Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Det var inte bra, att VC har anmält din gyn, det är precis vad vi inte vill, samtidigt så måste vi nu hjälpa din gyn med alla underlag som finns. Det bästa vore om hon inte blev fälld. Får jag fråga vilken VC du har? Det gör ju inget att hänga ut ett sådant ställe, så inte fler här råkar ta sig dit. Har din vc koll på studier om il? Vilken metod och medicin har de anmält?

Lill fy fan vad sjukt med din VC! Vad är det för fel på dom??
Hoppas det inte skapar mer problem nu. Usch vad du får kämpa. Ja det får vi ju alla iofs.
Kram

Eller vem vet.. Ruvar ju på 2 embryon... Tänk om det skulle bli tvillingar!! Lycka

Lite info från mitt samtal m D idag. Vi vill ta reda på hur vi ska agera OM vi ska försöka med ett syskon till vår Atenkille. Han har totalt tagit emot mer än 80 men mindre än 100 svenska tjejer de senaste två åren. Från början var det endast tjejer som hade svårt att bli gravida men har på senare tid också innefattat upprepade missfallspatienter. Av dessa så har 60-70 procent lyckats, han har inte koll på exakta antalet just nu. Märk väl att dessa kvinnor alla har varit oförklarligt barnlösa enl svensk sjukvård. Han förstår att läkare är skeptiska till immunologispåret, det var han själv också i början. Efter att han hade gått bredvid en engelsk läkare, som hade exeptionellt bra resultat, så började han tro att kanske 5 procent av de oförkl.barnlös. Hade immunproblem, och tyckte då det var sensationellt. Nu är han övertygad om att 99 procent har det. Han lär sig hela tiden av sina patienter och säger att han utvecklar sina behandlingar varefter han får ny erfarenhet. Han tycker vi svenska patienter är väldigt bra att lära av då vi har bra koll på våra kroppar och är pålästa

Solkattan; tråkigt att höra att du blödit så mycket. Fragmin kan ha ställt till det. Hoppas det är bättre nu.

lill; tror inte dina spottings beror på att du inte tagit IL utan snarare på utebliven äl eller svag äl som gjort att det inte bildats en gulkropp som kunnat upprätthålla din slemhinna en hel normal cykel dvs du har lågt progesteron. Jag kan verkligen rekommendera dig och alla andra som har spottings att testa sitt prolaktin och se till att få medicin (bromokriptin) om värdet inte ligger helt vid nedre gränsen. Med bromo kommer hormonerna i balans igen och alla som gör hemmaförsök får till en riktigt fin äl!!
lill, Om du hör till dem som aldrig är sjuk så är det ett bra tecken att du fått feber. Jag hade 'bara' höga nk celler men det är inte sagt att det är lättare att behålla en graviditet då än om man har både höga nk celler och högt tnf. Jag behövde många IL innan det blev plus. Eftersom du har högt tnf så kanske du behöver annan medicin än bara IL? Fråga Dr D!

God fortsättning alla!

Nej och jag tycker inte det är värt att chansa... För stor insats helt enkelt!

Snöbollseffekten antar jag... Någon började och fler hängde på, mycket tack vare Dr Ds engagemang och att han helt enkelt är billigast. Idag, ett par år senare, när jag även följt alla de som faktiskt tyvärr inte har lyckats, så hade jag valt Dr G i London eftersom han har betydligt fler behandlingsalternativ, vi är ju alla olika med olika behov. Kanske hade fler lyckats med rätt behandling från början...? Det får vi såklart aldrig veta men kanske är det så.

Det har även dykt upp läkare i Tyskland och Frankrike som arbetar med reproduktionsimmunologi, kanske värt att kolla upp...?

Hej, ville bara dela med mig av detta då jag vet några av er undrade om IVF efter upprepade missfall. för ett tag sedan så skrev jag i tråden att vi skulle prova IVF trots att vi blivit gravida 5 gånger spontant de senaste 3 åren som slutat i missfall i vecka 8-9. Jag vet att många av er avrådde mig att Inte prova IVF-då det säkert inte är några fel på mina ägg. Men eftersom jag har ett lågt amh värde på 0,27 och 0,57 trots min ålder på 30 år, så kände vi att vi måste prova och se för att kunna få fram någon information om det kunde vara dåliga ägg som ställde till det, detta enligt en läkare som sa detta till mig. Hon trodde alla missfallen beror på dålig kvalite på äggen pga av mitt låga amh värde. Läkaren trodde inte ens jag skulle få fram några ägg till en äggplock. Till hennes och IVF-klinikens stora förvåning så fick ivf-kliniken ut 10 ägg varav 6 befruktades och 4 blev embryon. Alla 4 embryon blev toppkvalite blastocyter, och jag fick tillbaka ett. I samband med detta fick jag fragmin, trombyl o progesteron sattes in vid ET, prednisolone dag 6, ökade min levaxin dos också. Samt fick 4 styck intralipid dropp på 4 veckor. Läkaren sa att pga av mitt dåliga amh så var risken att jag skulle bli överstimulerad minimal, de hade åter igen fel, för jag blev överstimulerad och sattes därför in på pravidel. Någon i tråden frågade om ultraljud, de använde ultraljud och mätte ut vart embryot skulle placeras och kontrollerade efteråt. 2 dagar efter ET så hade mina leukocyter, lymfocyter, neutrofila ökat med 50%.... Aldrig någonsin har de varit så höga, inte ens under mina andra gravditeter. Dr D skrev till mig att jag akut skulle akut få tag på Neupogen, annars ta ett till intralipid dropp.... Haha hur hade han tänkt jag bara sådär skulle få tag på en ny medicin neupogen, en dag innan julafton.. Det fick bli ett akut fjärde intralipid dropp istället, något gick snett och jag har fått en inflammation i hela armen, kallas tydligen tromoflebit. Jag verkade inte reagera på intralipid droppet, 10 dagar efter ET fick jag min mens och leukocyter, lymfocyter och neutrofila har sjunkit till normalnivå igen. Summan av kardemumman ni hade rätt och läkaren hade fel om att jag inte skulle få fram några ägg och att jag till och med blev överstimulerad. Nu är jag trött och besviken trots att jag "bara" gjort en IVF så är alla dessa år av missfall med medicinska aborter, i samband med min typ 1 diabetes, och alla dessa biverkningar jag får av kortisonet helt tagit musten av mig. Denna gång gjorde jag verkligen allt inga kolhydrater, ingen gluten, akupunktur hela cykeln, min diabetesläkare sjukskrev mig till och med hela cykeln för att han inte ville att jag skulle ha någon som helst stress ifall det skulle gå vägen. Massviss med intralipiddropp och kortison.. och massviss med hjärtklappningar och obehadliga pulsökningar. DR D skriver att min kropp är väldigt aggresivt och att han tror att nästa gång lyckas jag om jag får tag på Neupogen... Men varje gång så har det varit en ny medicin som skall hjälpa, det började med trombyl för 3 år sedan för att sedan fortsätta med fragmin, sedan progesteron, sedan levaxin, sedan kortison, sedan intralipid dropp och det blir bara missfall och däremellan skulle man prova TNF-a hämmare men det vågade jag inte... nu då ngt nytt Neupogen, cancer medicin.. Och allt detta med en typ 1 diabetes som skall skötas med dagliga insulin injektioner också. Jag börjar komma till en punkt där jag känner att jag ger upp, jag orkar inte mer. Jag vet att många av er tjejer i tråden har kämpat många mer år än jag och åker världen runt för att få hjälp och gör 10 tals IVF behandlingar, men det som gör att jag börjar ge upp är att jag har blivit så fruktansvärt rädd . Jag är rädd för att bli gravid igen, rädd för biverkningarna av alla medicinerna och rädd för ett ännu senare missfall. Jag frågar Dr D vad som är mitt sista handsalternativ, han skriver surrogat men att jag är alldeles för ung ännu. Men den meningen gillar jag inte det kvittar ju om man är 20, 30 eller 40 ska man kämpa längre bara för att man är yngre, någonstans tar det stopp. Stor kram till er och tack för allt stöd 2013 ,Gott nytt år i förskott! Stort Tack TWH för ditt fina brev.