• Anonym (förtvivlad)

    Förlorat min bästa vän

    Min bästa vän, min tvillingsjäl, mitt allt har gått bort.
    Det är inte första gången jag förlorat någon nära, men det har aldrig känts så här.

    Det är som om jag trillat rakt ner i en avgrund och blivit helt apatisk. Livet har förlorat all glädje, all färg, allt.
    Mitt hjärta går sönder på insidan och dagarna rullar på enbart rutin.
    Jag vill bara lägga mig ner och självdö.
    Det känns som om jag förlorat mig själv, en så stor del av mig. Detta var en människa jag delade allt med under nio års tid. Vi var som en och samma person. Vi klickade ifrån första stund, och älskade varandra bortom alla gränser, i vissas ögon mer än vad vi borde.
    Han var min själsfrände, mitt allt och han finns inte mer. Det var med honom jag delade de lyckligaste såväl som de svåraste stunder. Han visste allt om mig, vi kunde avsluta varandras meningar, visste vad den andre tänkte innan någon hann säga det högt.
    Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vet inte hur jag ska orka leva ett liv utan honom.
    Min värld har rasat och det känns inte som om någon förstår.

    Det går över säger dom, jag har förlorat den som fick mig att andas, hur ska det kunna gå över?

    Min partner försöker finnas där, men vad hjälper det när jag vet att han avskydde honom? När jag vet att han inte alls gillade det vi delade? Det känns som om han bara är glad att han är borta.

    Vad fan tar man sig till?

    Jag pratade med honom natten innan han gick bort. Så mycket man hade velat säga om man visste att man aldrig skulle få prata med honom igen.
    Jag går fortfarande och väntar på att han ska höra av sig, att jag ska vakna och det hela visa sig vara en bisarr dröm. Min själ dog tillsammans med honom.
    Jag orkar inte.

  • Svar på tråden Förlorat min bästa vän
  • Anonym (förstår inte)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2012-11-29 08:41:04 följande:
    Ne jag förstod det, men i situationer som dessa är det svårt att faktiskt se något annat.

    Lider verkligen med dig ...
    och jag med dig.
    hade hoppats på att snön skulle liva upp lite, få saker lite ljusare, men kom då på att jag brukade väcka henne oavsett tid på natten för att tala om att det snöade, så även det skapade negativa minnen. SUCK
    kan det inte finnas något som man inte har minnen knutna till henne.
     
  • Anonym (känner igen mig)
    Anonym (förstår inte) skrev 2012-11-29 16:31:08 följande:
    och jag med dig.
    hade hoppats på att snön skulle liva upp lite, få saker lite ljusare, men kom då på att jag brukade väcka henne oavsett tid på natten för att tala om att det snöade, så även det skapade negativa minnen. SUCK
    kan det inte finnas något som man inte har minnen knutna till henne.
     
    Tänkte också på det idag, alla omställningar gör saken värre för att man inte kan dela dem med sin vän. I årstidsväxlingarna ser jag henne och hur hon brukade vara.
  • Anonym (förstår inte)

    har återupptagit ett av mina intressen. sjunga gospel, är inte religiös men tycker det är så kul och befriande med den stämningen som är i kören, så i dag på första advent så hade vi ett uppträdande med lite adventssånger och lite julpsalmer skönt men som jag sagt tidigare så gjorde vi allt tillsammans min ängel och jag och kören var inget undantag, så det var extra starkt att stå på scenen utan henne. önskar alla en glad (om det går) första advent.......

  • Anonym (förtvivlad)

    Det är ändå ett steg i rätt riktining, och det är ju ändå något som ger dig något, så starkt jobbat!

  • Anonym (känner igen mig)
    Anonym (förstår inte) skrev 2012-12-02 15:18:10 följande:
    har återupptagit ett av mina intressen. sjunga gospel, är inte religiös men tycker det är så kul och befriande med den stämningen som är i kören, så i dag på första advent så hade vi ett uppträdande med lite adventssånger och lite julpsalmer skönt men som jag sagt tidigare så gjorde vi allt tillsammans min ängel och jag och kören var inget undantag, så det var extra starkt att stå på scenen utan henne. önskar alla en glad (om det går) första advent.......
    Vad fint det låter. Bra gjort av dig att du börjat sjunga igen! Känner ju inte dig eller din vän men det hade hon säkert tyckt om att veta. 
  • Anonym (förstår inte)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2012-12-03 09:13:00 följande:
    Det är ändå ett steg i rätt riktining, och det är ju ändå något som ger dig något, så starkt jobbat!
    vi ska ha en konsert i pingstkyrkan där jag bor och vi håller på att repetera inför det, hoppas bara att jag är stark nog att genomföra det utan stödet från min flickvän. tungt nu.
    Anonym (känner igen mig) skrev 2012-12-03 10:30:28 följande:
    Vad fint det låter. Bra gjort av dig att du börjat sjunga igen! Känner ju inte dig eller din vän men det hade hon säkert tyckt om att veta. 
    min flickvän/fästmö började ogilla pingstkyrkan tackvare en del av deras inställning ang. epilepsi
     och andra nevro sjukdomar, det gjorde att hon drog sig undan sin älskade kör, hon älskade julsånger, både svenska och engelska.
    en av gångerna som hon gick utan mig så höll en av kvinnorna en djävulsutdrivning på henne, snacka om chock när hon vaknar efter ett anfall och en kvinna sitter och skriker (satan försvinn) åt henne. sen ville hon inte gå mera.
  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym (förstår inte) skrev 2012-12-04 00:01:48 följande:
    vi ska ha en konsert i pingstkyrkan där jag bor och vi håller på att repetera inför det, hoppas bara att jag är stark nog att genomföra det utan stödet från min flickvän. tungt nu.
    Förstår det, men är helt övertygad om att det kommer gå bra.

    Det är verkligen svårt det där, att den man delade allt med inte finns där mer. Kommer på mig själv att undvika att göra vissa saker, eller börjar tänka att åhh detta måste jag berätta för...ja sen kommer verkligheten liksom ikapp.
  • Anonym (förstår inte)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2012-12-04 08:24:27 följande:
    Förstår det, men är helt övertygad om att det kommer gå bra.

    Det är verkligen svårt det där, att den man delade allt med inte finns där mer. Kommer på mig själv att undvika att göra vissa saker, eller börjar tänka att åhh detta måste jag berätta för...ja sen kommer verkligheten liksom ikapp.
    samma här. verkligheten kommer tydligen alltid ikapp. om den kunde sluta med att klappa till en med slägga så skulle jag kunna acceptera det
  • Anonym (känner igen mig)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2012-12-04 08:24:27 följande:
    Förstår det, men är helt övertygad om att det kommer gå bra.

    Det är verkligen svårt det där, att den man delade allt med inte finns där mer. Kommer på mig själv att undvika att göra vissa saker, eller börjar tänka att åhh detta måste jag berätta för...ja sen kommer verkligheten liksom ikapp.
    Samma här. Det är hemskt när det händer, som att falla ner i en avgrund varje gång. 
  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym (förstår inte) skrev 2012-12-04 15:49:34 följande:
    samma här. verkligheten kommer tydligen alltid ikapp. om den kunde sluta med att klappa till en med slägga så skulle jag kunna acceptera det
    Anonym (känner igen mig) skrev 2012-12-05 11:52:22 följande:
    Samma här. Det är hemskt när det händer, som att falla ner i en avgrund varje gång. 

    Precis det blir ju som en redig käftsmäll i ansiktet och en tornado av känslor som följer.
Svar på tråden Förlorat min bästa vän