Hej!! Såhär skriver socialstyrelsen, hjälp mig tolka:
Precis som artikel 5 c i direktivet säger har patienten rätt till samma medicinska uppföljning som om vården hade tillhandahållits i försäkringsmedlemsstaten. Utöver det sägs även att en patient som fått vård i ett annat EES-land och vid hemkomsten har behov av fortsatt vård, bedöms efter behov och inte efter var den huvudsakliga vårdinsatsen tillhandahållits.
Det ska inte ha någon betydelse om den initierande vården varit inom det landsting patienten är bosatt inom eller ett annat EU-land. Regleringen innebär dock inte företräde inom den hälso- och sjukvård landstinget tillhandahåller. Inte heller är det en garanti för att få vård. Som jag nämnt i tidigare korrespondens är det vårdgivaren, dvs. landstinget, som gör sin bedömning och prioritering av hälso- och sjukvården inom landstinget. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), förkortad HSL slår visserligen fast landstingets skyldighet att tillgodose befolkningens behov av hälso- och sjukvård men är inte konstruerad på så sätt att den enskilde, som inte får den hälso- och sjukvård som han eller hon anser sig behöva, kan med stöd av lagen göra rättsliga anspråk gällande mot landstinget.
För den vårdinsats som huvudmannen har att tillhandahålla kan ibland flera alternativa behandlingsmetoder finnas, som alla står i överenskommelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Den lagliga skyldigheten i 2 a § och 3 § HSL, att erbjuda en ”god” hälso- och sjukvård kan inte anses innefatta en skyldighet att erbjuda all vård som uppfyller detta krav.