Medgivandeutredning Vintern/våren 2012! :D

JRS: ja, allt kostar.. men det tycker jag är ok. Viktigt att allt går rätt till. Får väl ringa kommunen, men just nu har min man så mycket med jobbet.

Hur var det för er, var era män lika drivande och tog tag i samtal osv? 

Min kille är ganska drivande, men han tycker det är okej att vänta 3 år i kö eftersom vi är unga och så, medans jag vill ha klart allt i förrgår och helst få bb imorgon :)

Vi är inte direkt unga (jag 30 han 37) 

Hur gamla är ni andra?  

Kan verkligen säga att det är bergodalbana i livet just nu.. ena dagen helt förtvivlad nästa dag jättelycklig..Efter att jag igår hade pratat med BFA kändes allt bara super det räcker med att man får bara lite positivt så vänder allt..Hon sa att de skulle kolla upp ang. Sovakien de hade ju inte fyllt kvoten så hon skulle maila kolla om det var ok med par som oss -76  -74..så det är ingen kö förtillfället.,Hon skulle även kolla upp med tjeckien trodde inte att det var kö dit heller men inte lika säker.. Om det blir att vi väljer dessa länder trodde hon att det skulle ta c:a 1 år.
 Det känns ju fantastiskt att det kan gå så fort.. så när jag senare på dagen åkte till jobbet grät jag nog hela vägen full med hopp och allt kändes jättebra... Tänk er 1 år kvar sedan kanske jag oxå är mamma kan det bli bättre..( känner mig nästan som om jag var lite gravid)
 Visst är man lite konstig men det känns bara helt underbart.. 

Kan inte säga att min make är speciellt drivande det är nog jag som sköter den mesta kontakten..men det har oxå vart han som har varit mest tveksam till adoption och har tyckt det har varit svårt att ta ett beslut..

Åh härligt, jag blir varm av att höra hur du känner! Jag längtar så mycket just nu.

Vi är 26 föresten.

Hemma hos oss har vi vart lika delaktiga skulle jag säga, delat upp alla samtal mm efter hur det passar våra scheman bäst. Lite svårt att gör allt från jobbet. Både jag och mannen är superivriga och längtar jättemycket. Det är kul att se honom så engagerad för jag trodde nog i början att det skulle vara jag som skulle få sköta det mesta. Vi blir 26 och 28 i år. Lilllove: har ni fått ert medgivande än? Kul att det gick med BFA :)

JRS om vi har fått vårt medgivande kan man säga båda ja och nej... utredningen är klar och de har gett oss ett medgivande men det skall ju fortfarande upp i nämden..men beslutet blir aldrig negativt när de rekomenderar ett medgivande..nämnden har ju inget annat att gå på än vad socialkontotet har sagt i sin utredning.. de har aldrig träffat oss.. Hmm hoppas att du förstår vad jag skriver är lite virrig i min förklaring.. De förklarade att om vi rekomenderar ett medgivande så har de aldrig varit med om att beslutet i nämnden blir något anna..t så vi anser att vi fått ett medgivande...

Det måste kännas härligt att ni kan dela detta båda två att kunna vara lika delaktiga..
Min make börjar mer och mer att känna att detta skall bli bra..sa igår att han börjar längta mer och mer känns väldigt bra för mig..han säger att det känns så svårt att ta tillsig allt han vill ha lite mer konkret att ta på vilket jag kan förstå.. allt som man har gått igenom med hopp och förtvivlan..den såkallade bergodalbanan..Jag skulle också vilja ha ett datum aeller en bild att kunna titta på men inom sinom tid kommer vi alla att hamna där...

Nu har vi äntligen startat vår utredning efter 6 månaders väntan :) vi är lyckliga och nervösa.
Men har en fråga till er, under 2007 hade jag en sjukskrivning på 6 månader på grund av en krisreaktion efter missfall, Hur ska jag lägga fram det för utredaren?
I övrigt är vår historik bra. Inget hos polisen, kronofogden osv. God ekonomi, bor i hus och varit tilsammans i 8 år, gifta i 4. Tror ni hon lägger stor vikt vid min sjukskrivning?

Jag tror absolut inte du behöver oroa dig för det. Nu vet jag ju inte hur eran etredare kommer vara men jag har också vart hemma sjukskriven av samma orsak och det va verkligen inget de hakade upp sig på. De ville bara ha förklarat för sig varför jag vart hemma och att det va bearbetat och klart vilket det absolut är för oss. Men jag skulle nog vara ärlig om det och säga som det är. lycka till =)

Tack för lugnande svar,
Vår utredare verkar väldigt bra än så länge. Kommer vara ärlig om det i alla fall.

Läste bloggen JRS vill bara säga GRATTIS!! Någon dag i efterhand men har inte haft tid innan..

lilllove: Tack =) va snällt av dig
Vi har också blivit rekomenderade av våra utredare men inte gått upp i nämnden än.
Längtar verkligen efter att få medgivandet i handen. =)

Har nu fått svar av BFA ang. adoption från slovakien trots vår ålder och det är helt ok för vår del..Vet inte varför det känns så svårt att bestämma sig om vi skall välja Slovakien eller Tjeckien. BFA sa att det troligtvis kommer att gå snabbare med en adoption från Slovakien..Känns fortfarande väldigt konstigt att inom ett år kanske vi är föräldrar..
Väntar som tokig på vårt medgivande vill ju bara ha det i handen så vi kan skicka det vidare och få börja samla papper..Tror aldrig tiden har stått still som nu..
Ibland kanske man är tokigt naiv om tiden men ibland måste man just få vara detta..

Kram alla där ute som kämpar och kämpar...

kul att BFA gav er ok angående åldern. jag förstår precis vad du menar. =) aldrig har väl tiden gått så sakta som när man väntar på sitt medgivande. Vi velade också otroligt mycket mellan Slovakien och Tjeckien, de har båda fördelar och nackdelar. Svårt, men det blir nog bra oavsett =)

kram

Kan du säga vad det var som gjorde att ni valde Slovakien och lite hur ni tänkte innan ni bestämde er..
Vore tacksam om du ville dela med dig av dina tankar och funderingar..

Tack Tack..

Jaa du. Som jag sagt stod vi tidigt mellan Tjeckien, Slovakien och Taiwan. Taiwan gick bort direkt för vi passade inte in på deras krav. Sen därefter velade vi länge mellan de andra två. Vi passade in på bådas krav och de passade in på våra önskemål. Några av fördelarna vi speciellt gillade var att det bara är en resa. Även att de ligger så pass nära att de är lätta att åka tillbaka till. Att åldern var mellan 0-3 och inte högre. Sen va det väldigt betryggande för oss också att läsa om barnhemmen och se bilder därifrån. De verkar väldigt välskötta och barnen verkar ha det bra.

Det som till slut va avgörande var två saker. För det fösta gick BFA ut med att de sökte föräldrar till Slovakien så det var kortare väntetid och framförallt att de sökt unga föräldrar till de yngsta barnen. Vi är 25 och 28 så det passar oss perfekt. Det andra är att jag kom i kontakt med andra som adopterat från Slovakien som berättade om hur det gått till och hur bra allt fungerat och det gjorde att vi kännde oss väldigt trygga i att slutligen välja Slovakien.

Men, vi har inte skickat in vårt medgivande till BFA än så de har inte läst igenom den och sagt sitt. Så det är väl inte helt hugget i sten. Men skulle de inte rekommendera oss något annat av bra anledningar så håller vi nog kvar vid vårt val.

kram

Vi passar också in på Tjeckien, Slovakien, Ungern och Polen men jag har en del barn runt omkring mig som är adopterade från öst och har sviter från FAS skador, så jag känner mig lite orolig för det och känner att det är anledningen till att vi inte riktigt våga välja dessa länder.
Vad har det sagt om FAS skadorna, hur utbrett är det i Slovakien?

Idag hade jag mitt enskillda samtal. Det var rätt tufft men kändes ändå bra.
Vi pratade om min krisreaktion 2007 och hon sa att det var bra att jag sökte hjälp självmant för det och att jag känner mig själv så väl att jag känner när något är fel. Men hon sa att hon måste nämna det i utredningen. Det gjorde mig rädd. Hur kan det påverka för oss?
Hon viste inte på vilket sätt hon kommer nämna det, hon skulle prata med sina kollegor.
Annars sa hon att jag verkar ha sunda värderingar och att hon märker att jag sätter barnens behov i centrum och att det är viktigast för mig. Hon sa också att jag är lätt att läsa av och att jag är själviutlämnande gentemot henne vilket gör hennes jobb så mycket lättare. Och att jag utstrålar värme.
Vad tror ni? Hur påverkar min lilla sjukskrivning oss?

Znarkofag: jag har inte frågat specifikt om FAS skador, men jag frågade om östeuropa överlag. Och de kan till viss del vara lite överdiagnoserade. Ofta behöver barnen bara lite stimulans och kärlek så kommer de snabbt ikapp men som sagt vet jag inget direkt om FAS och jag vet heller inte riktigt hur många som är överdiagnoserade och vilka som är verkligt sjuka. Men jag tror att med tanke på hur adoptioner har ändrats med åren så måste man alltid till viss del vara beredd på att det kan vara nått fel oavsett vilket land man väljer. Det är väl mest en fråga om vad man själv klarar av. Listan för olika "sn problem" är lång. Vi känner att vi klarar av vissa men är inte redo för andra. Vilket land är ni mest intresserad av om ni går utanför europa?

Leia83: Kul att hon har fått en så bra uppfattning av dig. Min sjukskrivning står också med i vårt medgivande men jag måste säga att hon har formulerat det väldigt bra, så att jag inte känner mig så orolig över det. Sen skulle jag väl kanske gärna radera det stycket helt men det går inte så jag är tacksam över att hon skrivit det så bra som möjligt. Skrivit krisreaktion istället för depression, lagt till att det är bearbetat mm. Man ska få läsa igenom allt innan det skickas in till nämnden och vi fick gärna komma med önskemål om korregeringar. Så det kanske kan vara lite lugnande om du inte skulle känna att det de skrivit känns bra så kan du ju alltid påpeka det. Hoppas det går bra =)