Ärliga nätdejtingstråden!
Nu har jag läst hela tråden (nåja, nästan, jag skippade några höstmånader) och tänkte att det kunde väl vara kul att skriva en rad eller två i den här... Och jag beslöt mig för att kanske inte vara anonym, jag är ändå ganska anonym här
Är på Happypancake, ganska roligt, men som många skriver, vad är det med folk, varför får man inga svar? Jag svarar ALLTID, även när jag inte är intresserad. Oftast behöver jag inte ens påpeka det, utan det rinner ut i sanden efter 1-2 mail, även om jag är hövlig och nyfiken. Så jag lovar, lyckas ni hitta mig, så svarar jag
Nå, till nutcases och erfarenheter - jag tänker berätta om några av mina första date'er efter att jag precis separerat - Håll till godo, spänn säkerhetsbältet och beredd er på ett par goda gapskratt.
Min första date nånsinn, det var från mötesplatsen där jag var betalande medlem - Hittat en söt "girl-next-door", bilden var hon kanske lite knubbig i kinderna, lufsig tröja - men söt. Vi hade pratat en del, och hennes svenska var inte alltid så bra, blev mycket roliga missförstånd. Vi avtalade date efter många långa kvällssamtal, ta en drink på en bar (egentligen inte min grej faktiskt, inte som date) och jag drog in till stan en fredag eftermiddag.
Nå, jag jobbar inte som jurist eller i finansbranchen så jag hade prydliga jobbkläder men inte snoffsad så att säga (prydliga skor, märkesjeans, skjorta, kavaj (och inte från Dressman ), hyffsat nyklippt)- och vid träfftid blir jag lite nervös, inte någon date på plats, ringer och frågar, jodå, hon är på gång. Ut kliver ett bombnedslag av maxad östermalmssort ur en BMW tvärs över gatan . Samma tjej, men fixad till max, med längre hår och riggad för helkväll på stan.. Vi hejar och hon tittar på mig uppifrån och ner, och tillbaka.... dåliga vibbar direkt, jodå, hon säger att hon vet inte om det ens är någon idé att vi pratar...
Så, krasch'n'burn på mindre än 30 sekunder blankt och dumpad utanför ett inneställe vid skyltfönstret ...
Efter det var jag inte så blyg längre, tänkte att värre än så här blir det inte Men ALDRIG att jag går med på en kvällsträff med drink i baren igen - promenad och fika, kanske museum eller annan utställning, det är melodin
Träff nummer två, vis av lärdommen, fika på Waynes. Det var då jag lärde mig att skriver tjejen att hon är frankofil (dvs besatt av frankrike) så lämna henne till grodätarna ! (Jodå, jag gillar frankrike, Paris är härligt och jag pratar lite franska till och med). Och dubbelkolla bilderna... Den söta försiktiga tjejen på bilden visade sig vara en 15 år äldre tant och fotot var före trafikolyckan ... Hon var dessutom besatt av att vilka som helst ömhetsbetygelser nog helst hörde hemma i garderoben, inte ens i sovrummet. Inte för att jag hade en tanke på att ge henne en kram eller kindpuss (vilket nog på franskt vis hade passat ) men ändå.... Vad är det med att visa för gamla bilder ? Det enda som händer är att man får lust att vända på fläcken, jag gillar INTE att bli lurad, och lurad är vad jag känner, det är inte ärligt. Ja, jag har träffat tjejer som inte var fotogena, det gör inte mig något, men jag vill inte bli överraskad!
Träff 3 och fyra gick bättre, trevliga lunchdate'er på neutral mark (dvs inte i närheten av nåns jobb ) och efter dessa, ett hövligt mail efter ett par dagar där tjejen inte riktigt ville göra mig ledsen men ville säga att det inte blir någon mer date. Helt okej, vanliga kvinnor, förnuftiga, trevliga att prata med. Det uppskattas.
Träff nummer 5 - well.... vi var tillsammans i 9 månader räknat från 4 timmar in på date'n Lektionen jag tog med mig ur den var att se till att både jag och tjejen är helt på det klara med hur vardagen skall fungera - Visst, det är ju skitromantiskt att drömma om att somna i famnen på varandra jämt - men ärligt, om bägge har barn och kanske på heltid och ex inblandade så flyttar är otänkbara - hur är det tänkt att fungera då ? Särbos någon ?
Träff nummer 6 blev en sommarflört, jättehärligt, men det rann ut i sanden när jag testade vad som skulle hända om inte jag drev på att vi pratade med varandra... det var lixom ingen ömsesidighet i det hela, det var jag som drev det hela tiden - om jag inte SMS'ade, inte ringde på kvällen - då blev det bara tyst och då var jag väl inte så viktig då eller ?
Så nu ? Nu, skall jag fira jul och sedan planera våren, det finns säkert någon söt charmig kvinna därute, som kanske ringer mig ibland eller skickar ett SMS på vägen till bussen, som vet hur det fungerar när man har barn och som uppskattar att jag hör av mig ibland också