LillaNypon skrev 2018-12-20 20:15:00 följande:
Hej på er därute!
Skulle behöva lite pepp och höra om era erfarenheter.
Vi blev gravida på första IVF försöket men slutade i ett MA i v 6. Efter det tog inte FET och andra omgången fubblade en nyutexaminerad läkare på kliniken bort och den ogiltlighetförklarades som tur va, efter misslyckat ÄP.
Efter att ha läst här i tråden och andra sidor på internet frågade jag läkarna om jag kunde bli testad för Ureaplasma vilket dom ungefär fnös åt. Så då skickade jag in prov till SERUM. Resultatet kom tillbaka denna vecka och mycket riktigt testade jag positivt för det. Kände det på mig då jag fick en kraftig urinvägsinfektion efter att ha badat i en skum swimmingpool på ett hotell i London för 3 år sen och sen dess har jag trots vanlig antibiotikakur inte känt mig som innan. Sökt för detta flera ggr och även pratat om det på IVFkliniken. Men då det varit diffusa symptom och läkarna bara sagt det inte är någon fara, " det är normalt med känsliga slemhinnor" du är bara stressad va jag osäker på om det va inbillning.
Till poängen, jag ska egentligen börja spreja i näsan för långa protokollet i morgon men tänker att det kanske inte är så bra att kombinera med en så omfattande antibiotika-kur. Ringde min svenska klinik idag för att rådfråga och blev både lite shamed och utskälld att jag ens funderar på detta och att dom ställer sig starkt emot att jag och min sambo ska äta antibiotika pga resistensrisken i framtiden i samhället ungefär.
Läkaren (och barnmorskan jag pratade med först) sa bl a att det ännu inte finns forskning som bevisar att det påverkar och att sveda och ömma slemhinnor KAN bero på något annat och att dom starkt avråder. Att dom inte testar i Sverige för att dom inte vill veta för det ger dom inget ändå.
Jag försökte fråga va dom då tyckte att jag i min situation skulle göra, nu när jag fått positivt svar? Ska jag bara strunta i att ta antibiotikan för det KAN ju bero på något annat? Enligt dom, ja!
Det känns så jobbigt att man blir ensam när man inte har alla ombord. Tänkte att det ändå va viktigt att informera om läget. Jag hade inte lust att kanske "vänta på 3 missfall" för att sen få testa för Ureaplasma här i Sverige. Inte när jag redan läst mig till informationen själv. Man vill väl ge så bra förutsättningar jag kan för våra IVF försök? Nu känns det som att "relationen" till min klinik (som iof är ganska stor och opersonlig) blev megastel tyvärr. Och jag är orolig för jag inte riktigt vet hur länge jag då borde avvakta med nästa försök. Eller om infektionen nu brukar komma tillbaka, hur stort fönster har man innan dess? Eller om jag kommer sabba kroppen på andra sätt om jag äter en sån här elefant-antibiotika kur.
Ni som ätit den här antibiotikan - Va det värt det? Fick ni jätteont i magen? Massa jobbiga långvariga biverkningar? Gjorde det någon skillnad för er? Hur länge väntade ni till nästa omgång?
Tusen frågor och funderingar och om någon orkar svara, om så bara på en av dom vore jag så tacksam!!
Styrka till er med-IVFare därute! <3
Svenska sjukvården hänger inte med i det här med immunutredning och infektioner i livmodern. Jag höll väldigt låg profil när jag pysslade med detta, man får ändå ingen förståelse.
Jag gjorde Serums test förra året och testade positivt för hidden c. Tog antobiotikan både jag och maken, vi klarade oss bra biverkningamässigt. Man kan bli lite dålig i magen, men det kan man kanske stå ut med i 3-4veckor. Köp probiotika, det kan motverka lite. Ureoplasma kan vara lite svårt att bli av med trots antibiotika. Serum kommer säkert att rekommendera dig att ta antibiotika enligt visst protokoll då du sätter in embryot. Du skulle kanske också vara hjälpt av en hysteroskopi, de kommer att fråga hur din mens beter sig för att bedöma det antagligen.
Jag blev gravid direkt efter antibiotika och hysteroskopi. Gjorde dock Dr Ds utredning och behandling också, så svårt att säga vad som var avgörande.
Hur långt du vill gå med alternativa spår kan bara du bestämma! Lyssna inte på svenska sjukvården dock, utan gå på din magkänsla!