Gudasänd

Äldre 31 Oct 16:00

633 svar

Jag har insett den heliga geocentrismen, att det är solen som roterar och kretsar runt jorden. Frågor på det?

.
GOTT FOLK!

Vi har systematiskt ända sedan barnsben indoktrinerats till att tro på den Gudlösa heliocentrismen, att vi skulle hålla på och flänga omkring runt solen.

Jorden befinner sig de facto mitt i himlavalvet (stationär), och stjärnhimlen roterar runt Moder Jord 1 varv/dygn!

Solen spiralkretsar runt jorden (på daglig och årlig basis), medan jorden roterar runt sin egen axel 1 varv/år!

Stjärnhimlens skenbara årliga rörelse över himlavalvet, är alltså en effekt av jordens årliga axelrotation, vilket man tydligen missat i astronomiböckerna...

Moderna kosmologin vederläggs här punkt för punkt, i 108 punkter:

www.flashback.org/t1989158

www.familjeliv.se/Forum-26-66/m67277433.html

FRÅGOR PÅ DETTA?

FRÅGOR PÅ NÅGON AV DESSA 108 PUNKTER?

Allt Gudomligt Gott,

Hare Krishna

.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-01-01 23:32
.

ATT DET GÅR 366,25 ROTATIONER PÅ 365,25 DYGN, ETT OBESTRIDLIGT BEVIS FÖR GEOCENTRISMEN !!!

DET ÄR INTE JORDEN SOM ROTERAR 366,25 VARV, DET ÄR STJÄRNHIMLEN SOM ROTERAR 366,25 VARV !!!

snilleblixten.net

Ja, som ni kanske vet så tar det solen 365,25 dygn (365,25 dagliga västliga solvarv medurs runt jorden) att kretsa runt ett helt varv längs zodiakens stjärnbilder (1 årligt östligt solvarv moturs runt jorden).

Men hur kan 366,25 västliga stjärnrotationer under ett år (dagens vetenskapsmän tänker helt bakvänt och tror att det är jorden som roterar 366,25 östliga varv) motsvara 365,25 dygn, dvs 365,25 solrotationer?

Hur kommer det sig att ett soldygn (24 h) är längre än en stjärnrotation (23h 56m 4s), så att stjärnorna varje dygn roterar ca 361 grader mot solens 360 grader, så att det på ett helt år blir ett extra stjärnvarv runt jorden?

Jo, eftersom när solen har vandrat sitt årliga östliga varv (dess oberoende egenrörelse) längs ekliptikan runt vår stationära Moder Jord, himlavalvets centrum, så har ju solen därmed gjort ett västligt varv mindre än stjärnorna i deras dagliga kretsande runt jorden,

366,25 - 1 = 365,25

Stjärnhimlen roterar 366,25 västliga varv runt jorden för varje gång solen kretsar ett östligt varv runt jorden. Detta motsvaras av 365,25 solvarv, dvs 365,25 soldagar, och kallas för ett sideriskt solår. Antalet soldagar är en mindre än antalet stjärnrotationer på grund av att solens rörelse runt jorden resulterar i en extra stjärnrotation.

Eller hur, kära vänner?

På ett dygn (24 h) tycks stjärnhimlen rotera 366,25/365,25 västligt varv runt jorden, av vilket 1/365,25 är skenbart, beroende på att jorden under samma dygn roterar 1/365,25 östligt varv runt sin axel. Jordens axelrotation följer vinkelmässigt solens årliga egenrörelse runt zodiaken, vilken alltså också är 1/365,25 östligt varv per dygn. Det är alltså pga solens och jordens dagliga östliga egenrörelse, som stjärnhimlen tycks förflytta sig 1/365,25 varv västerut varje dygn, vilket blir ett extra stjärnvarv på 365,25 dygn/solvarv, dvs 366,25 stjärnvarv på 365,25 solvarv/soldygn.

SOLEN SPIRALKRETSAR RUNT JORDEN:

Intressant i sammanhanget är att ordet solvarv i det svenska språket har två betydelser, samma som beskrivits ovan. Ena betydelsen baseras på solens årliga varv runt jorden, dvs ett år. Andra betydelsen baseras på solens dagliga varv runt jorden, dvs ett dygn. Solen spiralkretsar alltså runt jorden:

staticearth.net/seasons.html
sites.google.com/site/earthdeception/suns-orbit

Ordet solcykel däremot syftar på en tidrymd av 28 år (28 solvarv), efter vilken veckodagsserien upprepar sig, så att ett visst datum infaller på samma följd av veckodagar.

BEVISET ATT SOLEN ROTERAR 365,25 VARV RUNT JORDEN:

Eftersom de 366,25 rotationerna inte görs av solen, och eftersom det omöjligen kan vara fråga om 366,25 jordrotationer, då jorden ständigt är i synk med solens rotationer, vilket bevisas av att solens middagshöjd (största höjd) alltid är kring klockan tolv på dagen lokal soltid, och av att solen alltid passerar jordens ekvatorialplan (dagjämningarna) kring samma datum varje år, så måste de 366,25 rotationerna vara stjärnhimlens rotationer.

Med uteslutningsmetoden kommer vi samtidigt fram till att det av nödvändighet måste vara solen som roterar 365,25 varv runt jorden, eftersom det omöjligen kan vara det motsatta, då inte ens vetenskapsmännen påstår att jorden roterar 365,25 varv.

Att det onekligen är solen som vandrar längs ekliptikan runt jorden, bevisas ju dessutom av faktumet att det är solen som vänder vid de båda vändkretsarna vid vintersolstånd och sommarsolstånd, då solen påbörjar sin vandring norrut respektive söderut.

Här följer två mycket pedagogiska animationer som illustrerar hur den geocentriska modellen fungerar, med solens och de andra planeternas banor runt jorden. Genialt och vetenskapligt tilltalande system:

VIDEO:

VIDEO:

BEVISET ATT JORDEN INTE FÖLJER STJÄRNORNAS RÖRELSE:

Beviset för att jorden inte följer stjärnornas sideriska omloppstid (förutom faktumet att jorden ständigt är i synk med solen), är ju att vi i så fall inte skulle ha vintersolstånd och sommarsolstånd förrän ca 14 januari och 14 juli varje år, pga zodiakens precession.

Zodiaken ligger nämligen de närmaste decennierna ca 24 grader i osynk (i östlig riktning) med jordens dagjämningspunkter, dvs lite drygt 24 dygn.

Stjärnorna har alltså också en egenrörelse, men det är som sagt inte stjärnornas egenrörelse som jorden följer, utan solens egenrörelse.

Stjärnornas egenrörelse orsakar en ständigt pågående avvikelse relativt himmelspolerna/dagjämningspunkterna. Avvikelsen är 50 bågsekunder/år, vilket innebär att det tar 25 920 år, ett zodiakiskt år, för zodiaken att röra sig hela varvet runt himlavalvet.

Stjärnornas egenrörelse är anledningen till varför det sideriska solåret (solens omloppstid relativt stjärnornas positioner) är 20 minuter längre än det tropiska solåret (solens omloppstid relativt vårdagjämningspunkten), 365,2564 dygn mot 365,2422 dygn.

JORDEN AXELROTERAR 1 VARV/ÅR, I PERFEKT SYNK MED SOLENS ÅRSROTATION:

Till sist så kan vi ju tillägga att det INTE är 1 varv/dygn som jorden roterar runt sin egen axel (som vetenskapsmännen indoktrinerat oss att tro), utan 1 varv/år, vilket ju faktiskt logiskt förklarar hur det kommer sig att stjärnbilderna på himlavalvet ser ut att rotera 1 varv/år runt himlavalvet.

De ?4 extra minuterna? varje dygn (1 grad), som påvisar att vi följer solens dygnsrörelse (24h) och inte stjärnornas (23h 56m 4s), är den lilla axelrörelse (1 grad) som jorden avverkar kring sin egen axel varje dygn, helt i synk med solens dagliga rörelse (1 grad) runt zodiakens stjärnbilder. För att vara exakt, så är den dagliga genomsnittsrörelsen 59 bågminuter och 8 bågsekunder.

Eftersom jordens årliga östliga axelrotation går i perfekt synk (bunden rotation) med solens årliga östliga kretslopp runt zodiaken och jorden, så blir ju resultatet 365,25 solvarv runt jorden per år.

MODERNA KOSMOLOGIN VEDERLÄGGS, punkt för punkt, 108 ARGUMENT:

www.flashback.org/sp39915145
www.flashback.org/p39915089

Flashback har stängt av mig från forumet efter publiceringen av denna revolutionerande kosmologiska avhandling, och samtidigt saboterat min mycket lästa och diskuterade Flashback-tråd, genom att placera en annan tråd framför (min trådrubrik dock kvar), så att mitt rekordlånga omvälvande vetenskapliga inlägg (460 000 tecken) effektivt gömts undan för att tystas ner:

www.flashback.org/t2035956

NYHETER 24 - INTERVJUADE MIG, angående min kosmologiska upptäckt:

nyheter24.se/nyheter/internet/730067-moder-jord-och-hare-krishna-mot-miniguden-dod-o-aterfodd

TILL DISKUSSION:

Hur förklarar ni de 366,25 rotationerna på annat sätt än att det måste vara stjärnhimlens rotationer runt jorden, och att de 365,25 dygnen motsvarar solens 365,25 rotationer runt jorden?

Detta bevisar ju härmed obestridligen den heliga geocentrismen (vilket även ateister nu får böja sig för), att det är jorden som är mittpunkten kring vilken allt kretsar!

Må frid, lycka och Gudskärlek råda och äga er, önskar jag er alla av hela mitt hjärta, själens och Översjälens boning, Guds lokaliserade immanenta aspekt, den Helige Anden, Samvetets röst - Herren vare med er!

Aum, Om tat sat, Hare Krishna

snilleblixten.net

Eder evigt tillgivne,
Fick en Snilleblixt

.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-04-10 13:21
.

SENASTE NYTT !!!

Dokumentärfilmen "The Principle", där bland annat forskarna Lawrence Krauss och Michio Kaku medverkar, har premiär väldigt snart!

Se filmen kära vänner, så kommer ni inse att all världens heliga skrifter och religioner hade rätt angående faktumet att det faktiskt är SOLEN som KRETSAR RUNT JORDEN, vår stationära himlakropp mitt i himlavalvet !!!

...här är länken till Trailern för "The Principle":

Ni kan följa den pågående Geocentrism-revolutionen i världen på mitt Twitter-konto:

twitter.com/Snilleblixten

.

Kajsagumman

Äldre 17 Apr 16:43

#494

Har du gett upp eller?

Gudasänd

Äldre 8 May 10:11

#495

Kajsagumman skrev 2013-04-16 10:00:40 följande:

Men du, jag tror inte du själv ens förstår hälften av vad du skriver. Kanske för att det inte ens är du som skriver det, men bara fortsätter att kopiera från nån sajt konstant.

Det finns många problem med din kedja av argument. Bland annat att flera delar i kedjan inte stämmer, och således blir det konklusioner som inte kan dras. Bland annat är en del i din kedja att "Jorden är vårt himlavalvs masscentrum". Eh nej kära du. Som sagt så är ungefär 99% av vårt solsystems massa i Solen. Och hur förklarar du i övrigt exempelvis VY Canis Majoris, ett av de största himlakroppar vi registrerat tills vidare - en stjärna omkring 9 miljarder gånger större än Solen? Borde det inte vara centrum så om vi skall finna ett?

Så nej kära du, Jorden är långt ifrån något masscentrum i universum. Således "drar" inte Jorden heller i "samma kraft" som Solen eller omvänt. Däremot så påverkar Jordens gravitation Solen, på samma sätt som Månen påverkar Jordens.

Du har ju alla svar på dina frågor här:

www.familjeliv.se/Forum-26-66/m67277433.html

PUNKT 13 - STJÄRNORNA - 25 000 GÅNGER NÄRMARE. ALFA CENTAURI = 1,632 LJUSTIMMAR:

Astronomins stora fundamentala problem är helt enkelt att korrekt räkna ut (med rätt metod) hur långt bort saker och ting befinner sig. Praktiskt taget all fysikalisk data man behöver veta för att förstå ett föremål - dess verkliga storlek, massa, hastighet, effekt - hänger på att man vet hur långt bort det befinner sig.

Varför vi blivit indoktrinerade med en totalt felaktig bild av stjärnornas storlek och avstånd från jorden, beror på en totalt missvisande parallaxmetod, baserad på att jorden håller på och flänger omkring runt solen. Den heliocentriska parallaxmetoden, triangulering, baserar sig nämligen på diametern på jordens påstådda bana runt solen (förutom den missförstådda rödförskjutningen), medan den geocentriska parallaxmetoden baserar sig på jordens diameter.

Den geocentriska parallax-diametern är, för att vara exakt, 23 455 gånger mindre än den heliocentriska, vilket innebär att stjärnornas verkliga avstånd från jorden är så många gånger närmare oss, än vad vår moderna heliocentriska kosmologi påstår.

Eftersom jordens enda rörelse är dess årliga axelrotation, så är det i själva verket jordens lilla diameter som mätningarna i realiteten (heliocentrikerna ovetandes) baseras på.

Diametern mellan oppositionsplaceringarna på jordens påstådda omloppsbana runt solen är 299 200 000 km och jordens ekvatordiameter är 12 756 km. Differensen mellan stjärnavstånden mellan den heliocentriska och geocentriska tolkningen blir alltså 23 455, vilket kan avrundas till jämna 25 000. Stjärnornas verkliga avstånd från oss är inte i ljusår, utan i ljustimmar:

www.fixedearth.com/Size%20&%20Structure%20Part%20V.htm

Vi bör ta NASA:s alla orimliga påståenden kring stjärnavstånd, baserade på Hubble-, Hipparcos- och Keplerteleskopet, med en rejäl nypa salt:

www.fixedearth.com/Kepler%20Telescope%20Lies.htm
www.fixedearth.com/nasas_hanky-panky.htm
www.fixedearth.com/Size%20and%20Structure%20Part%20VI.htm
www.fixedearth.com/Redshift%20Fraud.htm

www.namronsoar.com/toe/bernie1plain.html

”NASA’s space program is labelled "Origins Research" and costs taxpayers mega-bucks. Computerized telescopes are programmed to send back "synthesized images". The "image warper" permits "geometric transformations" while "origins technology "configures" the multiple small mirrors in these telescopes. Talk about a con job!”

Våra ögon spelar oss också ett spratt, vad gäller att avståndsbedöma stjärnor:

www.realityreviewed.com/Stellar%20distances.pdf

De stjärnor som ingår i Alfa Centauri-systemet är de stjärnor som ligger närmast jorden. Enligt den grovt vilseledande heliocentriska modellen befinner sig Alfa Centauri 4,366 ljusår från oss. Enligt den korrekta geocentriska modellen är avståndet till Alfa Centauri 1,632 ljustimmar, dvs 1,761 miljarder km. Det verkar mycket rimligt, med tanke på att det är 3,52 miljarder km till vårt himlavalvs gräns/hölje, där de 7 koncentriska kosmiska höljena tar vid.

Intressant nog verkar stjärnornas sfär börja, vilket Alfa Centauri visar, exakt halvvägs härifrån till himlavalvets hölje.

Vårt kosmiska ägg är sannerligen intelligent designat, med tanke på att det i vårt stjärnsystem är precis lika långt avstånd från de närmaste till de mest avlägsna stjärnorna, som det är från jorden (himlavalvets mittposition) till de närmaste stjärnorna.

Alfa Centauri befinner sig 1,761 miljarder km från jorden (11,8 gånger längre bort än solen), Saturnus 1,433 miljarder km från jorden och Jupiter 0,779 miljarder km från jorden. Av detta kan vi förstå att planeterna i vårt planetsystem håller sig inom halva avståndet till himlavalvets hölje, dvs inom 1,76 miljarder km.

Att de tre transsaturniska planeterna skulle befinna sig längre bort än Alfa Centauri-systemet; Uranus 2,9 miljarder km, Neptunus 4,5 miljarder km och Pluto 5,9 miljarder km, kan helt enkelt inte stämma. Det måste vara fråga om en astronomisk och/eller optisk villa pga eterrymdens krökning och himlakropparnas lägen i spiralarmarna (horisontal och vertikal distinktion) relativt jorden.

Det finns faktiskt en astronomisk anomali vad gäller diametern på och avståndet till planeten Mars:

www.realityreviewed.com/Mars.htm

Alla påståenden om stjärnor som befinner sig tiotals, hundratals, miljontals och miljardtals ljusår från jorden, är totalt felaktiga och beror på att man toktolkat både parallax och rödförskjutning. Med andra ord, alla stjärnor som man sett i Hubble-teleskopet befinner sig innanför vårt världsägg som mäter 6,5325 ljustimmar, som ledigt kan rymma biljoner himlakroppar.

Fenomenet med negativ parallax (en heliocentrisk anomali), är ett av alla kosmologiska omständigheter som bekräftar att stjärnorna är extremt mycket närmare oss, än vad vi blivit duperade att tro.

Ett annat belägg för att stjärnorna och ”galaxerna” är mycket närmare oss (och ingår i vårt lokala universum) än vad vi blivit programmerade till att tro, är exempelvis Bullet Cluster-systemet, två förment kolliderande galaxhopar.

Bilder tagna av Bullet Cluster visar att galaxerna är relativt små, ljussvaga och närliggande, vilket ju ger evidens för att ”galaxerna” inte är några riktiga galaxer i likhet med Vintergatan, utan att allt ingår i vårt stjärnsystem:

www.thunderbolts.info/tpod/2006/arch06/060904bulletcluster.htm

Vad gäller möjligheten att kunna se andra stjärnsystem bortom vårt lokala universum/världsägg, så ter det sig osannolikt, med tanke på att de sju höljen som omsluter vårt kosmiska ägg sträcker sig 8 281 ljusår bort, vilket skulle motsvara drygt 194 miljoner ljusår enligt den heliocentriska tolkningen. Slutsatsen är att allt prat om andra stjärnsystem bara är vilda spekulationer, optiska illusioner och feltolkningar. Allt vi kan se ingår i vårt stjärnsystem, i vårt begränsade Brahma-ägg.

För övrigt finns det ett väldigt lätt sätt att testa hypotesen att alla andra ”galaxer” tillhör egna stjärnsystem, bortom Vintergatan, och det är att kika ifall de följer med i stjärnhimlens dagliga rotation (allt roterar). Eftersom vi aldrig hört något om att de inte skulle vara infångade i Vintergatans rotation, så kan vi tryggt dra den logiska slutsatsen att allt vi kan observera i stjärnhimlen ingår i vårt specifika stjärnsystem/lokala universum.

__________________________________________________

PUNKT 14 - SPIRALGALAXEN VINTERGATAN - JORDEN I GALAXCENTRUM:

Vintergatan är en spiralgalax och eftersom jorden ju är centrum i vårt Brahma-ägg, så är Moder Jord i galaxcentrum, centralplanet där ekliptikans plan korsar himmelsekvatorn. Detta bekräftas ju dessutom av de nya sensationella forskningsrönen kring bakgrundsstrålningen.

I galaxcentrum, eterrymdens centrum, där jorden befinner sig, roterar inte etern, precis som det i cyklonens centrum råder vindstilla. Moder Jord är det stationära stilla galaktiska centrum.

Med tanke på att astronomerna inte ens har fått nåt riktigt grepp om vår egen galax, Vintergatan, ifall det har två, tre eller fyra huvudarmar, ifall det är en spiralgalax med en, två eller ingen stav, ifall det innehåller 100 eller 400 miljarder stjärnor, etc, så kan vi inte alls förlita oss på att de har rätt i sitt antagande att jorden skulle befinna sig i periferin av Vintergatan. De famlar uppenbarligen i mörkret och skyr inga medel för att få oss att tro att jorden bara är en planet bland andra i universums periferi, vilket följande förljugna bilder avslöjar:

www.realityreviewed.com/Galactic%20road%20map.htm

Enligt den indiska vediska kosmologin kallas spiralformen på vintergatan för Sisumara Chakra:

decodehindumythology.blogspot.se/search/label/Black%20Holes%20and%20Bhagavatam
www.bhagavata.org/canto5/chapter23.html
srimadbhagavatam.com/5/23/5/en2

VIDEO:

Allting i eterrymden går i cirklar och spiraler. Detta bekräftas av solens spiralkretsande runt jorden. Även våra tankar går i cirklar, vilket uttrycket ”rubba någons cirklar” antyder.

Precis som i mikrokosmos där strukturen av DNA:s dubbelhelix är spiralformad, så är även i makrokosmos strukturen av vår galax spiralformad, med dess spiralarmar. Planeterna och stjärnorna i eterrymden är placerade i spiralform, precis som atomerna i DNA-spiralen.

__________________________________________________

PUNKT 15 - KARLAVAGNEN OCH ORIONS BÄLTE - STÖDJER GEOCENTRISMEN:

Man kan ange ett par mycket bra exempel, Karlavagnen och Orions bälte, som avslöjar att den moderna kosmologins avståndsberäkningar till stjärnorna och de inbördes stjärnavstånden är helt uppåt väggarna.

Den kanske mest iögonenfallande asterismen på himlavalvet torde vara Karlavagnen, som tillhör Stora björnens stjärnkonstellation.

De sju stjärnorna (de sju vismännen) i Karlavagnen heter: Dubhe (Kratu), Merak (Pulaha), Phecda (Pulastya), Megrez (Atri), Alioth (Angiras), Mizar (Vashistha) och Alkaid (Marichi). Som kuriosa kan nämnas att Mizar bildar en dubbelstjärna med Alcor (Vashisthas trogne fru Arundhati):

www.astropix.com/HTML/C_SPRING/BIGDIP.HTM
www.astronomyphotos.com/UrsaMajor.htm

Det är fullständigt uppenbart att dessa sju stjärnor är intimt förbundna med varann, ingår i samma sfär, och att de därför torde befinna sig på ungefär samma avstånd från jorden. Detta eftersom himmelens sfärer utgår från och cirklar runt jordens mittposition.

Enligt dagens heliocentriska astronomer påstås Mizar befinna sig 78 ljusår från jorden och Dubhe 124 ljusår bort från jorden. Detta innebär att avståndet från Karlavagnens Mizar till Dubhe enligt heliocentrismen (så att de hamnar på samma radiella avstånd från jorden) är 46 ljusår, dvs 3 000 000 gånger sträckan Jorden-Solen, eller 10 gånger gånger sträckan Jorden till stjärnan Alfa Centauri.

Vansinnigt absurt!

Ett annat exempel som avslöjar heliocentrismens vansinne, är den mytomspunna asterismen Orions bälte i stjärnkonstellationen Orion, med de tre stjärnorna Alnitak, Alnilam och Mintaka, som i rak linje bildar ett bälte, Orions bälte:

prettymissadventures.blogspot.se/2011/01/written-in-stars.html
www.physics.uc.edu/~hanson/ASTRO/LECTURENOTES/W04/Galaxy/Figure2.html

Alnitak påstås befinna sig 736 ljusår från jorden, Mintaka 915 ljusår, och Alnilam 1340 ljusår från jorden.

Detta innebär att avståndet från Alnitak till Alnilam i Orions bälte enligt heliocentrismen (så att de hamnar på samma radiella avstånd från jorden) är 604 ljusår, dvs 38 000 000 gånger sträckan Jorden-Solen, eller 138 gånger sträckan Jorden till stjärnan Alfa Centauri, eller 70 gånger sträckan Jorden till stjärnan Sirius.

Med andra ord vill heliocentrikerna få oss att tro att det är lika långt radiellt avstånd från Alnitak till Alnilam i Orions bälte, som sträckan Moder Jord - Sirius, 35 gånger tur & retur, när det i själva verket rör sig om möjligen ett par ljussekunder.

Någon som längre kan ta heliocentrismen på allvar?

Dessa två enstaka exempel utgör ytterligare bevis för att allt prat om tiotals, hundratals, miljontals och miljardtals ljusår mellan himlakroppar inom vårt kosmiska ägg bara är fabler, fantasmagorier!

Även om man idag utgår från den moderna astronomins antaganden, att stjärnorna är mycket stora och mycket långt borta, så finns det inga som helst bevis för dessa antaganden. De ovan angivna exemplen borde få de flesta att starkt börja tvivla på den heliocentriska världsbilden.

Det har tragiskt nog blivit praxis inom astronomin att utge spegelbilder av den datoriserade spektrografiska virtuella verkligheten som vetenskaplig fakta. Man påstår sig t.ex. ha upptäckt jordlika planeter i värlsrymden, såsom exempelvis en planet vid stjärnan Mu Arae, som hävdas vara i Uranus storlek och synlig för blotta ögat, trots att den sägs befinna sig otroliga 50 ljusår från oss. Till saken hör att Uranus befinner sig 163 000 gånger närmare än denna påstådda planet, och kan inte ses med blotta ögat:

www.fixedearth.com/New%20Planet%20Lies.htm

För att åskådliggöra det fullständigt vansinniga i det hela. Det är som att vi inte skulle se en pingisboll på 10 m håll, men samtidigt ser en annan pingisboll på 1 630 000 m håll (1 630 km), motsvarande sträckan Stockholm till Paris.

Vansinnigt absurt!

Toboas

Äldre 8 May 10:39

#496

Gudasänd skrev 2013-05-08 10:11:32 följande:

För att åskådliggöra det fullständigt vansinniga i det hela. Det är som att vi inte skulle se en pingisboll på 10 m håll, men samtidigt ser en annan pingisboll på 1 630 000 m håll (1 630 km), motsvarande sträckan Stockholm till Paris.

Vansinnigt absurt!

Nu ljuger du sådär igen - de planeter man hittar mäter man genom att med gigantiska teleskop se hur deras gravitation påverkar den stjärna de roterar kring, inte genom att se dem med blotta ögat.

Science is not a belief system: no belief system instructs you to question the system itself.

Kajsagumman

Äldre 8 May 12:09

#497

Gudasänd skrev 2013-05-08 10:11:32 följande:

Du har ju alla svar på dina frågor här:

www.familjeliv.se/Forum-26-66/m67277433.html

PUNKT 13 - STJÄRNORNA - 25 000 GÅNGER NÄRMARE. ALFA CENTAURI = 1,632 LJUSTIMMAR:

Astronomins stora fundamentala problem är helt enkelt att korrekt räkna ut (med rätt metod) hur långt bort saker och ting befinner sig. Praktiskt taget all fysikalisk data man behöver veta för att förstå ett föremål - dess verkliga storlek, massa, hastighet, effekt - hänger på att man vet hur långt bort det befinner sig.

Varför vi blivit indoktrinerade med en totalt felaktig bild av stjärnornas storlek och avstånd från jorden, beror på en totalt missvisande parallaxmetod, baserad på att jorden håller på och flänger omkring runt solen. Den heliocentriska parallaxmetoden, triangulering, baserar sig nämligen på diametern på jordens påstådda bana runt solen (förutom den missförstådda rödförskjutningen), medan den geocentriska parallaxmetoden baserar sig på jordens diameter.

Den geocentriska parallax-diametern är, för att vara exakt, 23 455 gånger mindre än den heliocentriska, vilket innebär att stjärnornas verkliga avstånd från jorden är så många gånger närmare oss, än vad vår moderna heliocentriska kosmologi påstår.

Eftersom jordens enda rörelse är dess årliga axelrotation, så är det i själva verket jordens lilla diameter som mätningarna i realiteten (heliocentrikerna ovetandes) baseras på.

Diametern mellan oppositionsplaceringarna på jordens påstådda omloppsbana runt solen är 299 200 000 km och jordens ekvatordiameter är 12 756 km. Differensen mellan stjärnavstånden mellan den heliocentriska och geocentriska tolkningen blir alltså 23 455, vilket kan avrundas till jämna 25 000. Stjärnornas verkliga avstånd från oss är inte i ljusår, utan i ljustimmar:

www.fixedearth.com/Size%20&%20Structure%20Par...

Vi bör ta NASA:s alla orimliga påståenden kring stjärnavstånd, baserade på Hubble-, Hipparcos- och Keplerteleskopet, med en rejäl nypa salt:

www.fixedearth.com/Kepler%20Telescope%20Lies....
www.fixedearth.com/nasas_hanky-panky.htm
www.fixedearth.com/Size%20and%20Structure%20P...
www.fixedearth.com/Redshift%20Fraud.htm

www.namronsoar.com/toe/bernie1plain.html

”NASA’s space program is labelled "Origins Research" and costs taxpayers mega-bucks. Computerized telescopes are programmed to send back "synthesized images". The "image warper" permits "geometric transformations" while "origins technology "configures" the multiple small mirrors in these telescopes. Talk about a con job!”

Våra ögon spelar oss också ett spratt, vad gäller att avståndsbedöma stjärnor:

www.realityreviewed.com/Stellar%20distances.p...

De stjärnor som ingår i Alfa Centauri-systemet är de stjärnor som ligger närmast jorden. Enligt den grovt vilseledande heliocentriska modellen befinner sig Alfa Centauri 4,366 ljusår från oss. Enligt den korrekta geocentriska modellen är avståndet till Alfa Centauri 1,632 ljustimmar, dvs 1,761 miljarder km. Det verkar mycket rimligt, med tanke på att det är 3,52 miljarder km till vårt himlavalvs gräns/hölje, där de 7 koncentriska kosmiska höljena tar vid.

Intressant nog verkar stjärnornas sfär börja, vilket Alfa Centauri visar, exakt halvvägs härifrån till himlavalvets hölje.

Vårt kosmiska ägg är sannerligen intelligent designat, med tanke på att det i vårt stjärnsystem är precis lika långt avstånd från de närmaste till de mest avlägsna stjärnorna, som det är från jorden (himlavalvets mittposition) till de närmaste stjärnorna.

Alfa Centauri befinner sig 1,761 miljarder km från jorden (11,8 gånger längre bort än solen), Saturnus 1,433 miljarder km från jorden och Jupiter 0,779 miljarder km från jorden. Av detta kan vi förstå att planeterna i vårt planetsystem håller sig inom halva avståndet till himlavalvets hölje, dvs inom 1,76 miljarder km.

Att de tre transsaturniska planeterna skulle befinna sig längre bort än Alfa Centauri-systemet; Uranus 2,9 miljarder km, Neptunus 4,5 miljarder km och Pluto 5,9 miljarder km, kan helt enkelt inte stämma. Det måste vara fråga om en astronomisk och/eller optisk villa pga eterrymdens krökning och himlakropparnas lägen i spiralarmarna (horisontal och vertikal distinktion) relativt jorden.

Det finns faktiskt en astronomisk anomali vad gäller diametern på och avståndet till planeten Mars:

www.realityreviewed.com/Mars.htm

Alla påståenden om stjärnor som befinner sig tiotals, hundratals, miljontals och miljardtals ljusår från jorden, är totalt felaktiga och beror på att man toktolkat både parallax och rödförskjutning. Med andra ord, alla stjärnor som man sett i Hubble-teleskopet befinner sig innanför vårt världsägg som mäter 6,5325 ljustimmar, som ledigt kan rymma biljoner himlakroppar.

Fenomenet med negativ parallax (en heliocentrisk anomali), är ett av alla kosmologiska omständigheter som bekräftar att stjärnorna är extremt mycket närmare oss, än vad vi blivit duperade att tro.

Ett annat belägg för att stjärnorna och ”galaxerna” är mycket närmare oss (och ingår i vårt lokala universum) än vad vi blivit programmerade till att tro, är exempelvis Bullet Cluster-systemet, två förment kolliderande galaxhopar.

Bilder tagna av Bullet Cluster visar att galaxerna är relativt små, ljussvaga och närliggande, vilket ju ger evidens för att ”galaxerna” inte är några riktiga galaxer i likhet med Vintergatan, utan att allt ingår i vårt stjärnsystem:

www.thunderbolts.info/tpod/2006/arch06/060904...

Vad gäller möjligheten att kunna se andra stjärnsystem bortom vårt lokala universum/världsägg, så ter det sig osannolikt, med tanke på att de sju höljen som omsluter vårt kosmiska ägg sträcker sig 8 281 ljusår bort, vilket skulle motsvara drygt 194 miljoner ljusår enligt den heliocentriska tolkningen. Slutsatsen är att allt prat om andra stjärnsystem bara är vilda spekulationer, optiska illusioner och feltolkningar. Allt vi kan se ingår i vårt stjärnsystem, i vårt begränsade Brahma-ägg.

För övrigt finns det ett väldigt lätt sätt att testa hypotesen att alla andra ”galaxer” tillhör egna stjärnsystem, bortom Vintergatan, och det är att kika ifall de följer med i stjärnhimlens dagliga rotation (allt roterar). Eftersom vi aldrig hört något om att de inte skulle vara infångade i Vintergatans rotation, så kan vi tryggt dra den logiska slutsatsen att allt vi kan observera i stjärnhimlen ingår i vårt specifika stjärnsystem/lokala universum.

__________________________________________________

PUNKT 14 - SPIRALGALAXEN VINTERGATAN - JORDEN I GALAXCENTRUM:

Vintergatan är en spiralgalax och eftersom jorden ju är centrum i vårt Brahma-ägg, så är Moder Jord i galaxcentrum, centralplanet där ekliptikans plan korsar himmelsekvatorn. Detta bekräftas ju dessutom av de nya sensationella forskningsrönen kring bakgrundsstrålningen.

I galaxcentrum, eterrymdens centrum, där jorden befinner sig, roterar inte etern, precis som det i cyklonens centrum råder vindstilla. Moder Jord är det stationära stilla galaktiska centrum.

Med tanke på att astronomerna inte ens har fått nåt riktigt grepp om vår egen galax, Vintergatan, ifall det har två, tre eller fyra huvudarmar, ifall det är en spiralgalax med en, två eller ingen stav, ifall det innehåller 100 eller 400 miljarder stjärnor, etc, så kan vi inte alls förlita oss på att de har rätt i sitt antagande att jorden skulle befinna sig i periferin av Vintergatan. De famlar uppenbarligen i mörkret och skyr inga medel för att få oss att tro att jorden bara är en planet bland andra i universums periferi, vilket följande förljugna bilder avslöjar:

www.realityreviewed.com/Galactic%20road%20map...

Enligt den indiska vediska kosmologin kallas spiralformen på vintergatan för Sisumara Chakra:

decodehindumythology.blogspot.se/search/label...
www.bhagavata.org/canto5/chapter23.html
srimadbhagavatam.com/5/23/5/en2

VIDEO:
" rel="nofollow" target="_blank">

Allting i eterrymden går i cirklar och spiraler. Detta bekräftas av solens spiralkretsande runt jorden. Även våra tankar går i cirklar, vilket uttrycket ”rubba någons cirklar” antyder.

Precis som i mikrokosmos där strukturen av DNA:s dubbelhelix är spiralformad, så är även i makrokosmos strukturen av vår galax spiralformad, med dess spiralarmar. Planeterna och stjärnorna i eterrymden är placerade i spiralform, precis som atomerna i DNA-spiralen.

__________________________________________________

PUNKT 15 - KARLAVAGNEN OCH ORIONS BÄLTE - STÖDJER GEOCENTRISMEN:

Man kan ange ett par mycket bra exempel, Karlavagnen och Orions bälte, som avslöjar att den moderna kosmologins avståndsberäkningar till stjärnorna och de inbördes stjärnavstånden är helt uppåt väggarna.

Den kanske mest iögonenfallande asterismen på himlavalvet torde vara Karlavagnen, som tillhör Stora björnens stjärnkonstellation.

De sju stjärnorna (de sju vismännen) i Karlavagnen heter: Dubhe (Kratu), Merak (Pulaha), Phecda (Pulastya), Megrez (Atri), Alioth (Angiras), Mizar (Vashistha) och Alkaid (Marichi). Som kuriosa kan nämnas att Mizar bildar en dubbelstjärna med Alcor (Vashisthas trogne fru Arundhati):

www.astropix.com/HTML/C_SPRING/BIGDIP.HTM
www.astronomyphotos.com/UrsaMajor.htm

Det är fullständigt uppenbart att dessa sju stjärnor är intimt förbundna med varann, ingår i samma sfär, och att de därför torde befinna sig på ungefär samma avstånd från jorden. Detta eftersom himmelens sfärer utgår från och cirklar runt jordens mittposition.

Enligt dagens heliocentriska astronomer påstås Mizar befinna sig 78 ljusår från jorden och Dubhe 124 ljusår bort från jorden. Detta innebär att avståndet från Karlavagnens Mizar till Dubhe enligt heliocentrismen (så att de hamnar på samma radiella avstånd från jorden) är 46 ljusår, dvs 3 000 000 gånger sträckan Jorden-Solen, eller 10 gånger gånger sträckan Jorden till stjärnan Alfa Centauri.

Vansinnigt absurt!

Ett annat exempel som avslöjar heliocentrismens vansinne, är den mytomspunna asterismen Orions bälte i stjärnkonstellationen Orion, med de tre stjärnorna Alnitak, Alnilam och Mintaka, som i rak linje bildar ett bälte, Orions bälte:

prettymissadventures.blogspot.se/2011/01/writ...
www.physics.uc.edu/~hanson/ASTRO/LECTURENOTES...

Alnitak påstås befinna sig 736 ljusår från jorden, Mintaka 915 ljusår, och Alnilam 1340 ljusår från jorden.

Detta innebär att avståndet från Alnitak till Alnilam i Orions bälte enligt heliocentrismen (så att de hamnar på samma radiella avstånd från jorden) är 604 ljusår, dvs 38 000 000 gånger sträckan Jorden-Solen, eller 138 gånger sträckan Jorden till stjärnan Alfa Centauri, eller 70 gånger sträckan Jorden till stjärnan Sirius.

Med andra ord vill heliocentrikerna få oss att tro att det är lika långt radiellt avstånd från Alnitak till Alnilam i Orions bälte, som sträckan Moder Jord - Sirius, 35 gånger tur & retur, när det i själva verket rör sig om möjligen ett par ljussekunder.

Någon som längre kan ta heliocentrismen på allvar?

Dessa två enstaka exempel utgör ytterligare bevis för att allt prat om tiotals, hundratals, miljontals och miljardtals ljusår mellan himlakroppar inom vårt kosmiska ägg bara är fabler, fantasmagorier!

Även om man idag utgår från den moderna astronomins antaganden, att stjärnorna är mycket stora och mycket långt borta, så finns det inga som helst bevis för dessa antaganden. De ovan angivna exemplen borde få de flesta att starkt börja tvivla på den heliocentriska världsbilden.

Det har tragiskt nog blivit praxis inom astronomin att utge spegelbilder av den datoriserade spektrografiska virtuella verkligheten som vetenskaplig fakta. Man påstår sig t.ex. ha upptäckt jordlika planeter i värlsrymden, såsom exempelvis en planet vid stjärnan Mu Arae, som hävdas vara i Uranus storlek och synlig för blotta ögat, trots att den sägs befinna sig otroliga 50 ljusår från oss. Till saken hör att Uranus befinner sig 163 000 gånger närmare än denna påstådda planet, och kan inte ses med blotta ögat:

www.fixedearth.com/New%20Planet%20Lies.htm

För att åskådliggöra det fullständigt vansinniga i det hela. Det är som att vi inte skulle se en pingisboll på 10 m håll, men samtidigt ser en annan pingisboll på 1 630 000 m håll (1 630 km), motsvarande sträckan Stockholm till Paris.

Vansinnigt absurt!

Vad i hela friden pratar du om människa?

Kilometerlång text omkring avstånd? Jag skrev ingenting om avstånd i mitt sista inlägg. Jag önskar att du bemöter faktan jag har skrivit gravitationen? Jag önskar också att du bemöter min slutgiltliga fråga gällande dinosaurierna?

Du hade varit typ världens dåligaste (eller bästa, beror på hur man ser det) politiker. Inte vid någon tidspunkt svarar du på direkta frågor eller påståenden.

Gudasänd

Äldre 8 May 17:26

#498

Kajsagumman skrev 2013-04-16 10:00:40 följande:

Och hur förklarar du i övrigt exempelvis VY Canis Majoris, ett av de största himlakroppar vi registrerat tills vidare - en stjärna omkring 9 miljarder gånger större än Solen? Borde det inte vara centrum så om vi skall finna ett?

När det så är fastslaget är jag också ganska nyfiken på hur du förklarar att människan alltid har levt här på Jorden, även innan dinosaurierna!

Canis Majoris 9 miljarder gånger större än Solen?

Snicksnack!

Solen är hundratals och tusentals gånger större än stjärnorna!

Stjärnornas storlek är en piss i haver jämfört med Solen!

--------------------------------------------------------------------

PUNKT 16 - STORLEKEN PÅ VÅRT HIMLAVALV = 83,5 TRILJONER MÅNAR:

www.familjeliv.se/Forum-26-66/m67277433.html

Vårt himlavalvs diameter är 510 000 000 yojanas (brukar anges som 500 miljoner, men det exakta är 510 miljoner), dvs 7 050 240 000 km. 1 yojana = 13,824 km, baserat på 1 hasta = 432 mm. 1 yojana = 1/8 av en latitudgrad vid ekvatorn:

www.deltaflow.com/
backtogodhead.in/exact-science-in-the-srimad-bhagavatam-by-sadaputa-dasa
backtogodhead.in/advanced-astronomy-in-the-srimad-bhagavatam-by-sadaputa-dasa

VIDEO:

Vårt himlavalv/kosmiska ägg (som beskrivs vara av den minsta kategorin världsägg) mäter alltså 7 050 240 000 km i diameter innanför sitt skal, vilket motsvarar 6,5325 ljustimmar, dvs ca 3,27 ljustimmar i radie från jordens mittposition i himlavalvet.

Precis som ordinära ägg omsluts av ett skal, så omsluts även de kosmiska äggen av ett "skal". Skalet består av sju täckande höljen i sju koncentriska cirklar, där det första höljet är tio gånger tjockare än världsäggets innanmäte, och de sex efterföljande höljena är även de tio gånger tjockare än det närmast föregående. Varje hölje består av ett specifikt materiellt urämne, urelement:

VIDEO:

Detta innebär att den totala diametern, höljena inkluderade, på vårt världsägg är 78 335 992 138 240 000 km (78,3 biljarder), vilket är 8 281 ljusår i diameter. Detta enligt den tidlösa indiska heliga skriften Srimad Bhagavatam.

Enligt den indiska astronomiska skriften Siddhanta-siromani, från 1100-talet, så ska den totala diametern vara 82 339 013 781 385 000 km (82,3 biljarder), dvs 8 703 ljusår, vilket innebär att värdet av diametern endast skiljer 5% mellan dessa två skrifter.

Himlavalvets sfäriska innandöme är 20,52 ljustimmar i omkrets. Detta kan i förstone tyckas vara orimligt lite, men faktum är att den totala rymdvolymen motsvarar volymen av 83 569 394 564 080 000 000 (83,5 triljoner) stjärnor av månens storlek. Med tanke på att stjärnorna är tiotusentals gånger närmare jorden än vad vi har förletts att tro, så är det fullt rimligt att stjärnorna endast är i månens storlek.

I den heliga indiska skriften Bhagavad-gita, säger Herren Krishna i vers 10.21: ”Bland stjärnor är jag månen.” I innebördsförklaringen till versen skriver Srila Prabhupada:

”Bland stjärnorna är månen den mest framträdande om natten, och således representerar månen Krishna. I denna vers framgår att månen är en av stjärnorna ... Teorin att det finns många solar i universum (vårt världsägg) finner inget stöd i Veda-litteraturen. Solen är en. Eftersom Bhagavad-gita här antyder att månen är en av stjärnorna, är de blinkande stjärnorna inte solar utan kan liknas vid månen.”

Slutsatsen är alltså att det ledigt får plats med hundratals miljarder stjärnor i vårt 20,52 ljustimmar (omkrets) stora himlavalv, när man betänker att rymdvolymen i det motsvarar volymen av 83,5 triljoner stjärnor av månens storlek. Packar vi ner varje stjärna i en egen kub, så får vi plats med 43,7 triljoner stjärnor. Sedan kan vi vara generösa och ge varje stjärna ett spelrum som motsvarar hundratusen gånger dess egen volym. Vi får då fortfarande plats med enorma 437 biljoner stjärnor, vilket är femtonhundra gånger fler än de ca 300 miljarder stjärnor som man räknar med ska finnas i Vintergatan. Med andra ord, vårt världsägg/lokala universum kan rymma stjärnor motsvarande femtonhundra Vintergator, utan att det uppstår minsta brist på utrymme.

Här är ett par vediska kosmologiska artiklar som ger en alternativ tolkning av storleken på vårt himlavalv, med avstånd som mer passar vår moderna syn:

groups.yahoo.com/group/PrabhupadaVani/message/3819
groups.yahoo.com/group/PrabhupadaVani/message/3827

----------------------------------

Med tanke på att Människan var den första livsformen som vår Skapare designade och skapade, så är det ju NATURLIGT att vi kom före både apdjuren och dinosaurierna!

Vi skapades ju till Guds avbild!

Gudasänd

Äldre 8 May 17:29

#499

Kajsagumman skrev 2013-05-08 12:09:27 följande:

Jag önskar att du bemöter faktan jag har skrivit gravitationen? Jag önskar också att du bemöter min slutgiltliga fråga gällande dinosaurierna?

Men lilla gumma, jag HAR ju redan förklarat vad gravitationen är för något:

PUNKT 71 - GRAVITATIONEN - EN EFFEKT AV MASSANS PÅVERKAN PÅ ETERN:

www.familjeliv.se/Forum-26-66/m67277433.html

Gravitationen utgör fortfarande ett stort mysterium för forskarna.

Ingen har någonsin lyckats förklara den. Man vet fortfarande inte gravitationens natur, vad det är, vad som orsakar den, var kraften kommer ifrån, och vilket medium som förmedlar gravitationen. Det enda man tror sig veta är att materiella objekt på nåt magiskt sätt attraherar varann. Man vet endast själva effekten av kraften, som sedan beskrivs i matematiska formler. Matematiken fungerar, men den förklarar ingenting och har ingen känd mekanism, inga parametrar som skulle få massor att dras till varann. Därav att det hela liknar magi och mysticism:

www.realityreviewed.com/Gravitation.htm

Vet man inte orsaken till gravitationen, F=Gm1m2/r^2, så kan man ju inte heller tvärsäkert påstå att det orsakas av objektets massa. Vad får folk att tro att orsaken ligger i objektet självt, när det lika gärna kan ligga i omgivningen där objektet är placerat.

Jorden skapar ett vakuum i rymden och etern söker undanröja vakuumet, vilket orsakar trycket på jorden som vi känner som gravitation. Ju större atommassa en planet har, desto större är gravitationskraften runt planeten.

Gravitationen härleds från ett omvänt kvadratförhållande mellan kroppar, vilken överförs via etern. Den mindre täta etern inuti atomen försöka dra in den tätare etern utanför atomen. Vakuumkraften kvarstår tills jämvikt har uppnåtts, men i själva verket uppnås aldrig jämvikt.

Etern penetrerar atomen, vilket inte atompartiklarna gör vilka är mindre täta än etern, och eftersom atomens densitet är mindre än eterns, så blir det en tryckskillnad, vilken är orsaken till gravitationen, tyngdkraften.

Gravitationen är alltså en effekt av etern, av den spänning som objektets massa orsakar etern, eftersom etern alltid strävar efter jämvikt. Ju massivare objekt, desto större spänning i eterfältet, vilket resulterar i större gravitationkraft. Eftersom etern befinner sig vid Planckdimensioner, så ligger dess reaktionstid kring 5,391x10^-44 sekunder:

www.livescience.com/1770-greatest-mysteries-gravity.html
www.galileowaswrong.com/galileowaswrong/samples/PDF%20Chapter%207%20Sample.pdf

Gravitationen är en effekt av massans påverkan på etern. Nikola Teslas dynamiska gravitationsteori:

www.netowne.com/technology/important

__________________________

PUNKT 72 - GRAVITATIONEN - EN TRYCKKRAFT, INTE EN DRAGKRAFT:

Gravitationen är en tryckande kraft, inte en dragande kraft. Detta stöds av Le Sage´s gravitationsteori från år 1748. Alla objekt påverkas av Planckpartiklar, som kolliderar mot föremåls ytor. Objekt isolerade i rymden skulle påverkas likvärdigt runtom, och sålunda inte erfara någon nettokraft. Föremål som interfererar med varann, som kommer i varandras närhet, har en brist av partikelpåverkan på de interfererade ytorna.

Två kulor exempelvis, eller planeter, skapar en interferens på de ytor som är vända mot varandra. Därför skapas det en nettokraft från de yttre ytorna som trycker kulorna tillsammans.

Eterpartiklarna utövar alltså ett tryck på föremål, exempelvis tryck på sfäriska massor som jorden eller solen. På ett fristående klot är trycket likvärdigt runt hela klotet. Men när två klot kommer nära varann, kommer det ena klotet att blockera en viss mängd eter från att kollidera med det andra, och vice versa. Värdena som det är fråga om bestäms av deras massa och form.

Jordgravitationen är inte en dragande kraft inifrån jorden, däremot en tryckande kraft mot jorden. Gravitationen är en effekt av den roterande stjärnhimlens krafter riktade mot vår stationära Moder Jord:

geocentricity.com/ba1/no071/selbrede.html

Alla krafter uppkommer genom den viskösa reaktionen på förändring genom en förskjuten eter. Etern vill upprätthålla stabilitet, men rörliga föremål stör denna stabilitet, så en kraft uppkommer som en motreaktion. Det är därför som accelerationskraften upplevs på samma sätt som gravitationskraften, eftersom de framkallas av samma faktor, dvs störningar eller spänningar i etern som den söker stabilisera.

Gravitationen är inte inneboende i själva objektet, gravitationen uppstår när objektet befinner sig i havet av Planckpartiklar som genomsyrar universum. När föremål kommer nära varann, så uppstår det en obalans i partiklarna mellan dem. Detta gör att partiklarna på den bortre sidan av föremålen trycker emot dem, vilket resulterar i att föremålen rör sig mot varandra:

www.ldolphin.org/geocentricity/Aspects.pdf (sid 19-20, 152, 162-166, 173)

Le Sage´s gravitationsteori, som ovan beskrivits, beskriver orsaken bakom och förklaringen till gravitationen:

redshift.vif.com/BookBlurbs/PushingGravity.htm
en.wikipedia.org/wiki/Le_Sage%27s_theory_of_gravitation
en.wikipedia.org/wiki/Georges-Louis_Le_Sage

Newtons och Einsteins gravitationsteorier är väldigt bristfälliga:

johnmartin2010.blogspot.se/2011/07/in-response-to-dr-bridgmans-geocentrism.html

Kajsagumman

Äldre 9 May 14:00

#500

Alltså vad har du rökt av??

Jag tror jag får lägga ned denna diskussion, det du skriver blir ju bara knäppare och knäppare!

Skulle dock gärna vilja veta hur du förklarar dinosauriefynd som är 245 miljoner år gamla men hur äldsta fyndet av en människa endast är 4 miljoner år gammalt?

Gudasänd

Äldre 13 May 08:29

#501

Kajsagumman skrev 2013-05-09 14:00:31 följande:

Alltså vad har du rökt av??

Jag tror jag får lägga ned denna diskussion, det du skriver blir ju bara knäppare och knäppare!

Skulle dock gärna vilja veta hur du förklarar dinosauriefynd som är 245 miljoner år gamla men hur äldsta fyndet av en människa endast är 4 miljoner år gammalt?

Rökning är strikt förbjudet!

Sluta flumma, för Guds skull!

Det finns hundratals med bevis för att Människan existerat längre än både apdjuren och dinosaurierna:

www.familjeliv.se/Forum-26-66/m59336830.html

Detta innebär ju givetvis att vi samexisterade med dinosaurierna:

blogg.aftonbladet.se/snilleblixten/2011/02/manniskan-samexisterade-med-dinosaurierna-den-moderna-varldsbilden-ar-helt-uppat-vaggarna

Toboas

Äldre 14 May 09:02

#502

Gudasänd skrev 2013-05-13 08:29:47 följande:

Rökning är strikt förbjudet!

Sluta flumma, för Guds skull!

Det finns hundratals med bevis för att Människan existerat längre än både apdjuren och dinosaurierna:

www.familjeliv.se/Forum-26-66/m59336830.html

Detta innebär ju givetvis att vi samexisterade med dinosaurierna:

blogg.aftonbladet.se/snilleblixten/2011/02/ma...

Nej, inte ett enda bevis för att vi skulle ha levt med dinosaurierna. Inte för att du bryr dig om fakta men rätt ska vara rätt.

Science is not a belief system: no belief system instructs you to question the system itself.

Gudasänd

Äldre 16 May 12:56

#503

Toboas skrev 2013-05-14 09:02:05 följande:

Nej, inte ett enda bevis för att vi skulle ha levt med dinosaurierna. Inte för att du bryr dig om fakta men rätt ska vara rätt.

Som sagt, Mannen och Kvinnan skapades långt före dinosaurierna...

Jag har insett den heliga geocentrismen, att det är solen som roterar och kretsar runt jorden. Frågor på det?

INNEHÅLL