Råd som Anna Wahlgren ger och har gett till föräldrar genom åren..

Givetvis bör man också flaskmata enligt strikt schema, jag var lite snabb där.

Ett exempel ur TS:
"Spring sedan inte och byt och härja på natten. Bädda med plastad frotté under lakanet så madrassen skyddas och låt honom hålla på bäst han vill, tills han tröttnar (för det gör han, om ingenting händer). Budskapet är PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING. Ramsa honom till den informationen med en attityd av självklarhet. Vill kan kissa och bajsa i sängen - vilket han naturligtvis inte vill, egentligen - så får det vara upp till honom. Tråkigt, men ingenting du kan avhjälpa genom att ständigt bekräfta eländet, dvs springa där och försöka lösa "problemet" åt honom, vilket är, och blir, underhållning. Det får han ta hand om själv. För på natten händer ingenting, som sagt."
php5.web-3.crystone.se/annawahlgren.com/forum/viewtopic.php

Ett annat:

"Avvakta några nätter kring månadsskiftet och se om barnet visar tendenser till att sova över. Om inte, bestäm en natt då nattmålet ska bort. Bestäm det på morgonen - så att dagen verkligen blir fullmatad, i ordets rätta bemärkelse!

Lägg den lilla att sova i vagn för natten. När hon så vaknar och skriker på mat, sätt igång och vagna. Säg ingenting och undvik att röra vid barnet.

Dra med både långa och snabba, stadiga tag, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hela din arms fulla längd ska nyttjas när du skjuter armen ifrån dig och tempot vara snabbt. Det är alltså inte fråga om några små snåla, försiktiga, gulliga rörelser (då kan du få stå där hela natten. Barnet tycker det är underbart! Men vi vill att den lilla älsklingen ska få korn på sin förmåga att sova och somna om själv). Skriker barnet rejält, får du också ta i rejält. En ordentlig knyck ska påbörja varje drag, ungefär som om du högg vagnen i sista sekunden för att hindra den från att trilla nerför ett stup.

Det tar en stund innan barnet somnar om, eftersom det aldrig hänt förut i hela långa lilla livet att man inte fått mat så fort man bett om det. Förvåningen är större än hungern. Dra på stadigt, rytmiskt! Framhärda. Det skär i hjärtat på dig, men betänk att det spädbarn som inte av sig självt sover över vid månadsskarven sällan gör det senare heller. Nattklubben sträcks ut i det oändliga, därför att barnet kommer att fortsätta att vänta på din hjälp.

Efter ca tjugo minuter, så här allra första gången, sover den lilla igen. Då har du slutat dra vagnen strax innan, dvs så fort den lilla tystnat och blivit stilla. Sluta mjukt, med några små, snabba skakningar i handtaget.

Första natten får du gå upp och dra minst två, antagligen tre gånger. Andra natten får du dra vagnen mist en, antagligen två gånger. Tredje natten får du dra en gång. Eller ingen. Sedan sänker sig friden."

www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/verktygsladan-standardmodellen-sammanfattning

Ett tredje:

" Vargtimmen kan spöka i flera veckor. Barnet vaknar en eller flera gånger mellan 4 och 6 eller somnar inte om alls, i början. Ha tålamod! Gå inte in, annat än möjligen en enda gång vid totalkris. Mota Olle (vargen) i grind redan när lilla ungen vaknar, glad, med en ramsa x4 i ljus och vänlig och betryggande ton, som säger att dagen inte har börjat än (för barnet). Undvik senare i det absolut längsta att göra något. Gör andra ljud i huset, eller låt det vara tyst. Om och när du känner att du verkligen inte orkar höra mer - en utgångspunkt som är psykologiskt nyttig därför att den avhåller dig från att tycka synd om barnet, som det inte synd om ett dugg (det är bara att lägga sig ner och sova, och det kommer den lilla älsklingen snart på också, om inte annat så av rena tristessen), kan du ge en mycket bestämd, hög, småarg ramsa, som talar om att du och resten av världen fått nog. Vid komplett desperation, lägg tillrätta, men i så fall bara en enda gång under morgonen och under tystnad. Ut genast. Ramsa, sätt punkt och gå."

www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/shn-tips-pa-vagen

Här är hela krönikan som hon har skickat till aftonbladet och expressen med tanke på att det diskuterades tidigare:
www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/manadens-kronika-februari-2013

Där skriver hon bland annat att flera barn har tagit avstånd från henne (någon undrade över det).
Själv börjar jag ärligt talat tycka att det är synd att det skulle till något så tråkigt som en familjekonflikt för att människor skulle börja ifrågasätta hennes roll som expert på barnuppfostran mer än vad gjordes tidigare. Att hon skulle sälja färre böcker. Att inte lika många trådar skulle startas på hennes forum. Det borde räcka med vad hon själv ger för råd i böcker och på forumet för att få upp ögonen men idag har det mesta kommit att handla om denna konflikt mor och dotter emellan och deras person och hobbypsykologi (är AW alkis, vem har borderline?) istället för de råd och metoder hon förespråkar. Även om den uppmärksamheten hjälper också i sak (ja, det är inget jag tänker förneka, är jag ledsen över att hon säljer färre böcker? Nej!) känns det någonstans som att fokus är fel. Det är mycket möjligt att hon har varit en dålig mor och gått över gränsen i sitt eget föräldraskap (det finns väl inga tvivel egentligen då hon också bekräftar det själv?) och att hennes dotter är en trasig person av just den orsaken, helt eller delvis, eller av annan oesak. Det är nog mycket vi inte vet när det kommer till detta. Det vi däremot vet är att hon påverkar barn av idag genom de råd och metoder hon förespråkar.