Hej! Vi funderar på äggdonation i Spanien och jag har tagit kontakt med ett par kliniker och surfat runt lite. Av äggdonations barnmorska i Umeå fick vi IVI kliniken i Barcelona rekommenderad, samt AVA kliniken i Finland. Vi är inne på Spanien och det verkar finnas många olika kliniker. IVI verkar dyrast men de kanske är bälte också? Oss skulle det passa bäst i södra Spanien då vi kan ordna boende där. Kram till alla och mycket tacksam för svar!
Maja01: Jag tar 400 mg progesteron vaginalt morgon och kväll, alltså 800 mg per dag. När jag började ta progesteron arbetade jag fortfarande och därför ville jag inte ta mitt på dagen när jag inte hade möjlighet att ligga ner. I vissa fall kan det vara bättre att ta tre gånger per dag för att det ska bli jämnare fördelat under dagen, men om man inte kan ligga ner finns ju risk att en del rinner ut. Jag har använt två olika märken, Progesteron MIC APL, vilket är en svensk produkt, men en hel del svenska gynekologer känner inte till den och skriver ut andra produkter som är mycket dyrare, och sedan Utrogestan vilket är ännu billigare, men finns ännu inte i Sverige men i de flesta andra Europeiska länder. När man tar progesteron i ett antal månader kan det ju vara värt att kolla upp olika produkter och priser, annars kan det bli riktigt dyrt. Vad gäller dosen och periodens längd är det nog bäst att följa läkares ordination. Jag går till specialistmödravården på Karolinska Sjukhuset och jag tänker följa deras rekommendationer helt eftersom jag vet att de gjort en hel del forskning på området.
Hej Ester, Älskarjordgubbar, sol, Maja mfl. Tack för era svar och den intressanta läsningen. Det var nytt för mig att psykologer rekommenderar att inte berätta om donatorn är anonym. Jag tror aldrig jag skulle kunna hålla en sådan sak hemlig för mitt/mina barn hela livet... Särskilt inte som min syster m familj och mamma och pappa vet. Så det skulle nog inte vara ett alternativ för oss. Samtidigt känns det jobbigt om psykologerna tror atta barnet kan gå igenom en kris om de inte kan leta upp donatorn... Hmm, svåra frågor. Vi har haft det jättejobbigt med ganska uppslitande diskussioner med min syster men vi har ändå bokat in resor til, Umeå, för att påbörja processen med min syster som donator. Men om jag är ärlig så känner jag min inte redo för detta... Det känns inte kul att påbörja detta då min syst och jag haft jobbiga diskussioner.. Sedan känns det nu ( så kändes det inte tidigare) som om det kanske fortf finns en chans utan ÄD.. Men ändå känner jag mig inte redo att gå igenom en til, IVF (läkarna har avråder oss från IVF få chansen är mkt dåliga). Maja: hur går det för dig? Älskarjordgubbar: vilka söta tvillingar du har 
Kram
Kram
Jag kommer oxå berätta för min dotter om ÄD, alla andra i familjen vet ju och en del vänner. Däremot kommer jag inte uttrycka mig som en del gör i sina inlägg ovan, att "du har en annan genetisk mamma.." Dummaste jag hört. Kvinnan som lämnar ägg är donator, ingen mamma. Stackars barn som får informationen på det sättet, att det skulle finnas en till mamma? Förvirrande och skulle verkligen skada deras små själar..
Hej TS. Förstår att du måste ha mycket tankar och funderingar kring detta. Det viktigaste är att du gör det som känns rätt för dig/er. Förstår också dina tankar omkring huruvida du ska berätta för barnet vid en evt. äggdonation eller ej. Innan vi gjorde äd så hade vi gjort ivf med egna ägg. Vi fick dåligt utfall (mycket få ägg) fastän hormondosen var hög. Efter det började vi överväga andra alternativ. Rent krasst var det i vårt fall efter att ha pratat med läkare både i Sverige och i Spanien mycket större chans att lyckas med en fullgången graviditet vid äggdonation än utan. Sedan är det klart att funderingar finns från min sida omkring att vår dotter ej fysiskt kommer att likna mig. Å andra sidan liknar ju inte alla barn sina föräldrar. En av anledningarna till att vi valde Spanien är just anonymiteten vad gäller donator. Vi föredrar det alternativet och har inte berättat för någon att det rör sig om äggdonation, däremot vet folk om att vi har gjort ivf. Detta med anonymitet eller ej är ju dock högst individuellt och jag har full förståelse för om man inte känner att anonymitet är ett alternativ som passar för en själv. Det är ju olika hur vi människor känner och tänker. Vi tog beslutet om anonymitet efter konsultation med en läkare här i Sverige. Det finns säkert olika rekommendationer beroende på vilken läkare man kommer i kontakt med. I övrigt, än så länge går allt bra.
Hej och tack för era reflektioner. Hjälper alltid till om man kan få resonera och få feedback på det man tänker. Vinterprinsessan, jag skulle aldrig heller uttrycka mig som att någon annan skulle vara genetisk "mamma". Jag var och pratade med en psykolog på sjukhuset häromdagen. Det var bra och hon sade att vi ska komma ihåg att det är ett 40/51 beslut vi kommer att fatta, dvs inte ett alternativ som känns helt rätt utan båda känns ok och det kanske bara är en procents skillnad på känslan för ett alternativ, och då bör vi välja det.... Svårt när det är ett livsavgörande beslut. Efter mitt samtal med psykologen var jag mindre inne på min syster som donator. Det avråder ju från det pga potentiella problem som att recipienten, dvs den som tar emot ägget, kanske alltid kommer att känna en tacksamhetsskuld och aldrig känna sig avkopplad med systern, mm Esther och Maja, hur fortskrider era graviditeter? Ha det gott!
Du får uttycka dig hur du vill :)
Det jag reagerar på är hur en del ( inte sagt att just du gör det :) verkar se på ÄD. Att det finns "två mammor", likställer det med en adoption på ngt sätt, vilket för mig är helt befängt.
Ha det gott!
Termerna biologisk och genetisk mor/mamma är inget som någon av oss har hittat på, det används av IVF-kliniker, Läkartidningen m.m.
En del skriver så, ja det har jag också sett, men långt ifrån alla. Det visar lite hur folk ser på det tycker jag, att ÄD och adoption blir liknande begrepp. Iaf jag tycker att det är en väldig skillnad.