Hej! Är inne på min 2:a behandling med Gonal-F (har pco) och är nyfiken på hur många behandlingar ni genomgick innan ni plussade? Var på Sophiahemmet igår och fick starta med primolut-nor igen innan Gonalen "sätts in". Känns lite surt att man får börja om på lägsta dosen Gonal (men jag förstår ju varför).
Jag började känna att nåt var på gång från och med torsdag kväll framtill igår kväll, riktigt obehagligt till och från. VI fick till det onsdag kväll, torsdag kväll och fredag morgon men igår kväll blev det inget. Jag tror jag gjorde misstaget att berätta för mannen att fredag morgon (36 timmar efter ovitrelle) var viktigast och jag tror han fick lite prestationsångest...lyckligtvis har vi flexibla jobbtider så det gick bra tillslut Hoppas det kommer att funka för oss med en dag...
Nu börjar den långa väntan! Det blir väl BIM ca. 23.11?!
Tack bennysson och önskarnu! Jag trängde mig ju lite in i den här tråden :) fast jag inte gått över till sprutor än. Trodde det skule bli det då läkaren sa att nästa gång får vi prova gonal-f. Men för någon som läser och undrar om pergotimen kan jag berätta kurerna:
pergo 50 mg ingen äl
pergo 75 mg ingen äl
pergo 100 mg ingen äl (dock positivt ältest cd 21)
pergo 100 mg äl cd 21
pergo 100 mg äl cd 21- gravid
Kan ju säga att jag inte var så hoppfull när tredje rundan pergo inte gav effekt men det kan alltså gå snabbare än man tror...
Här var det inte mycket action ;) Tycker det är så märkligt. Mådde verkligen pyyyyton första gonal + Ovitrelle omgången. Känner inte av Ovitrelle alls nu denna gång. Mår hur bra som helst!! Börjar undra om det verkligen var något läkemedel i sprutan :-0 Mannen fick prestationsångest här med men hoppas det räckte ändå Vi fick till det tis, ons, tors och fredag kväll tog ju Ovitrelle på onsdagen kl 18. Fredag morgon var kört. Vi var för trötta (mannen skulle dra till jobbet 04:30) så fick skippa det. Det gick inte bara! Känner du av Ovitrellen jagvill85?
Okej. Ja jag känner ju verkligen inte ett smack. Inte ens humörsvängningar.. Haha knäppt att man blir orolig av att inte ha biverkningar!! Ja hjäääälp vad tiden går sakta nu. Verkligen segar sig fram!!!!
Lycka till benny och jagvill! Jag kände inte heller av så mycket särskilt, jo lite humörsvängningar fast det har jag haft även när jag inte var gravid. Det enda var det här med den lätta yrseln/tröttheten som började några dagar innan plus. Kände mig nog lite extra törstig också redan tidigt, men tror inte jag hade tänkt på det om jag inte letade efter tecken. Hade inte ens ömma bröst eller illamående.
Har nu fått ont i halsen och huvudvärk, jag som aldrig är sjuk annars! Blev först rätt orolig men tydligen sänks kroppens immunförsvar för att fostret inte ska stötas bort och en förkylning är inte farlig... i alla fall en bra ursäkt för att inte dricka alkohol, jag brukar inte direkt tacka nej annars så det kan nog väcka misstankar :). Och så börjar jag såklart oroa mig för missfall men försöker njuta trots oro och förkylning. Testade igen med digitalt test i måndags som sa gravid 2-3.
Oh My vilka humörsvängningar jag har idag. Världens PMS-mood. Mannen får nästan gömma sig här hemma haha. Började nästan gråta nyss när jag upptäckte att vi inte har någon choklad hemma. Annars känner jag inget alls... Är väldigt tyst i den här tråden. Hur går det för alla?
Hej allihopa! Här är allt bra än så länge.. Var på vul i fredags och såg ett litet litet hjärta (eller i alla fall snabba pulserande rörelser på en punkt) men enligt läkaren var fostret lite för litet (5,2 mm i vecka 6+5) 
Så jag ska tillbaks om 2 veckor. Det var väldigt blandade känslor efter besöket kan jag säga. Att se hjärtat slå är ju bra, men jag blev såklart jätteorolig över att det var så litet. Läkaren sa att det kunde vara svårt att mäta ordentligt så tidigt. Så nu är det 2 veckor till med berg & dalbana.
Jag har mått väldigt bra hela tiden. I onsdags och torsdags hade jag världens molvärk på kvällarna och nätterna, trodde att jag skulle få missfall igen för att det molade så mycket, sen har det varit lugnt fredag lördag och idag. Imorse kom dock illamåendet, inte så värst farligt, utan mer att jag har känt mig "uschlig" till och från. Med min son mådde jag jätteilla i 3 veckor, och så illa skulle det ju vara skönt att slippa bli igen, men samtidigt känns det som att allt är som det ska när man mår illa.
Jag fortsätter hoppas på det bästa, både för mig själv och er andra!
Vickepicke! Förstår din känsla var precis i samma sits med sonen. Han var också "för liten" på första vul Men nån vecka efter var det precis som det skulle vara. Och han föddes helt normal :) Så tänk inte negativt nu. Händer ngt så händer det i vilket fall som helst så deppa inte ihop
Jo, jag försöker verkligen tänka positivt, men så griper plötsligt skräcken tag i en . Men tack snälla för dina ord, för de ger mig hopp 
.
Läkaren jag var hos i fredags är såå himla dålig. Hon är så himla osäker och det gör mig osäker. När vi gjorde vul så höll hon först på i vad som kändes som en evighet innan hon hittade något, hon sa ingenting, men min man såg att något pulserade på bilden och frågade om det var hjärtslagen man såg, vilket hon bekräftade. Sen rörde hon staven lite och då försvann det igen, När hon sedan mätte såg jag inga hjärtslag, och hon frös bilden. När hon sa måttet så frågade jag om det inte var lite litet, och då sa hon "Jo, det är faktiskt lite litet, jag vill att ni kommer tillbaks om 2 veckor, för det kan vara svårt att mäta såhär tidigt. Och så såg hon alldeles stressad ut, vilket ju inte kändes så himla lugnande.. Sen när vi satt och pratade med henne innan vi gick frågade min man en massa frågor eftersom jag typ hade panik och var helt blockerad. Han sa att han sett hjärtat 2 ggr på bilden varpå hon säger "Jaså, ja du såg det också ja?!" Och så frågade han om det låg rätt och om allt annat såg normalt ut, och hon svarade ja, fast med en såndär stressad och flackande blick. Som sagt, väldigt blandade känslor när vi gick därifrån. Jag grät hysteriskt och min man var jätteglad över att hjärtat slog. Det som jag hakat upp mig på är att hon sa "Ja, det finns ju inga garantier bara för att hjärtat slår, det kan ju sluta slå om en vecka"..