• Anonym (förtvivlad)

    Förlorat min bästa vän

    Min bästa vän, min tvillingsjäl, mitt allt har gått bort.
    Det är inte första gången jag förlorat någon nära, men det har aldrig känts så här.

    Det är som om jag trillat rakt ner i en avgrund och blivit helt apatisk. Livet har förlorat all glädje, all färg, allt.
    Mitt hjärta går sönder på insidan och dagarna rullar på enbart rutin.
    Jag vill bara lägga mig ner och självdö.
    Det känns som om jag förlorat mig själv, en så stor del av mig. Detta var en människa jag delade allt med under nio års tid. Vi var som en och samma person. Vi klickade ifrån första stund, och älskade varandra bortom alla gränser, i vissas ögon mer än vad vi borde.
    Han var min själsfrände, mitt allt och han finns inte mer. Det var med honom jag delade de lyckligaste såväl som de svåraste stunder. Han visste allt om mig, vi kunde avsluta varandras meningar, visste vad den andre tänkte innan någon hann säga det högt.
    Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vet inte hur jag ska orka leva ett liv utan honom.
    Min värld har rasat och det känns inte som om någon förstår.

    Det går över säger dom, jag har förlorat den som fick mig att andas, hur ska det kunna gå över?

    Min partner försöker finnas där, men vad hjälper det när jag vet att han avskydde honom? När jag vet att han inte alls gillade det vi delade? Det känns som om han bara är glad att han är borta.

    Vad fan tar man sig till?

    Jag pratade med honom natten innan han gick bort. Så mycket man hade velat säga om man visste att man aldrig skulle få prata med honom igen.
    Jag går fortfarande och väntar på att han ska höra av sig, att jag ska vakna och det hela visa sig vara en bisarr dröm. Min själ dog tillsammans med honom.
    Jag orkar inte.

  • Svar på tråden Förlorat min bästa vän
  • Anonym (känner igen mig)
    Anonym (förstår inte) skrev 2013-01-11 10:11:08 följande:
    Om hon litar på personen är det lättare att prata om sorg,
    annars blir det ju bara problem när man märker ointresset hos psykologen. Har varit i den  situationen tyvärr. Det resulterade i att jag slöt mig mer och berättade inte allt som jag ville, hoppas att Ts har en bra psykolog
    När jag var hos psykologen sist såg jag till min stora förvåning att han höll på att börja gråta. Det kändes inte alls bra. Det räcker att min bästa vän gick bort på ett fruktansvärt tragiskt sätt och att alla jag berättar det för spontant börjar gråta när de får höra om det, det är en sak som jag upplever väldigt jobbig eftersom jag själv kan prata om det utan att gråta, man får som en mur inom sig. 
    Mwn han hämtade sig snabbt. Han är bra annars. Förlåt för kapning av ämnet, kom bara att tänka på detta när det kom upp att det är viktigt hur psykologen är.  
  • Anonym (förstår inte)
    Anonym (känner igen mig) skrev 2013-01-11 10:58:22 följande:
    När jag var hos psykologen sist såg jag till min stora förvåning att han höll på att börja gråta. Det kändes inte alls bra. Det räcker att min bästa vän gick bort på ett fruktansvärt tragiskt sätt och att alla jag berättar det för spontant börjar gråta när de får höra om det, det är en sak som jag upplever väldigt jobbig eftersom jag själv kan prata om det utan att gråta, man får som en mur inom sig. 
    Mwn han hämtade sig snabbt. Han är bra annars. Förlåt för kapning av ämnet, kom bara att tänka på detta när det kom upp att det är viktigt hur psykologen är.  
    där har vi en annan del som hämmar förtroendet för psykologer,
     
    överempati.

    det är ju bra om dom förstår vad man går igenom, men jag tycker inte att dom ska visa det

     
  • molly50
    Anonym (förstår inte) skrev 2013-01-11 10:11:08 följande:
    Om hon litar på personen är det lättare att prata om sorg,
    annars blir det ju bara problem när man märker ointresset hos psykologen. Har varit i den  situationen tyvärr. Det resulterade i att jag slöt mig mer och berättade inte allt som jag ville, hoppas att Ts har en bra psykolog

    Då hade du nog ingen bra psykolog. En psykolog får absolut inte vida ointresse för sina patienter. Då har h*n kanske valt fel yrke,i så fall.

    Klart det är lättare att prata med någon man litar på. Men om personen inte orkar lyssna och inte vet hur h*n ska hantera situatioen så är det kanske bättre att försöka prata med någon annan. En bra psykolog t ex. 
    Mattias 2007-05-23 <3 Hannah 2011-09-07 <3
  • Anonym (förstår inte)
    molly50 skrev 2013-01-11 13:26:30 följande:

    Då hade du nog ingen bra psykolog. En psykolog får absolut inte vida ointresse för sina patienter. Då har h*n kanske valt fel yrke,i så fall.

    Klart det är lättare att prata med någon man litar på. Men om personen inte orkar lyssna och inte vet hur h*n ska hantera situatioen så är det kanske bättre att försöka prata med någon annan. En bra psykolog t ex. 
    jag har problemet att jag inte litar på andra människor innan jag lärt känna dom, och det är svårt när man bollats mellan fyra psykologer innan man tröttnat och avslutat samarbetet med psyk.
     
  • molly50
    Anonym (förstår inte) skrev 2013-01-11 17:13:20 följande:
    jag har problemet att jag inte litar på andra människor innan jag lärt känna dom, och det är svårt när man bollats mellan fyra psykologer innan man tröttnat och avslutat samarbetet med psyk.
     

    Ja,då förstår jag om du har svårt med tilliten. Men samtidigt så kan man inte lita på psykologer,vem kan man lita på då,liksom.
    Mattias 2007-05-23 <3 Hannah 2011-09-07 <3
  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym (förstår inte) skrev 2013-01-11 10:11:08 följande:
    Om hon litar på personen är det lättare att prata om sorg,
    annars blir det ju bara problem när man märker ointresset hos psykologen. Har varit i den  situationen tyvärr. Det resulterade i att jag slöt mig mer och berättade inte allt som jag ville, hoppas att Ts har en bra psykolog
    Psykologen är väl bra. Känner fötroende och allt det där, men när det kommer till sorgen tar det liksom stop. Orden räcker inte till. Det känns inte som om jag riktigt kan få fram det jag verkligen känner och upplever.
  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym (känner igen mig) skrev 2013-01-11 10:58:22 följande:
    När jag var hos psykologen sist såg jag till min stora förvåning att han höll på att börja gråta. Det kändes inte alls bra. Det räcker att min bästa vän gick bort på ett fruktansvärt tragiskt sätt och att alla jag berättar det för spontant börjar gråta när de får höra om det, det är en sak som jag upplever väldigt jobbig eftersom jag själv kan prata om det utan att gråta, man får som en mur inom sig. 
    Mwn han hämtade sig snabbt. Han är bra annars. Förlåt för kapning av ämnet, kom bara att tänka på detta när det kom upp att det är viktigt hur psykologen är.  
    Usch det har jag också upplevt med tidigare psykologer. Inte alls roligt.....
  • Anonym (känner igen mig)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2013-01-14 11:48:59 följande:
    Psykologen är väl bra. Känner fötroende och allt det där, men när det kommer till sorgen tar det liksom stop. Orden räcker inte till. Det känns inte som om jag riktigt kan få fram det jag verkligen känner och upplever.
    Känner igen mig, ord är för små för att beskriva det som händer och omfattningen av det som hänt. 

    Jag är ändå nöjd med psykologen (trots att han som sagt fick tårar i ögonen en gång), flera gånger har det visat sig att han förstått mycket bättre än jag trodde. För en tid sedan sa ahan att jag kanske inte skulle få komma mer (går just nu kostnadsfritt via vårdcentralen) men efter att ha fyllt i ett självskattningsformulär som tydligen var oroande fick jag gå kvar. Så skönt. 
  • molly50
    Anonym (förtvivlad) skrev 2013-01-14 11:48:59 följande:
    Psykologen är väl bra. Känner fötroende och allt det där, men när det kommer till sorgen tar det liksom stop. Orden räcker inte till. Det känns inte som om jag riktigt kan få fram det jag verkligen känner och upplever.

    Om det är en bra psykolog så kan h*n säkert hjälpa dig att sätta ord på din sorg. Hjälpa dig att få ur dig allt.
    Det är inte meningen att det ska tvingas ur dig. Men uppenbart är att du behöver prata om det här. 
    Mattias 2007-05-23 <3 Hannah 2011-09-07 <3
  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym (känner igen mig) skrev 2013-01-14 11:56:11 följande:
    Känner igen mig, ord är för små för att beskriva det som händer och omfattningen av det som hänt. 

    Jag är ändå nöjd med psykologen (trots att han som sagt fick tårar i ögonen en gång), flera gånger har det visat sig att han förstått mycket bättre än jag trodde. För en tid sedan sa ahan att jag kanske inte skulle få komma mer (går just nu kostnadsfritt via vårdcentralen) men efter att ha fyllt i ett självskattningsformulär som tydligen var oroande fick jag gå kvar. Så skönt. 
    Va skönt att du får gå kvar !
    molly50 skrev 2013-01-14 11:57:09 följande:

    Om det är en bra psykolog så kan h*n säkert hjälpa dig att sätta ord på din sorg. Hjälpa dig att få ur dig allt.
    Det är inte meningen att det ska tvingas ur dig. Men uppenbart är att du behöver prata om det här. 
    Ja jag vet inte. Känns som om psykologen är mer intresserad av andra delar, eller så är det för att jag är mer villig att prata om det än om sorgen.

Svar på tråden Förlorat min bästa vän