Råd som Anna Wahlgren ger och har gett till föräldrar genom åren..

Sedan håller jag med MalinEddie om att man inte ska fokusera på de enskilda föräldrarna lika mycket som på AW och den här gruppdynamiken som gör de här grejerna möjliga. Men jag tänker ändå att det skulle ligga ett värde i att för dessa föräldrar därifrån (som ju läser här, en del av dem) faktiskt fundera på det här. Den här distansen de har till sina små bebisar, varför de sökte dessa råd från AW från första början. Det finns ju ett svar där någonstans, som handlar föga om sömn, det är jag helt övertygad om.

Jag tror att man (i det här fallet jag) har en förmåga att se det man (jag) vill se. Jag har glatt mig åt vad jag upplever som nya vindar vad gäller fri amning och sättet att se på spädbarn. Visserligen har jag själv stött på ett BVC som efter ett tag tyckte att det var sjukt viktigt att vår dotter somnade i egen säng av någon anledning, men oavsett vem vi har stött på i början av hennes liv så kändes det självklart att det inte var något fel på henne när hon vaknade på nätterna. Den första frågan vi fick av i princip alla människor var "får ni sova på nätterna?" och huvudet sådär medkännande på sned. Då fick vi faktiskt sova eftersom hon gjorde det, men det slog mig att så många människor tog för givet att vi var fullständiga ras som nyblivna föräldrar - men att det var naturligt.

Det finns många metoder även idag och jag som gärna ansluter mig till AP-idén har förstås dessa glasögon på mig. Men väldigt ofta stöter jag på människor (på FL till exempel) som aldrig har hört talas om AP men faktiskt i slutändan ägnar sig åt just det. Människor som matar sina spädbarn på klockan var fjärde timme eller lägger nyfödda inne i egen säng trots att de skriker i timmar, känns ju försvinnande få i sammanhanget.

Att en bebis inte kan få ro om den inte har djupsovit en timme på sin mamma, att ta det som ett exempel på hur fruktansvärt jobbigt man har haft det med sömnen i familjen, är för mig ett exempel på en ögonbrynshöjande okunskap om hur spädbarn fungerar. Vare sig sådana idéer fortfarande aktivt florerar i vår kultur eller ej, så är det för mig häpnadsväckande. Om jag utgår från min egen bekantskapskrets, vänner och ytliga bekanta, med alla möjliga sorters människor med varierande bakgrund och olika åldrar - så har jag aldrig stött på något så okunnigt vad gäller just detta. Det är där jag inte kan låta bli att fundera ett varv extra kring det hela, vad det här beror på och hur det är möjligt att vara så okunnig ens om man anstränger sig.

Men visst, det finns idiotiska idéer om vad spädbarn behöver och inte överallt. Det är väl möjligen att stöta på dem bland påtagligt intelligenta, mogna och moderna människor som är lite nytt för mig.    

Alla metoder har absolut inte sina poänger. Men det är just den inställningen som gör att människor får lägga fyramånaders bebisar att skrika i en timme utan tröst, utan att någon griper in: att alla föräldrar gör det som de anser vara bäst. Man får experimentera i princip hur som helst med små spädbarn verkar det som, om man utgår från den allmänna hållningen att alla metoder har sina poänger. I mitt tycke är vissa metoder helt och hållet förkastliga och skadliga. Det enda de uppnår är ett önskat resultat = barnet sover. Men de är fortfarande skadliga.

Men helvete. Det tar ju inte stopp. Vilken fruktansvärd tråd! Vilka hemska svar mamman får: "känn dig utslängd!" när barnet vrålskriker. Barnet beskrivs som "okontaktbar"! Mamman är ju fullständigt manisk på att få detta att funka, oavsett vad som händer. Seriöst, det här är så fruktansvärt fel! Till och med AW tycker att hon ska lägga ner detta för fan, och då blir mamman kränkt och ska fortsätta! Det här är ju helt sinnessjukt, som att bevittna en demonutdrivning i textform. På en liten bebis. Jag står inte ut längre, hur kan detta bara få fortsätta? Med applåder och glada tillrop?! Någon måste ju ingripa. Om detta inte är Anna Wahlgrens syfte med sina metoder så får hon ju för helvete sätta ner foten ordentligt. Bebisen blir okontaktbar av skrik och AW lägger ner tid på att be om ursäkt för att hon sårat mamman? Andra medlemmar applåderar mamman och ger henne "pepp"??? Jag mår illa på riktigt av det här.

I det här läget känner jag att jag skiter fullständigt i huruvida dessa föräldrar är rädda och osäkra eller ej. Den psykoanalysen får de vända sig till någon annan för. Den misshandel som dessa barn utsätts för som i exemplet ovan är ju fog för ett LVU för sjutton. Jag återkommer när jag har hämtat mig från det här, för några nyanserade klokheter lär det inte komma från mig i afton. Nej, det blev verkligen för mycket av detta, totalvidrigt.

Jag sväljer väldigt ofta dessa spontana reaktioner, men ibland går det bara inte. Jag förstår syftet med att främst belysa metoderna och råden i sig, men jag är knappast byggd av ett sådant virke som tillåter en sådan här avskyvärd läsning utan att reagera på mamman, också.

Det är säkert som du säger. Då blir det en avvägning mellan att reagera på misshandel och att tänka "smart" kring hur man bäst får människor att sluta söka dessa råd. Vissa dagar kan jag för min del inte annat än reagera. Jag berättade för min man som är psykolog om allt det här, synsättet inom AW-metoderna och det tog ett tag innan han faktiskt fattade vad jag pratade om. Han begrep inte att detta är en verklighet, en faktisk uppfattning om hur spädbarn funkar eftersom det står i direkt motsats till allt han har lärt sig och vet. Det gick liksom inte in först. Att man ska stå och dammsuga i ett annat rum för att liksom lugna barnet begrep han inte alls med tanke på att det ur bebisens synvinkel inte ens är föräldrarna som gör detta. Bebisen är ju ur sitt perspektiv bara övergiven och dammsugningen är bara ett obehagligt ljud mitt i den känslan. Det var intressant att verkligen försöka förklara dessa metoder så krasst och rationellt som möjligt och uppleva hans fullständiga chock när han insåg att vissa verkligen ägnar sig åt och tror på detta. Som en parentes kring hur någon som inte är insatt i AW reagerar helt spontant.

Gällande vad man ska göra så tror jag på att sprida information, här, på FB eller i andra sammanhang över nätet. Att starta upp en blogg som väldigt rationellt och utan att resultera i smutskastning, redogör för varför dessa metoder är destruktiva, kanske vore något. Att lägga ut all information på det sättet väldigt lättillgängligt vilket skulle kunna poppa upp direkt när någon googlar på AW. Det kan vara något att fundera på. För att inte bara bli helt hopplöst emotionell i sina reaktion och att känna att man faktiskt gör vad man kan.

Ja, intressant. Karln är ju vanligtvis inte särskilt trög, men den här gången tog det väldigt lång tid innan han fattade. Jag tror att han ställde frågan VARFÖR?? ungefär trehundra gånger. Men alltså, ja. Det är ju detta jag så många gånger har reagerat på, att en - mig veterligen - legitimerad psykolog sitter och boostar de här tankarna kring spädbarns behov och utveckling, totalt frikopplat från vad ungefär exakt alla andra psykologer i Sverige skulle resonera om saken. Det du länkar till är rena felaktigheter, jag skulle kalla dem lögner, gällande vad ett barn i separationsfasen behöver. Det är verkligen en diametral motsats till vad man faktiskt vet idag om små barn, vad man har vetat väldigt länge om man tänker efter. Det är häpnadsväckande.

Så fruktansvärt sorgligt. Jag ser min egen lilla unge framför mig, rödgråten med en leksak. Det svider i hjärtat när man läser det. :(