Efter många om och men kom jag väl in till doktorn.
Det är den enda doktorn jag träffat som jag faktiskt har något emot. Vanligtvis brukar jag ringa och säga att jag vill ha en annan men på akuttid får man inte välja.
Nåväl, han läste lite och sen tittade han på mig och sa "du har besvär av graviditeten" Som om jag i det läget skulle säga "jahaaa, har jag det, men tack då och adjö".
Jag vet väl fan att jag har besvär gubbjävel men jag vill veta vad jag ska göra åt saken!
Han sa sen att man kan inte se fostret såhär tidigt utan jag får snällt vänta på ul i januari.
Jag fick klä av mig och han undersökte mig och så rynkade han lite på näsan och frågade om jag har klåda.
Nä det har jag inte. Då frågade han om jag tar vagitorier.
Och så kom jag på att jag har säkert massor med gammalt crinone kvar där inne!
Fyyyy va äckligt och pinsamt! Bara att säga som det va att rmc sagt att det kommer ut av sig själv men ibland tar det lite tid.
Nåväl, han gjorde vul men jag fick inte titta på skärmen. Han sa att jag har en cysta på vänster äggstock, en sån som man ska ha.
Cystan va lite stor så det är därför jag har ont. Det va nån sån hormoncysta och om de skulle plocka bort den så får jag missfall.
Han sa att det här kommer inte att gå över.
Han skrev ut antibiotika mot uvi och citodon mot smärtan...
Men alltså citodon? Är det verkligen bra det? Jag ifrågasatte och han sa bara att man får ta det som en läkare skriver ut. Min sambo säger att det ska tas med försiktighet under första trimestern men långvarig användning kan ge neonatal abstinens hos barnet? Vad nu det innebär...