Ärliga nätdejtingstråden!

Precis så var det med han jag dejtar... eller min pojkvän eller vad jag nu ska kalla honom.
Vi pratade 1-2 timmar varje dag och skrev långa mail dagligen. Sa att vi inte hade bråttom att ses, och det var jätteskönt. Men sen kände vi båda två helt akut att JO, vi var tvungna att ses. Bara för att vi gillade varandra lite för mycket på nåt sätt. Och vi visste inte om vi fyllde i de tomma bitarna med saker som vi själva ville skulle finnas där.
Så vi träffades två veckor senare och nu har vi träffats varje helg i en månad.

Nu är det även planerat lite framåt mellan oss. Vilket känns bra. Men lite läskigt. Jag byter barnen på lördagar, så det innebär att vi har kunnat ses varje helg. Men november och december (minst) kommer vi byta på fredagar och då kan jag bara träffa honom varannan helg. Och det är för lite. Så nu har vi bestämt att vi ses min barnfria helg, då är vi hemma hos honom i stort sett varje gång. Och sen sover han hos mig i veckorna under min barnfria vecka. Han bor i Strängnäs men jobbar i Årsta så jag bor på vägen. 
Det blir bra.

Is no good: Välkommen hit! 

Min har inte heller några barn, så det gör ju saken enklare. 
Som tur var bor min bara 5 mil bort så det är betydligt enklare.
Vi pratar ju minst en timme varje kväll trots att vi setts i fyra veckor nu. Det finns hela tiden saker att säga, och det är så skönt. Han har blivit en naturlig del av mitt liv väldigt snabbt, och jag en del av hans.  
Min erfarenhet är ju, precis som någon annan (b?) sa, att känns det så bra innan gör det oftast också det när man ses.
Jag hoppas han är lika bra som du uppfattar honom! 

Jag är också ganska lång, 175 cm, så jag vet att det inte alltid är enkelt att hitta längre killar. Han jag dejtar nu är 180 cm så han är inte jättelång, men det funkar jättebra. Jag är inte intresserad av honom för hans längd. 

Det är verkligen inte lätt att hitta dejter ibland som lång tjej. Vissa killar måste ju absolut ha en tjej som är en bra bit kortare, och då när man är 1 dm längre än genomsnittet för kvinnor, och typ lika lång som genomsnittet för män så kan det bli lite begränsat.
Själv har jag inga problem om en kille är några cm kortare än jag. Det brukar snarare vara tvärtom. 

Haha, vi pratar om allt. Verkligen allt. Allt ifrån vardagens bestyr till tankar och idéer och funderingar kring allt och inget. Ofta pratar vi nästan i munnen på varandra.
Vi pratar mycket om böcker och filmer och hur vi ser saker och upplevelser vi haft, värderingar och åsikter och allt och inget. 
 

Det går ju inte att anmäla heller. Han har inte gjort något fel. Han kanske bara väldigt gärna vill ha en familj.

Nej, det låter fruktansvärt deprimerande.

Det finns många människor där ute som är trasiga på tusen olika sätt. Många människor med psykiska funktionsnedsättningar som ändå längtar efter familj men som inte alls vet hur man gör för att närma sig någon.
Han kan helt klart vara en av de.  

Då kan han ha helt andra familjevärderingar och sen kan det finnas språkliga hinder som gör att han låter mer desperat än vad han är.

För seriöst, du kan inte anmäla honom på hp för att han säger att han vill att du ska bli kär i honom och att han vill ta hand om din (icke-existerande) dotter. 

Men hp kan inte göra något åt saken. De kan inte ens hindra folk som stalkar andra. 

Och jag ser inget problem helt seriöst. Jag tror att han har dålig svenska och uttrycker att han vill ha en familj och att det är okej om du har barn sen innan. Sen drar du dina egna slutsatser.