. Allt är bara enskilda, lösryckta exempel hela tiden och den som reagerar på dessa är orättvisa, de svartmålar, de "förstår" inte. Argument som gäller spädbarns kognitiva utveckling, där det inte är möjligt för en bebis att i dessa situationer skrika föräldrarna "ifrån sig", där dammsugning bakom en dörr inte ens är en levande människa i barnets värld, där barns behov av närhet går före BÅDE mat och sömn - det viftas återkommande bort. Den reella spädbarnsforskning och framför allt anknytningsforskning som de facto har fastslagit hemskt många saker vad gäller närhetsbehov och konsekvenser av att inte svara på bebisens behov bemöts inte över huvud taget. Forskningen om kortisolpåslagen gäller andra barn i ensamgråt, aldrig SHN-barnen. Det enda det fokuseras på är "svartmålningen" av Anna Wahlgren och det djupt orättvisa i att peka finger åt föräldrar som inte gör exakt som man själv med sina barn. Jag kan inte se något mer matnyttigt än detta över huvud taget, endast ett skuldargument om och om igen, i olika form men med exakt samma budskap. Jag skulle vilja se en verklig analys av den anknytningsforskning som gjorts, av de argument som har tagits upp i den här tråden. Släpp smutskastningen av personen Anna Wahlgren. Släpp offerkoftan och börja bemöta de fakta som gång på gång radas upp här.

Jag tvivlar inte på att man kan plocka bitar ur AW's böcker och metoder och göra något bra av det. Inte heller säger jag emot att barnet vill ha det som det var när det somnade. Var mamma där då, så kommer barnet vakna till mer om mamma sedan är försvunnen. Att däremot vänja barnet av med att ha mamma bredvid sig när det somnar (om man tycker det är viktigt), finns det många sätt till.

Problemet med AW och hennes metoder är att hon är så strikt med att alla som vill försöka skall följa dem till punkt och pricka, annars "kommer det inte fungera". Inte alla föräldrar ser när det är dags att avbryta.
Vuxna är olika, och så även barn. Det finns vuxna med ett sömnbehov på 5 timmar, och de som behöver 10. Det finns morgonmänniskor och kvällsmänniskor. Att tex säga att alla vuxna SKALL stanna i sängen till kl 7 känns inte vettigt. Inte heller när det gäller barn. Min dotter vaknar ofta pigg och utsövd klockan sex. Inte en chans att det skulle vara bättre för varken henne eller mig att tvinga henne att ligga kvar en timme till. För oss passar alltså inte AW till punkt och pricka.

Jag kan se att hennes buffning, ramsa, etc kan passa vissa familjer utmärkt. Kanske barnet slutar skrika när man är där och buffar, och kommer till ro lugnt och stilla. Kanske det inte behövs något skrik ("frågor") överhuvudtaget innan allt fungerar bra. Det jag vänder mig emot är när det INTE fungerar, och familjer ändå uppmanas fortsätta utsätta barnet för saker som diskuterats ovan. Om man vill lära barnet att somna själv kommer det ändå finnas stunder där barnet önskar närhet av en eller annan anledning. Att neka barnet en kram, eller att vaggas en stund i famnen bara för att AW sagt att man skall vara konsekvent, är enligt min personliga mening inte att föredra.

AW är som vilken "grannfru" som helst. En vanlig mamma som utan forskning eller studier av högre grad kommit fram till metoder som passat henne och hennes barn. Om min granne säger till mig att mitt barn behöver sömn framför närhet, 2 timmars egen lektid oavsett hur mycket det protesterar etc, så, snälla... tillåt mig tvivla. Det kanske inte passar mig och mitt barn. Alla barn är inte lika. Tillåt mig också att vara skeptisk till när denna granne skriver en bok, och talar om för folk hur det bör vara, och hon börjar "tillbedjas som en gudinna". Det blir något sektliknande när "de frälsta" i all välmening försöker heja fram resultat även i de familjer där hennes metoder passar mindre bra. Föräldrarna uppmanas "härda ut" istället för att avbryta något som inte fungerar. Exemplevis, pojken som varje dag fastnade med benet mellan spjälorna i sängen och skrek för att bli hjälpt att komma loss. Det var enligt AW "inte tillåtet" att gå dit och hjälpa honom. "Kan han sätta dit benet, kan han ta loss det också" (säger hon samma sak till tex ett rådjur som fastnat i ett stängsel?). Mamman tyckte dock efter många dagar att 30 min skrik med fastsatt ben var lite väl mycket, och valde att byta säng (så att han skall få sin ostörda ensamtid, som han så väl på många sätt visade att han inte ville ha).

Jag vill på nytt poängtera att för folk som tänker fritt, väljer och vrakar, och råkar ha barn som trivs med AW's metoder, ser jag inget ont i att använda bitar av dem. Men, snälla, hjälp familjer att avbryta om de inte på egen hand ser att det gått för långt och kan vara skadligt för barnet. Allt passar inte alla!