Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

ScillaBlå: ja jag hoppas pausen kan göra gott åtmn. för själen! Träning har alltid varit en stor del av mitt liv och den är bra att ta till när man vill tänka på annat. Men bara för en stund... När jag är hemma igen faller jag lätt tillbaka i negativa tankar.
Har lite nya utmaningar på jobbet att se fram emot och sedan finns det ju hästar och hundar som man kan ägna hur mycket tid som helst ;)

Jag är nu 27 år och tycker att åldern borde vara en utav mina fördelar... Men vad hjälper det när tiden springer iväg och vill ha något så innerligt mycket?!

Jag är 32 1/2 och var alltså 31 när vi började försöka. Tycker inte det ska spela in så mkt då man vet de som varit över fyrtio när de fått barn. Ja ni inte hade man trott detta om livet inte. När man väl får chansen att leva det liv man vill och vara frisk och välmående i övrigt då ska man dras av nåt sånt här. När sjutton ska man hinna bara njuta av livet. Finns det någon gång det bara kan kännas bra och sorglöst allt? Eller ska skiten bara avlösa varandra?

Hur gamla är de barn ni redan har? Mina tjejer är sex och tre år. Vi ville egentligen inte ha för stor åldersskillnad. Hoppas det tar sig snart. Har haft riktigt dåligt humör och ont i magen idag. Hoppas mensen är på G...

Vårat blir 3 till sommaren.
Vill inte heller ha för långt emellan och jag tycker redan jag har passerat gränsen för hur långt jag vill att det skall vara...
Sorgligt men tiderna förändras

Började alldeles för sen med att försöka, när dottern var 2 1/2 år, men det visste ju inte då. Trodde att den här gången skulle gå snabbare än med dottern dådet tog ett halvår, efter som jag ätit p-piööer många år innan vilket jag inte gjorde nu. Men tji fick jag.

M och M: vi tänkte precis samma sak... Jag har t.o.m tänkt tanken att börja med det igen. Dels för att sluta tänka på att göra barn hela tiden, men också för att se om kroppen "hittar rätt" igen... Det verkar ju som om den hade lättare att ställa om sig efter jag slutade med P-piller än nu, nu verkar ju kroppen inte fatta alls vad den ska göra...

MSL: har haft lite dålig koll på alla här så förlåt att jag frågar!
Hur länge har du/ni kämpat med att få till en liten? Och hur gammal är du?
Varför just kombinera P-piller och adoption? Kan du inte köra på med adoptionen och strunta i P-piller? Tänk om ni ändå skulle lyckas själva under processen med adoptionen pågår?

Håller tummarna att det går bra denna gången :)