vad anser ni om månggifte?

Ja, det borde införas. Det är inte en superenkel fråga, men heller inte så galen som somliga vill få det till. Kan man minimera risken att folk utnyttjas har idén dessutom ett ganska stort stöd i befolkningen. De som skulle gynnas mest av möjlighet till äktenskap med flera, är de kvinnor som idag flyttar hit, men förlorar all rätt till arv och annan trygghet i förhållande till sina män, då de inte är förstefruar.
Som poly kan jag också tycka att det är en självklar rättighet alla ska ha, att ingå de juridiska avtal de vill. Från mitt personliga håll är det dock en fråga med lägre prioritet än möjlighet till att juridiskt kunna vara fler föräldrar än två till ett barn.

Hur skulle det bli skillnad från att vara sambos, menar du?

Samma sak här: på vilket sätt skiljer det sig fån nu?

Försörjningsstöd delas ut om den totala inkomsten ligger under existensminimum, enkelt sagt. Det gäller sambos, såväl som gifta.

Måste man knulla för att man är gift då?

"Lite regler" behövs i samhället, säger du. Men införs månggifte är ju det en regel.

Som jag begriper det så var det ett argument mot månggifte. Men det skiljer sig ju inte från att vara sambo i det avseendet, så jag förstår inte invändningen.

Det är väl bra att få sina tankar ifrågasatta när man är kluven? Det brukar underlätta när man skall bilda sig en uppfattning.

Jag lever i en polyrelation. Vad vill du veta?

Det är helt sant. EN lösning skulle vara att ändra arvsrätten, som i dagens samhälle av särkullsbarn och omgiften redan utgör ett väldigt problem för många.
Mitt förslag är obligatoriska testamenten. Dessa skall upprättas vid myndighetsdag och korrigeras vid varje ingånget äktenskap eller nytt barn (och när man vill där emellan). Att man alltid får ärva förälder bör tas bort. Man behöver inte gilla varandra för att man är släkt.

Inget av detta blir ju särskilt mycket svårare för att man är gifta. Tvärtom kanske det skulle kunna bli mera rättvist om det fanns ett passande regelverk, till skillnad från idag när det inte gör det.
Precis som i vilka relationer som helst måste vi resonera oss fram till det som är mest lämpligt i varje given situation. Vårt boende är sannolikt något vi skulle behöva gå ifrån om vi separerade, som så många andra som delar på sig. Ekonomin är bara en del i det (som för så många andra, det också). Om någon förlorar jobbet kan vi möjligen lösa det ändå. Det beror på. Ekonomiskt beror sådant mest på vilken bostad man skaffar.

Vid vilken ålder och med hur mycket erfarenhet tror du det går över?