Hur blev det för dig med egen häst när du fick barn?

För min del kostar en stallplats 1500 (1200 ponny) kr här inkl spån hö och havre/korn i valfri mängd, stallet har jag en km ifrån mitt hem.

Jag jobbar 90% inom vården och jobbar därav både kväll dag och natt och är ju ofta mer ledig än "vanligt" jobb då så jag har gott om tid för både barn och häst/ar, har dessutom ofta medryttare två dagar i veckan. men visst har man en jobbarhelg från fredag till söndagkväll med tiderna 12-21, 08-20,07-21, ja då finns ingen tid för varken det ena eller det andra, men det kommer ju igen i ledighet sen..

jag har 20 min resväg till jobbet en väg. 
 
mina barn har jag oxå haft 8 som läggtid, det blir ju lite skillnad om man har sex eller sju som läggtid oxå.. fast å andra sidan så har jag ofta farit efter det att barnen lagt sig oxå  

men jag kan absolut förstå att om man inte slutar förrän fem på dagarna och har restid och så vidare så ja då blir det lite med tid och är det dessutom vinter ja då kanske det inte är så kul att vara ute efter barnens läggning..

men som sagt jag har då inget problem att hinna med både och        

Jag jobbar 80% på obekväm tid, har dagar i veckan där jag är ledig. dessa tillbringar jag alltid med lillan. jag åker till stallet vid 18.00 och vintertid så lägger sig lillan vid 19.00 så maken tar nästan alla läggningar. 

Jag behöver minst två timmar i stallet om jag ska rida, resan till och från stallet tar ca 15min. min restid till jobbet påverkar ine min tid med lillan då hon sover.

Pengar, ja det är den svåra biten. Hästen kostar ju mycket pengar, vi har delad ekonomi och maken kommer aldrig upp i samma kostnader som jag lägger på min häst. Det skulle vi ite ha råd med. Under tiden jag eller maken var föräldralediga så var det sparkrav på hästen. Alltså endast sådan som var tvunget köptes in, inga tävlingar och tränade endast två gånger i månaden.     

Sälj inte. Vänta och se hur det går. Jag släppte min på bete när barnen föddes, var "bara mamma" i sju månader. Nu har jag en medryttare 2 dgr/v och för övrigt en förstående sambo. Och du, en äldre häst kan bli perfekt som barnhäst vad det lider. Min är 20 nu och min 7-åriga dotter har börjat rida så smått - perfekt förstahäst!!

nu har ju inte jag fått mitt barn än men är inte alls orolig för hur det ska bli sen (förutom sämre ekonomi) då min granne blev mamma för ett par månader sen och hon klarar de jätte bra.
nu har ju vi stallet ca 100 meter från vårat boende så ingen resväg varken dit eller hem och jag ser inga problem i att ta med mitt barn i vagnen till stallet så jag kan greja med allt man gör..
och man väljer ju inte bort sitt barn för att man har ett intresse? självklart måste man kunna ha sin egentid fortfarande och pappan är ju lika delaktig i detta som mamman så varför skulle inte han kunna ta barnet två timmar på kvällen så jag kan få ta en ridtur?

självklart blir det ett pussel sen när man ska jobba osv, men om jag jobbar samma tider som nu 6-14:30 så hinner man ju ta en ridtur innan barnet hämtas på dagis eller på kvällen när de lagt sig... de beror ju helt på hur man gör upp vem som hämtar på dagis osv..

jag anser att man absolut inte behöver umgås med bebisen 24 timmar om dygnet båda två utan man behöver sina egentimmar, både mamma och pappa!

Du skulle ju alltid kunna ställa honom på lösdrift till en början och dela ansvaret med medryttaren, se hur det går och sen ta ett beslut hur du vill göra?

Jag kan bara säga hur jag gjort. Jag hade ffa gjort likadant om jag hade en häst som varit med så länge för då hade jag aldrig kunnat göra mig av med den. Till att börja med har och hade jag hästen på lösdrift vilket innebär ingen daglig mockning. DET är nästan ett måste för min del.

När jag blev gravid med dottern hade jag inte haft nuvarande hästen ett år ens. Men jag red vidare fram till ca 3 veckor innan bf, då hade jag hjärnan full med andra tankar. Ville förbereda hemma, pyssla och fixa. Då red min syster (som jag delar honom med) vidare själv i ca 6-7 veckor. När jag fått ordning på saker och ting när dottern var född började jag rida igen, hade henne med mig i barnvagn. Det är inte att rekomendera alla gånger, för man får ingen ro när ens bebis kan vakna när som helst. Men det gick. Lösdriften sköttes kollektivt så det var till att fodra några gånger i månaden och vara med och mocka hallen vid behov, men det var sällan.

Dottern var 1 år när vi flyttade hästen till en lösdrift som låg närmre, den förra låg 2-3 mil bort, denna nya 3km. Stor skillnad på resTID. Här sköts allt också av stallägarna så jag behöver inte mocka, inte fodra, inte ens åka ut alla dagar för dom ser till hästarna 2 ggr/dag. I samma veva började vi bygga ut huset och jag blev gravid med nr 2.

När jag var i v 25 hade jag haft svårt att få ihop tid för ridningen länge pga bygget. Min man byggde hela kvällarna och jag kunde inte ha med mig dottern när jag red. Det blev för riskabelt helt enkelt. En 1-åring tar sig runt, men utan något vett alls, och minsta pust från en häst fick henne att ramla varpå hästarna kunde trampa på henne eller så behövde hon tröstas. Så när jag i v 25 åkte av hästen ganska ordentligt la jag ner ridningen helt tills det att tiden fanns igen. Då slutade också min syster att rida (som också renoverade hus) för hon kunde inte heller hålla igång honom själv.

Nu är min son 6 månader och huset är färdigt så pass att vi inte längre har ngn tidspress eller bor mitt i byggkaos, så nu har jag tagit upp ridningen igen. 2 dgr i veckan är jag där i 2,5 timme, sen rider min syster ungefär lika mycket. Resten av tiden rids han inte, men går tack och lov utomhus så han lever livet i naturhagar med sin flock övrig tid.

Hur det kommer att lösa sig i framtiden vet jag inte, det får tiden utvisa och jag får lösa saker och ting efter hand. Men aldrig att jag säljer min häst i förebyggande syfte eller för att få ut så mkt pengar som möjligt för honom. Jag kommer att behålla honom så länge det är möjligt, om jag så inte kommer att kunna rida på 10 år. Då vet jag iaf att han har det bra, och jag kan ta upp ridningen den dag jag vill. Han är lika mycket värd för mig även utan ridningen.         

Jag hoppas kunna vara hemma med mina barn länge och behöver då inte offra deras tid för hästens skull. För det är något jag inte kommer att göra. Mina barn kommer först och om jag arbetar heltid och mina två barn går på dagis hela dagarna så kommer jag inte att spendera hela kvällarna i stallet och därmed inte träffa dom alls. Så jag försöker att komma förbi det dilemmat på ett eller annat sätt. 

Jag var som du innan jag fick barn och var orolig för hur det skulle gå med hästarna(hade 3st då)
Mina hästar var mitt allt mina barn lixom och jag kunde inte tänka tanken att sälja någon av dem det var inget alternativ.
hästarna är ju individer det är inte bara en "häst" man sen kan köpa tillbaka igen, det är ju just de individerna jag vill ha.

När jag var gravid så red jag fram till v26 sen fick jag jätteont i höfterna så då slutade jag.
sen fick den vuxna ridhästen vila det är inget de dör av utan snarare bra att läka ut ev påbörjade skador man inte märker osv.
hade en oinriden unghingst och en minishettis hingst med så de kunde ju med vila.

sen blev det snitt så kunde inte rida på ytterligare 7veckor.
men sen kunde jag inte hålla mig längre och hoppade upp men gjorde ont i höfterna och i ärret så blev väldigt lite ridning till en början + att det var extremt mkt snö den vintern och svårt att gå när man inte var riktigt hundra i kroppen ännu.
tog nog ungefär 6mån innan jag var igång på en rimlig nivå igen men då fick hästen en mjukstart.
började då rida in unghästen med men inget avancerat bara sitta på honom för att sen när barnet var ca 1år bli mer riden men inte alls mkt typ 2 gånger i veckan
och andra hästen gick 2-4gånger/vecka.
så väldigt lugn takt. 

sen till hösten började jag leka med tanken att sälja shettisen.
vi passade ju egentligen inte ihop(man börjar tänka helt annorlunda när man får barn)
och jag hann nätt och jämnt med 2 hästar så han kom alltid i sista hand och han förtjänade bättre än så.

hade en annons ute ett bra tag men så helt plötsligt dök de perfekta nya ägarna upp.
de första som kom och tittade tog med sig honom hem samma dag och det kändes bara så bra.
visst jag kan sakna honom ibland men inte tillräckigt myckt för att vilja ha honom tillbaka eller åka och hälsa på honom.
jag undviker att ha kontakt med nya ägarna(svarar när de hör av sig men frågar inte hur det går hela tiden eller så) för att jag är lite rädd att jag ska ångra mig och känna att det går inte att få tillbaka honom
men samtidigt vet jag att jag gjorde rätt och jag vill inte ha tillbaka honom, nu är det upp till dem att sköta honom det är deras häst nu.

annars har jag nog rätt stort kontrollbehov så jag hade lagt mig i för mkt om jag haft kontakt med dem.

sen pga mitt kontrollbehov har jag inte vågat skaffa någon medryttare och ännu mindre skicka iväg hästarna på foder, aldrig livet känner jag fortfarande.

bor på egen gård så det är mycket jobb som jag ensam sköter, min sambo följer med och hämtar hö då lämnar vi sonen som snart fyller 2år hos farmor och farfar men de bor rätt långt bort så jag har ingen möjlighet till barnvakt på vardagarna eller någon gång för den delen, när jag ska rida.

så det är en viktig sak som spelar in, om man har någon hjälp från sina föräldrar/svärisar för det gör nog extremt stort skillnad.

för det man inte tänker på är ju att även om man har ett jobb där man är ledig ibland mitt i veckan så innebär ju den dagen att man är ensam med barnet och kan en då inte gå ut och rida fast det är ljust och fint väder ute, vilket kan vara rättså frustrerande.

men min ridhäst är inkörd med så när sonen blir lite större kan han följa med och åka häst och vagn men nu vill jag ha medhjälpare när sonen följer med annars hade man kunnat gjort det mitt på dagen menar jag.

många tänker att men barnet har ju en pappa med, men det man glömmer är att barnets pappa kanske har ett intresse med när ska han efter en lång dags jobb hinna göra något?

och när ska man ha tid att träffa sambon?

det är de två frågorna som vi brottats mest med tyvärr.
så något måste prioriteras bort och tyvärr blir det hästarna för även om man inte vill det så måste de ju komma i sista hand.
i första hand för hästarna kommer ju att de sköts om, fodras, mår bra, flyttas mellan hagar osv sen om man hinner så rider man vilket inte alltid är en självklarhet.

så tävling och seriös träning är något man troligen måste prioritera bort pga pengar/tid.

när jag var mammaledig var det riktigt kärvt med pengarna men vi hade precis nätt och jämnt råd att ha hästarna kvar och att de fick mat hade absolut inte råd till några sadlar/träningar osv.

man måste sänka kraven på vad man vill med sin häst och på sig själv.

det jag tycker varit jobbigast är stressen, visst allt går om man vill...men orkar man?
igår tex...söndag, sambon var med barnet när jag hade jobbat natt och sov till 16.
sen var han helt slut och behövde vara ifred, men han fick vänta,  jag sprang snabbt ut och flyttade hästarna till annan hage sen stressade jag iväg till affären och snabb storhandlade  vi träffade alltså inte varann då utan han drog sig undan sen, jag var med barnet som var allmänt gnälligt trött och hungrig och försökte laga mat samtidigt sen åt vi ensamma för pappan behövde egentiden.
sen la jag barnet och pappan kom och då var jag tvugen att gå ut till hästarna och ta in dem i stallet och fixa allt som skulle fixas med dem.
och mitt i allt detta hade jag behövt rida iaf en häst men det kunde jag ju glömma.
sen var det bara att gå och lägga sig 1 timme igen för att sen gå på nästa nattpass.
och imorgon när jag kommer hem så är barnet på dagis redan och pappan på jobbet.
sen sover jag och sen hämtar på dagis 15 och är med barnet och lagar mat sen kommer pappan och vi äter sen ska jag ut till hästarna och försöka hinna rida.
dvs betyder att pappan igen är låst med barnet som förvisso sover men han kan ju inte köra någonstans, sen när jag kommer in från att ha ridit hästarna så är han trött och ska snart gå och lägga sig...sen börjar det om igen....

så lite deprimerande, jag undrar om det blir bättre ju äldre barnen blir??? eller blir det värre då de ska skjutsas till kompisar/aktiviteter osv och man ska närvara på fotbollsmatcher osv när ska man då hinna trycka in några hästar och ridning???

jag älskar mina hästar fortfarande lika mkt de två jag har kvar men det känns som att stressen äter upp mig och glädjen med dem.
men jag har ingen aning om hur jag skulle kunna leva utan dem för de får mig att må så bra och koppla bort vardagen när jag väl hinner med dem.

har börjat träna för tränare lite igen men blir max 4gånger/år så det är verkligen inget regelbundet men mina träningar kostar runt 5-600kr så det är rätt dyrt.
(har islandshästar).

jag funderar starkt på att ta in inackorderingar för att få lite mer pengar och ridsällskap för det är rätt trist att alltid vara själv.
och då kanske man hade kunnat hjälpas åt med barnet med om någon medryttare hade velat det haha.

sen medryttare då alltså som betalar lite så hjälper det till med ekonomin för det är inte billigt med två helskoningar som jag har nu när båda hästarna är ridhästar och ska ridas.

det jag fasar mest över är hur fasiken man ska orka/ha rida/ha råd för ett barn till???

det är så jobbigt när jag har mina föräldrar så långt ifrån mig med och ingen barnvakt alls. och nu blir det mörkare och mörkare om kvällarna:(
även om jag haft tur att vår son går och lägger sig kl 18.

Jag tar tacksamt emot feedback på mitt inlägg med om jag får kapa tråden lite.

Ingendukänner, Jag vet inte hur ofta du jobbar natt, men vet du att du har möjlighet att ha barnet på dagis dagen du går på, denna dagen brukar jag nytja till att komma ikapp i hemmet och i stallet. Mitt tips är att försöka göra så mycket du bara kan med ditt barn i stallet, så pappan får sin tid oxå.

På sommaren när min häst går här hemma på gården så brukar lillan och jag mocka, fixa mat och vatten tillsammans. Har en liten shettis till henne som hon står och grejar med medans jag borstar och fixar min stora. När jag är klar att rida så lämnar jag in henne till pappan som tar emot och gör kvällen och lägger henne medans jag rider. Sedan har vi egentid tillsammans när jag kommer in från stallet.

Vinter har jag huvudansvaret om lillan fram till 18 då jag åker till stallet, men ska hästen vila så tar jag med henne dit oxå, hon älskar att fixa maten och hjälpa till.   

Så försök ta med dit barn och gör det som kan göras med barn, då får du både din tid med barnet och med hästara samtidigt som pappan får sin tid.
  

Jobbar oxå natt.. Och de bästa stunderna jag har med min häst är när jag går av natten (och inte ska jobba nästa natt). Går upp kl 13, tar en kaffe och åker till stallet. Rider och fixar i lugn och ro innan jag hämtar på dagis och skola kl 16. Har inget dåligt samvete för barnens skull, de älskar att vara där och får en glad mamma att umgås med hela kvällen. Detta blir åtminstone en dag/v. Och de dagar jag går på lämnar jag barnen kl 8, går hem och sover till 12, sticker till stallet och rider, hämtar kids kl 15. Sen brukar jag rida en dag på helgen, den andra är vigd åt familjelivet. Rider 3-4 dgr/v, medryttare ca 2 dgr. Ett ständigt pusslande, men det går, och är värt det!

Tack för alla kommentarer! Jag har kommit fram till följande hittills: Jag har ju medryttare två gånger per vecka och blir jag gravid får jag ju kanske ha en till medryttare, men har nu beslutat att inte sälja i förväg i alla fall, för man vet ju aldrig om man ens kommer få lätt att bli med barn när man väl försöker - och blir man då inte gravid har man ju sålt hästen för tidigt helt i onödan. Den här sommaren har min häst varit på träning hos min tränare i sex veckor pga att jag haft mycket med jobb, bröllop och bröllopsresa, och hämtade honom för två veckor sedan i nästintill toppform, mycket bättre än tidigare iaf. Så nu känns det riktigt roligt och vi ska tävla en lätt klass redan till helgen, lika bra att köra igång direkt så att det blir av för det blev inga tävlingar på hela våren eftersom det aldrig  "passade". Nu vill jag verkligen tävla så nu ska jag planera in det och prioritera bort annat.

Så just nu känns det lite dubbelt att tänka på barn ännu för jag längtar å ena sidan efter barn men man har ju så få roliga år kvar med hästen och det är ju en så stor del i ens liv som man satsat mycket tid och pengar på så man vill ju njuta de här sista åren... Om jag får barn om 1,5-2 år så kanske jag inte kommer igång med tävlandet igen förrän hästen är för gammal? Då är han 17 när barnet föds om jag blir gravid snabbt men det kan ju gå att börja tävla igen om man är målmedveten och har duktiga medryttare som håller igång under tiden, men flera av er tror ju inte att det är så vanligt. Svårt, för det är träning och tävling som jag tycker är kul, att bli bättre medan vardagsridningen och uteritter tycker jag inte är så kul.

Vi har inga föräldrar eller nära släktingar i närheten om vi bor kvar här när barnet kommer, det är ca tio mil till bådas föräldrar så det är ingen hjälp i vardagen. Inga nära vänner har barn ännu heller så det finns i nuläget ingen given att lämna barnet till förutom pappan på vardagar när jag ska till stallet.  Därav att jag är rädd att det ska bli konflikter om detta, inte för att pappan inte vill umgås med barnet men som ni andra skrivit så kanske det inte finns så mycket tid för mig att ha barnet när HAN vill göra något eget och det blir ju orättvist.