• Anonym (förtvivlad)

    Förlorat min bästa vän

    Min bästa vän, min tvillingsjäl, mitt allt har gått bort.
    Det är inte första gången jag förlorat någon nära, men det har aldrig känts så här.

    Det är som om jag trillat rakt ner i en avgrund och blivit helt apatisk. Livet har förlorat all glädje, all färg, allt.
    Mitt hjärta går sönder på insidan och dagarna rullar på enbart rutin.
    Jag vill bara lägga mig ner och självdö.
    Det känns som om jag förlorat mig själv, en så stor del av mig. Detta var en människa jag delade allt med under nio års tid. Vi var som en och samma person. Vi klickade ifrån första stund, och älskade varandra bortom alla gränser, i vissas ögon mer än vad vi borde.
    Han var min själsfrände, mitt allt och han finns inte mer. Det var med honom jag delade de lyckligaste såväl som de svåraste stunder. Han visste allt om mig, vi kunde avsluta varandras meningar, visste vad den andre tänkte innan någon hann säga det högt.
    Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vet inte hur jag ska orka leva ett liv utan honom.
    Min värld har rasat och det känns inte som om någon förstår.

    Det går över säger dom, jag har förlorat den som fick mig att andas, hur ska det kunna gå över?

    Min partner försöker finnas där, men vad hjälper det när jag vet att han avskydde honom? När jag vet att han inte alls gillade det vi delade? Det känns som om han bara är glad att han är borta.

    Vad fan tar man sig till?

    Jag pratade med honom natten innan han gick bort. Så mycket man hade velat säga om man visste att man aldrig skulle få prata med honom igen.
    Jag går fortfarande och väntar på att han ska höra av sig, att jag ska vakna och det hela visa sig vara en bisarr dröm. Min själ dog tillsammans med honom.
    Jag orkar inte.

  • Svar på tråden Förlorat min bästa vän
  • Anonym (förstår inte)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2012-11-14 08:14:29 följande:
    Det är ju precis det jag gjort, även om jag innerst inne vet att det inte är vidare vettigt och smart. Men det är ju just det, när lusten inte finns där så är det svårt.
    Sakerna som innan betyde något är totalt meningslösa nu, jag orkar inte med människor och allt meningslöst vardagligt snack om vädret. Man orkar liksom inte med världen.
    Visst går vardagen ändå, man går upp gör det man ska sover, men det går mer per automatik än vilja, lust och glädje. 
    hur man tar sig ur det destruktiva beteendet har jag ingen aning om......   men jobbar på det. 
     
  • Anonym (förstår inte)

    jag återkommer med svaret på den frågan när jag hittat det

  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym (förstår inte) skrev 2012-11-14 17:31:59 följande:
    jag återkommer med svaret på den frågan när jag hittat det
    Jag skulle gissa på att det tar väldigt lång tid att finna.

    Samtidigt som man blir irriterad på människor som bara går och väntar på att man ska bli som vanligt, kan jag själv känna så ibland också "när ska man bli samma människa igen" liksom.
  • Anonym (förstår inte)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2012-11-15 18:08:33 följande:
    Jag skulle gissa på att det tar väldigt lång tid att finna.

    Samtidigt som man blir irriterad på människor som bara går och väntar på att man ska bli som vanligt, kan jag själv känna så ibland också "när ska man bli samma människa igen" liksom.
    man blir aldrig samma människa igen tror jag. det har hänt förmycket i ens personlighet för att man ska komma "tillbaka", men det är bara vad jag tror. hoppas att man kommer till den punkten då man beslutar sig för om man ska gå framåt eller vara fast i det förflutna........ jag hoppas på att du tar stegen framåt som behövs för att vakna tillräckligt för att inse vad du vill. jag har inte kommit dit än. allt är för färskt ännu.
    insåg idag att jag fokuserade  på andra och deras problem istället för att titta till mig själv.

    men ingen lösning på problemet än 
  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym (förstår inte) skrev 2012-11-16 02:27:45 följande:
    man blir aldrig samma människa igen tror jag. det har hänt förmycket i ens personlighet för att man ska komma "tillbaka", men det är bara vad jag tror. hoppas att man kommer till den punkten då man beslutar sig för om man ska gå framåt eller vara fast i det förflutna........ jag hoppas på att du tar stegen framåt som behövs för att vakna tillräckligt för att inse vad du vill. jag har inte kommit dit än. allt är för färskt ännu.
    insåg idag att jag fokuserade  på andra och deras problem istället för att titta till mig själv.

    men ingen lösning på problemet än 
    Känner igen det där, är så mycket enklare att fokusera på andra än på sig själv.

    Det finns nog ingen lösning, inget självklart knep. Man kan väl egentligen inte göra så mycket annat än att ta en sekund i taget, så kanske det inte känns lika nattsvart en dag.
  • Anonym (förstår inte)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2012-11-16 11:47:04 följande:
    Känner igen det där, är så mycket enklare att fokusera på andra än på sig själv.

    Det finns nog ingen lösning, inget självklart knep. Man kan väl egentligen inte göra så mycket annat än att ta en sekund i taget, så kanske det inte känns lika nattsvart en dag.
    jag hoppas på att få en liten ljusstrimma iallafall
  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym (förstår inte) skrev 2012-11-16 12:14:16 följande:
    jag hoppas på att få en liten ljusstrimma iallafall
    det är nog det man får sätta sitt hopp till, för tanken på att det ska vara så här resten av livet känns bara olidligt.
  • Anonym (känner igen mig)

    Psykologen säger till mig att tvinga mig att göra saker som jag vet att jag brukade tycka om, att inte bli passiv för då blir det ännu värre. Jag skrev en lista på saker jag vet att jag brukar bli glad av och försöker göra lite sånt. Har inte tagit med sånt som "umgås med vänner" för det är ju jättejobbigt, man vill ju inte. Men annat, småsaker som att gå en promenad i skogen eller simma eller lyssna på en viss låt eller fotografera. Kanske kan vara något för er? Jag märkte att det var skönt att fokusera på detaljer och slippa hela tiden tänka på det monumentala som just hänt. 

  • Anonym (förstår inte)
    Anonym (känner igen mig) skrev 2012-11-16 14:09:40 följande:
    Psykologen säger till mig att tvinga mig att göra saker som jag vet att jag brukade tycka om, att inte bli passiv för då blir det ännu värre. Jag skrev en lista på saker jag vet att jag brukar bli glad av och försöker göra lite sånt. Har inte tagit med sånt som "umgås med vänner" för det är ju jättejobbigt, man vill ju inte. Men annat, småsaker som att gå en promenad i skogen eller simma eller lyssna på en viss låt eller fotografera. Kanske kan vara något för er? Jag märkte att det var skönt att fokusera på detaljer och slippa hela tiden tänka på det monumentala som just hänt. 
    jag blev glad av att göra saker med min älskade. vi hade samma musiksmak, tyckte om att promenera tillsammans och umgås med varandra. hur hittar man nya saker som gör en glad utan att konstant påminnas om henne?  
    i och för sig så älskar jag dataspel, det gör mig glad
    allt annat är förknippat med henne. så..... vad gör man?
    fokuserar på något som är "jag" och inte är "vi".
    borde funka. ska prova
    tack

     
  • Anonym

    Natten till i tisdags dog min älskade pappa. Han tog livet av sig genom att elda upp sig... :( För att göra saken jobbigare är jag gravid och väldigt känslig just nu. Jag är mest ledsen över att ingen insåg hur dåligt han mådde och att han led så mycket innan han dog. Själva döden känns inte så illa om jag tänker på honom, det är mest för egen del som jag önskar att han levde. HAN lider ju inte av att han är död, det gör alla vi som han lämnade efter sig. Vi som gråter varje dag, saknar hans röst och inte önskar något mer än att få träffa honom igen...

Svar på tråden Förlorat min bästa vän