Ärliga nätdejtingstråden!

Och jag vet inte om man behöver tillägga, om man rest, hört av sig och inte får något svar. Så hade ingen ursäkt i världen ändrat hur besviken jag varit på den personen. Blir man sjuk osv så kan man meddela det.... helst innan någon åkt någonstans. Jag har som tur är inte varit med om det, men jag blev ganska besviken en gång när jag var på affärsresa och hörde av mig till exet och hon inte alls var intresserad av att komma hem för att vi skulle ses över helgen. Men som sagt jag var så djävlars naiv och förlåtande i det förhållandet. Och jag ångrar mig fortfarande varje dag att jag inte bara bad henne fara åt helvete efter de första 3-4 gångerna hon gjorde mig besviken. Istället blev det bara att jag var sur i någon dag... Sedan så blev det på något konstigt vänster alltid mitt fel i slutändan så jag bad om ursäkt för att jag förväntat mig något av henne.

Påstår han att ni hade bestämt? Haha. Vilken tid då?

Fia, det med åldern vet jag inte riktigt, personligen så tycker jag 21-22 är ganska ungt, men egentligen är det som dom säger en siffra. Iövrigt handlar det om mognad och inställning. Utseendemässigt så tror de flesta jag är betydligt yngre än vad jag är, ibland känns det nästan förolämpande när någon tror man är 24 men isjälva verket är man 32... fast det är nästan värre på systemet när man får vissa leg 9 av 10 gånger för att dom är osäkra man är över 20. Men hur som helst så länge det fungerar personlighetsmässigt så har jag egentligen inga problem med ålder, sen ska jag väl erkänna att jag ser hellre neråt i åldrarna än uppåt, men det har mer med att göra att jag inte vill känna mig stressad ifall tjejen skulle få för sig att vilja ha barn osv för att inte tala om hur betydligt mer frekvent det är att det redan finns barn i bilden när man kollar på ungefär samma ålder eller uppåt. Inget fel med det men jag blirpersonligen osäker om jag är vuxen nog att hantera det. Iövrigt så kan jag inte uttala mig om skillnader, jag har av erfarenhet bara varit tillsammans med en person som var väldigt olik mig på många sätt, men jag tyckte vi fungerade ihop ändå. Uppenbarligen var det inte ömsesidigt, sen kan jag väl erkänna att det stundtals kändes väldigt destruktivt men inte värre än att vara utan den person jag älskade, men det räckte inte och jag har lärt mig att man inte ensam kan hålla ihop något om inte vilja är ömsesidig. Spelar ingen roll hur mycket man ställer upp osv man gör det bara svårare för den andra att våga säga som det är. Och trots allt är det vad man vill veta, man kan inte styra känslor, men att vara ärlig och uppriktig är något man har kontroll över och har man sådan förståelse att man vet att det inte är vad man vill så kan iallafall inte jag förstå varför man låtsas som något annat för att någon gång bara utan förvarning döda allt.

Det är ganska sjukt med tanke på att gränsen är 20, och den legala gränsen för alkoholkonsumption är 18.

Det finns rätt många knäppa tjejer också kan jag intyga.

LMFS, klipp! Du verkar trots allt vara lite intresserad/nyfiken/smickrad men inser att han är fel, vilket förmodligen är rätt känsla. Om du fortsätter att kommunicera kommer det ta din tid och energi och leda till mer frustration. Du inser ju att det inte leder dit du vill. Släpp honom och sluta svara.