Hej ! Jag och min pojkvän har försökt få barn i 13 månader, idag ringde jag för att boka tid för utredning. Den 5 mars ska vi dit. Är otroligt nervös och tänkte att någon annan kanske ska göra detta också ? Eller någon som gjort så man kan prata ut lite.
Min man vill inte ha donerade spermier, då han är rädd han inte ska anse att barnet är hans.. Och jag förstår honom..
Kan vi inte med det vi har, blir det dessvärre inga barn. :( tråkigt, men ett val jag är villig för att kunna leva med den jag älskar:)
Ja det är hemskt! Tror inte det kommer hitta något heller. Känner det på mig. Som tur är, (vi har pratat om det onnan)är min sambo villig med donator. Kändes som om man kommer känna att "det är inte hans" men samtidigt kommer det vara hans, men tanke på att han kommer fostra och vara pappa ändå. Aa svårt att förklara men.. Jag vill ju ändå ha VÅRT barn! Det är så blandade känslor! Adoption däremot kommer jag aldrig kunna acceptera. Varför vet jag inte men då känns det som om det verkligen inte är vårt. Krånglig text. Men på ett eller annat sätt ska vi få vårt barn så är det bara! Annars blir det 1000 hundar :p han trodde också jag skulle lämna honom stackarn!
Håller tummar för er också såklart!
Någon som vet hur länge man får vänta på donation om det blir så ?
Vi han precis börja utredning med provtagningarna men idag fick jag mitt pluss!
Grattis!!!:)
Nytt spermieprov på fredag. Hoppas verkligen de hittar något!!!
Det gör dom garanterat!!:)