Hur blev det för dig med egen häst när du fick barn?

Jag var som du innan jag fick barn och var orolig för hur det skulle gå med hästarna(hade 3st då)
Mina hästar var mitt allt mina barn lixom och jag kunde inte tänka tanken att sälja någon av dem det var inget alternativ.
hästarna är ju individer det är inte bara en "häst" man sen kan köpa tillbaka igen, det är ju just de individerna jag vill ha.

När jag var gravid så red jag fram till v26 sen fick jag jätteont i höfterna så då slutade jag.
sen fick den vuxna ridhästen vila det är inget de dör av utan snarare bra att läka ut ev påbörjade skador man inte märker osv.
hade en oinriden unghingst och en minishettis hingst med så de kunde ju med vila.

sen blev det snitt så kunde inte rida på ytterligare 7veckor.
men sen kunde jag inte hålla mig längre och hoppade upp men gjorde ont i höfterna och i ärret så blev väldigt lite ridning till en början + att det var extremt mkt snö den vintern och svårt att gå när man inte var riktigt hundra i kroppen ännu.
tog nog ungefär 6mån innan jag var igång på en rimlig nivå igen men då fick hästen en mjukstart.
började då rida in unghästen med men inget avancerat bara sitta på honom för att sen när barnet var ca 1år bli mer riden men inte alls mkt typ 2 gånger i veckan
och andra hästen gick 2-4gånger/vecka.
så väldigt lugn takt. 

sen till hösten började jag leka med tanken att sälja shettisen.
vi passade ju egentligen inte ihop(man börjar tänka helt annorlunda när man får barn)
och jag hann nätt och jämnt med 2 hästar så han kom alltid i sista hand och han förtjänade bättre än så.

hade en annons ute ett bra tag men så helt plötsligt dök de perfekta nya ägarna upp.
de första som kom och tittade tog med sig honom hem samma dag och det kändes bara så bra.
visst jag kan sakna honom ibland men inte tillräckigt myckt för att vilja ha honom tillbaka eller åka och hälsa på honom.
jag undviker att ha kontakt med nya ägarna(svarar när de hör av sig men frågar inte hur det går hela tiden eller så) för att jag är lite rädd att jag ska ångra mig och känna att det går inte att få tillbaka honom
men samtidigt vet jag att jag gjorde rätt och jag vill inte ha tillbaka honom, nu är det upp till dem att sköta honom det är deras häst nu.

annars har jag nog rätt stort kontrollbehov så jag hade lagt mig i för mkt om jag haft kontakt med dem.

sen pga mitt kontrollbehov har jag inte vågat skaffa någon medryttare och ännu mindre skicka iväg hästarna på foder, aldrig livet känner jag fortfarande.

bor på egen gård så det är mycket jobb som jag ensam sköter, min sambo följer med och hämtar hö då lämnar vi sonen som snart fyller 2år hos farmor och farfar men de bor rätt långt bort så jag har ingen möjlighet till barnvakt på vardagarna eller någon gång för den delen, när jag ska rida.

så det är en viktig sak som spelar in, om man har någon hjälp från sina föräldrar/svärisar för det gör nog extremt stort skillnad.

för det man inte tänker på är ju att även om man har ett jobb där man är ledig ibland mitt i veckan så innebär ju den dagen att man är ensam med barnet och kan en då inte gå ut och rida fast det är ljust och fint väder ute, vilket kan vara rättså frustrerande.

men min ridhäst är inkörd med så när sonen blir lite större kan han följa med och åka häst och vagn men nu vill jag ha medhjälpare när sonen följer med annars hade man kunnat gjort det mitt på dagen menar jag.

många tänker att men barnet har ju en pappa med, men det man glömmer är att barnets pappa kanske har ett intresse med när ska han efter en lång dags jobb hinna göra något?

och när ska man ha tid att träffa sambon?

det är de två frågorna som vi brottats mest med tyvärr.
så något måste prioriteras bort och tyvärr blir det hästarna för även om man inte vill det så måste de ju komma i sista hand.
i första hand för hästarna kommer ju att de sköts om, fodras, mår bra, flyttas mellan hagar osv sen om man hinner så rider man vilket inte alltid är en självklarhet.

så tävling och seriös träning är något man troligen måste prioritera bort pga pengar/tid.

när jag var mammaledig var det riktigt kärvt med pengarna men vi hade precis nätt och jämnt råd att ha hästarna kvar och att de fick mat hade absolut inte råd till några sadlar/träningar osv.

man måste sänka kraven på vad man vill med sin häst och på sig själv.

det jag tycker varit jobbigast är stressen, visst allt går om man vill...men orkar man?
igår tex...söndag, sambon var med barnet när jag hade jobbat natt och sov till 16.
sen var han helt slut och behövde vara ifred, men han fick vänta,  jag sprang snabbt ut och flyttade hästarna till annan hage sen stressade jag iväg till affären och snabb storhandlade  vi träffade alltså inte varann då utan han drog sig undan sen, jag var med barnet som var allmänt gnälligt trött och hungrig och försökte laga mat samtidigt sen åt vi ensamma för pappan behövde egentiden.
sen la jag barnet och pappan kom och då var jag tvugen att gå ut till hästarna och ta in dem i stallet och fixa allt som skulle fixas med dem.
och mitt i allt detta hade jag behövt rida iaf en häst men det kunde jag ju glömma.
sen var det bara att gå och lägga sig 1 timme igen för att sen gå på nästa nattpass.
och imorgon när jag kommer hem så är barnet på dagis redan och pappan på jobbet.
sen sover jag och sen hämtar på dagis 15 och är med barnet och lagar mat sen kommer pappan och vi äter sen ska jag ut till hästarna och försöka hinna rida.
dvs betyder att pappan igen är låst med barnet som förvisso sover men han kan ju inte köra någonstans, sen när jag kommer in från att ha ridit hästarna så är han trött och ska snart gå och lägga sig...sen börjar det om igen....

så lite deprimerande, jag undrar om det blir bättre ju äldre barnen blir??? eller blir det värre då de ska skjutsas till kompisar/aktiviteter osv och man ska närvara på fotbollsmatcher osv när ska man då hinna trycka in några hästar och ridning???

jag älskar mina hästar fortfarande lika mkt de två jag har kvar men det känns som att stressen äter upp mig och glädjen med dem.
men jag har ingen aning om hur jag skulle kunna leva utan dem för de får mig att må så bra och koppla bort vardagen när jag väl hinner med dem.

har börjat träna för tränare lite igen men blir max 4gånger/år så det är verkligen inget regelbundet men mina träningar kostar runt 5-600kr så det är rätt dyrt.
(har islandshästar).

jag funderar starkt på att ta in inackorderingar för att få lite mer pengar och ridsällskap för det är rätt trist att alltid vara själv.
och då kanske man hade kunnat hjälpas åt med barnet med om någon medryttare hade velat det haha.

sen medryttare då alltså som betalar lite så hjälper det till med ekonomin för det är inte billigt med två helskoningar som jag har nu när båda hästarna är ridhästar och ska ridas.

det jag fasar mest över är hur fasiken man ska orka/ha rida/ha råd för ett barn till???

det är så jobbigt när jag har mina föräldrar så långt ifrån mig med och ingen barnvakt alls. och nu blir det mörkare och mörkare om kvällarna:(
även om jag haft tur att vår son går och lägger sig kl 18.

Jag tar tacksamt emot feedback på mitt inlägg med om jag får kapa tråden lite.