Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?

Hej nenne! Jaha, var det du. Jag har heller inga bilder etc, om det blir en nästa gång tänker jag hålla det hemligt till vecka...eh, 39. Skämt åsido, när ska man våga gå ut med det? Blev lite bränd denna gången, att gå runt i veckor med växande mage...näää. På gyn sade de att MA tyvärr är mkt vanligt, de ser det hända ofta. Var tredje graviditet blir ett missfall sade BM.

Jag tycker de kan hålla tyst när det gäller sånt. Jag har ju också barn sen innan och jag är oerhört tacksam över att jag har dem. Det behöver ingen barnmorska tala om för mig. Bättre att de stöttar så gott de kan, varje fall är ju unikt, även om de ser detta 100 gånger per vecka.... Alla som drabbats behöver ju stöd, vissa mer och vissa mindre. Man måste ju möta individen där hon befinner sig just nu. De som jag träffade idag var väldigt bra, men flera andra har varit rätt empatilösa. Och då har de inte ens vetat att jag har barn innan! Det kunde ju varit så att jag försökt få bebis i många år utan resultat! 😡 Doktorn vi träffade direkt efter kub sade ingenting, beklagade inte, försökte inte trösta. Det hade räckt med ett beklagande, jag var lite chockad så jag grinade inte eller nåt, satt bara där helt stel.

😡😡😡Nä, verkligen inte. Förutom det känslomässiga så blir man ju chockad. Jag fattade med en gång så fort jag såg skärmen, blev liksom helt kall. Allt det kroppsliga är inte heller så himla kul, blod och klumpar och återbesök, tabletter X flera i mitt fall....puh. Vet inte hur många människor som sett mitt underrede den senaste tiden. :-0 De MÅSTE ju stötta, det får liksom inte gå på rutin!

Ja! Jag kan absolut vara med på att det är mitt år :)
Tummen upp för det!

Hoppar gärna med i tråden här.

Haft ett andra Ma nu i  mellandagarna, Hade ett i v7 i somras blev skrapad 1/6. Vi har svårt att bli gravida så för oss är det pergotime som gäller. Blev gravida nu i höst igen  och pga det förra MA:t så har vi varit på extra vul i v7 och 10. Allt har sett bara bra ut. Den 27/12 Hade vi tid för kub test  v13+5 och då hade vi på julafton vågat talaom nyheten för familjen. Vid kub testet fann man inget hjärta som slog och barnet hade varit dött i 1 vecka. blev skrapad dagen efter , fick sedan komplikationer och blev skrapad igen i fredags ( 2 veckor eter första gången). Blöder fortfarandelite och på onsdag  ska vi på kontroll till vår vanliga läkare på gyn som vi gått hos de t 1,5 år vi försökt få barn. Hoppas nu att hon går med på en missfallsutredning. Har haft två ma på raken  och är ju 40 år. Jag har två vuxna barn sedan tidigare, min man har inga.

Blev lite långt det här, men så ser vår historia ut och har varit fruktansvärt jobbigt sedan vi fick reda på att vårt pyre inte levde. gråtit floder och sörjer verkligen det barn vi inte fått och är livrädd att jag är förgamman för att lyckas bli gravid igen och att vi ska lyckas få ett barn.   

Varmland: beklagar verkligen. Finns inga ord, fy vad, ledsamt. Både vul i vecka 7 och 10 alltså? Så fruktansvärt att då komma till kub och få dåliga nyheter. Jag fattar inte ens att det kan hända, tycker man borde kunna känna sig säker (typ...) om man sett nåt bra i vecka 10! De säger ju att moderkakan tar över ngn gång runt vecka nio väl, och det kan vara en kritisk period, men om jag sett ett levande foster i v 10 hade jag blivit mer än chockad om det sen dött.

Ja vi kände oss jätte trygga med de extra kontrollerna och allt hade sett helt normalt ut så blev en fruktansvärd chock att det inte fanns någon hjärtaktiviter, var två sköterskor och en läkare som kollade oxå ,för tror den första sköterskan trodde hon gjorde något fel. Kändes som världen rasade samman då, när man trodde att den kritiska perioden var över och vi vågat berätta för mina barn och övriga familjen. Och sedan har det ju bara strulat och mött 4 olika läkare som det inte alls har känts bra med. Är som att ingen vågar prata och svara på frågor. så ska bli väldigt skönt att få träffa "vår" läkare igen i övermorgon.