Vi som ska börja inseminera 2012

Binaaaa: skönt o höra att allt gick bra! Jenniekk: nästa försök blir vårt andra :)

Ni kan ju alltid försöka Såvida det inte innebär några hälsorisker kanske...

Jag insåg att jag inte är helt rätt i tråden, har ju inte börjat 2012. Däremot fortsatt

Här har jag berättat bara för närmaste kollegor, och det bara för de är själva gravida. Chefen vet givetvis inte. Man berättar ju inte i vanliga sammanhang att man försöker med en bebis heller, så varför skyllta med det känner jag.

Det handlar ju om en dag i månaden som man är borta om det inte infaller på en helg förståss, och det kan hända i princip vad som helst. Så jag tar tjänstledig eller sjukanmäller mig.

Sedan har jag också funderat att ha barn kring jul och nyår är inte speciellt lyckat, men jag sastsar allt och det spelar i princio ingen roll när miraklet behagar sig att komma, bara den kommer.

Min syster är född 3.1, bara några dagar efter nyårsafton och visst har jhon varit lite tjurig över åren men allt kompenserades med massvis av klappar, bara man var tvungen att se till att de inte var inslagna i julepapper.

Jag tycker personligen att det är skönt att chefen vet. De gånger jag misslyckats har jag varit ledsen, och lyckades tom bryta ihop på jobb en gång. Då är det väldigt skönt att hon vet vad som pågår och varför jag inte är på topp alltid.
Sen har jag lite svårt att säga att jag är sjuk om jag inte är det... Men så har jag också en bra relation till min chef och vi umgås även privat. Hade ju gjort det ännu svårare att ljuga om det.

Alla har inte turen att ha en så förstående chef som jag har, det vet jag, och jag skattar mig lycklig att jag kan ha den kommunikationen med henne. Jag är ju dessutom singel och behöver det stöd jag kan få.

Jag förtår var du menar. Dock är vr ett stort företag och jag gillar ha mina privata angelägenheter för mig själv så länge det går.

Sen är det ju så att när man har tid till läkaren eller för en undersökning så antingen sjukanmäller man sig eller så tar man tjänstledig. Så det är så som det ska vara.

Hur går det för alla??

Smilla: här händer inte mycket. Planerar inför nästa insemination och passar på att stressa av lite. Tycker denna tid är lugnast iaf om jag jämför med vårt förra försök. Nu är det inget testande eller känna efter. Nu bara är vi, det är ganska skönt hur konstigt det än låter eftersom vi lääängtar efter att få försöka igen. Hur går det för dig?

Måste fråga er andra; dricker ni alkohol? Jag gjorde det absolut inte från insem till mens, men hur gör ni? Avstår ni ibland, alltid eller aldrig?

Jag tar pergo, gonal f och ovitrelle. Gör mina DI på RMC i Malmö och där får man alltid ta stimulering.

Var på RMC igår och gjorde ett nytt försök.

Nej efter insemination är det nolltolerans här. Jag har läst en ny dansk studie där de testat 90000 kvinnor och alkohol är farligt för fostret från dag 1. Är även lite lugnare före insemination även om jag inte håller tillbaka helt.
Här kan du läsa mer om det: www.dn.se/nyheter/vetenskap/sma-mangder-alkohol-dodar-foster

Det går långsamt här Är på BIM -9. Har varit sjuk och därför haft en massa tid att överanalysera symtom. Inte bra alls, hade ju tänkt koppla bort det ordentligt denna gången. Så nu har jag såklart känt det mesta Men idag känner jag mig totalt ogravid, förutom lite dragande känsla nedre delen av magen. Å andra sidan tror jag att jag har det så även när jag inte inseminerats Tänkte på det en gång nu när jag pausat... Att det faktiskt känns småmolande där. Har ju haft det som gravsymtom innan också, och jag har aldrig varit gravid. Säger ju en del!Heja heja!!