Vi som väntar smått i September 2012

Jag var på rul i onsdags, och hade världens bästa läkare. Han gick igenom allt väldigt noga, och länge och efteråt tyckte han nog att bebisen verkar må bra och inte borde bära på några större skador. Ska tillbaks omkring v 24 o då ska barnkardiologen göra ett specifikt ul på bebisens hjärta o sen även en vända upp på spec.mödravården så dom kör ett varv till o kollar ansiktet för att se eventuella spalter. Allt blir ju lättare  att se ju större bebisen är. Däremot fick jag besked att jag löper stor risk för missfall pga blödningar jag har haft o har, så nu e det bara att röra sig sakta o inte tuffa sig. Idag kommer min mamma iaf hit o ska hjälpa mig städa huset! :)
Jag har inte varit in nu på flera dagar o orkar/hinner inte läsa ikapp. Men iaf så hoppas jag att ni inte är allt för upprörda på mig för mina åsikter tidigare, är ju som sagt lika gravid som alla andra o lika känslig o full av hormoner, ska försöka vara smidigare när jag skriver :)

Skönt för alla som hittills varit på UL o fått glada besked!

    

föressten har jag hamnat i en jävligt jobbig fas i den här graviditeten känns det som... Jag är livrädd för (och tänker ofta på) vad som skulle hända om jag förlorade min älskade karl.. jag har grinat för att jag såg en REN vid vägkanten, och började tänka på att han varje dag kör hem sent från jobbet, det är mörkt och att jag är så rädd att förlora honom i en olycka...

det låter komiskt, men det känns förjävligt. och jag ringde till honom och grät att jag var så rädd att förlora honom och hur skulle jag göra om jag blev ensam osv....

någon annan som haft såhär och har något bästa förslag på hur man motar bort allt detta ??

Hur känner ni med känslor för barnet i magen? 
När jag väntade dottern älskade jag henne verkligen från första stund i magen. Pratade med henne innan hon ens hade öron typ.. Sjöng, klappade och verkligen kände genuint att hon är MIN.
Med denna känner jag inte alls så. Pratar inte med den, sjunger inte och känner inget direkt band.
Jag klappar magen, älskar att se magen växa och tycker det är mysigt när den lilla rör sig därinne men jag känner inte sånadär anknytningskänslor... Är rädd att det kommer dröja... Och är lite ledsen för det. ( 
Det har varit en sån resa med alla missfall och även med denna har jag haft en sån extrem rädsla att förlora bebis. Är rädd att jag inte låter mig själv känna känslor, för att jag är så rädd för att förlora mitt barn.  Och även om jag längtar ihjäl mig till rUL på torsdag är jag ändå livrädd. För om något händer därefter kommer jag att förlora en son eller en dotter. Det är inget missfall utan ett barn som är mitt, som kommer få ett namn och en begravning och allt...

från det ena till det andra: många har antytt att jag är väldigt stor redan, så träffade jag min farmor och farfar och faster idag, som inte sett mig än då de bor i en annan stad. Och farfar kläcker ur sig att han har 2 syskonpar som är tvillingar !! nu blev måndagen helt plötsligt än mer spännande...

Hejsan!
...får jag vara med här? Jag väntar tredje barnet som är beräknat tilli början av september. Förra graviditeten slutade dock tre veckor för tidigt, så jag får väl se hur det blir denna gången. :)  

Jag har heller aldrig prata med min mage. Däremot lyssnade jag mycket på en cd som vi sedan hade med oss till bb. När jag va i duschen osv satte min sambo på den och vår tös blev alldeles lugn. Första sekunden jag fick henne på mitt bröst förväntade jag mig en stooorm av kärlek- men det mesta kag kände va rädsla att göra fel å typ råka skada henne. Den obeskrivliga kärleken kom dag efter dag starkare och starkare :)

Flickor?
Jag är så förbannat kluven! Ju mer jag tänker på mina alternativ när det gäller min förlossning desto mer kluven blir jag.
Jag vet ärligt inte hur jag ska tänka eller känna. Ju mer jag tänker på det ju mer känner jag att jag inte vill något av det.

Jag har trångt becken och måste bestämma mig hur jag vill göra innan maj.

Säg till om ni känner att förlossningsprat är lite tidigt ännu. Det var skönt att skriva av sig lite, men jag känner mest panik över situationen just nu :/

Thefamily: tack!!
Snitt. Ungefär som din.
Alltså jag vet ingenting egentligen för jag har inte träffat någon läkare ens. Det är inte heller bokat läkartid.
Jag tror inte de röntgar igen här. Jag röntgades efter min förra förlossning.
Chefsläkaren har skrivit i min journal att snitt rekomenderas trots att jag har ett gränsmått.
Bm vill dock att jag funderar på vaginal förlossning och får då göra en auroraplan.
Jag har ju inget annat än jobbigt att jämföra med.
Alla "fördelar" vägs ju bort av rädsla. Jag vill inte bli lurad igen.
Det är känsligt för mig. Jag förstår om andra tycker att det blir jobbig läsning så ni måste säga till om ni vill att jag ska skriva om det någon annan stans.