skogsvitter skrev 2013-02-09 12:40:53 följande:
Va?? Ursäkta men nu har du nog fått det mesta om bakfoten rejält. Det är inte trådar på FL som gör att hon tvingats fortsätta vara aktiv (hon beklagade sig senast bara för någon dag sedan i media att hon minsann står utan jobb och pengar och allt är Felicias fel). Hon har varit aktiv på sitt eget forum hela tiden och det är heller ingen som tvingat henne till detta. Hon väljer själv att titt som tätt visa sitt rynkiga ansikte i media, tidningar, tv-soffor som skavlan, nyhetsmorgon osv. Hon ger sig in i debatter och skapar heta ståndpunkter som är mycket kontroversiella och som får hela Sverige att gunga och det är inte vårt fel!
Att fler blir kritiska till henne och därav kollar upp våra källor, som SHN, forumet etc är inte att ge henne PR. Det är att sprida fakta om hennes metoder, sedan tycker jag att det bara är positivt att folk läser och bildar sin egen uppfattning om hennes metoder istället för att lita på vår bild. Mängder av föräldrar har tack vare dessa kritiska trådar tagit avstånd från hennes hemskheter, och istället vänt sig till andra för råd. För givetvis är hon inte den enda i hela Sverige man kan vända sig till, det är bara löjligt att du ens skriver så. Möjligtvis var det så på 80-talet, idag har vi däremot en hel uppsjö av barnexperter som skriver både böcker och har rådgivningar som man kan kontakta för hjälp. Knattetimmen är superpopulärt, deras böcker likaså. Juul är också mycket populär. Det finns alternativ överallt som är sunda och vettiga, inte sjuka som AW-metoderna.
Däremot är det i allra högsta grad hennes eget "fel" att hon fortsätter söka sig till rampljuset, gång på gång på gång. Ingen annans.
Jag är med dig. Som du vet.
Vad som däremot bekymrar mig är att dessa fakta som människor som du och jag sprider, i trådar som dessa, gällande farliga kortisolpåslag, anknytningsproblem och överlag hur bebisarna uppfattar och sedan processar känslan av övergivenhet - tamejfan aldrig fastnar någonstans. Sida upp och sida ner har jag suttit och redogjort för de här sakerna, hostat upp forskningsresultat efter forskningsresultat, förklarat enkelt, förklarat komplicerat, hänvisat till modernt daterad kunskap om spädbarnets utveckling, närhetsbehov och hur det signalerar sig till omvärlden. Allt som oftast i en ganska emotionellt befriad ton. När jag inte har tröttnat helt på galenskaperna och inte lyckats hålla fingrarna i styr. Men jag undrar vad det hjälper. De här människorna begriper ju fortfarande inte. Att de ens är förmögna att antingen på allvar tycka att det här är bra metoder rent teoretiskt, eller att de facto handgripligen utför dessa handlingar på sina barn, tyder på en emotionell distans till sina bebisar som inga inlägg på FL någonsin kan råda bot på. TS i den här tråden tillhör den tålmodiga skaran av oss, den skara människor som inte tröttnar, utan som fortsätter att sprida kunskap på ett väldigt klokt och balanserat sätt. Men jag ser inte riktigt var det fastnar någonstans, om det ens fastnar där det borde fastna.
