• JELJ

    Svårt att behålla graviditet. Erfarenheter och metoder.

    Hej på er!

    Har fått mitt tredje missfall nu i dagarna före jul. Träffade gynjouren på akuten som berättade att det troligen var en ofostrig graviditet denna gång. Han gå så långt som till v 10 och man såg bara hinnesäck och moderkaka men inget foster.

    Efter många funderingar och väldigt få svar så sa han att mitt problem var inte att bli gravid men att få behålla graviditeten. Har blivit gravid tre gånger på ett år men lyckas inte behålla den.
    Det finns hjälp för ägglossning och stimulering och en hel del men vad finns för hjälp för att behålla graviditeten??

    Har gjort missfalls utr och dom hittar inget fel på mina äggstockar. Har Hashimotos men är medicinerad och läkaren säger att den är inte problemet.
    Har en son sedan tidigare och det var inget problem att få honom men nu. Vi har försökt i 1.5 år.

    Vad har ni för erfarenheter och hur har ni blivit hjälpta till fullgången graviditet.

    Mvh Jenny

  • Svar på tråden Svårt att behålla graviditet. Erfarenheter och metoder.
  • Småland

    hej hopp!
    Funderar på att gå och köpa paranötter, kalcium- och d-vitamin! Jag kan tänka mig att trycka i mig rätt mycket för att slippa fler mf:s. Min man är jätteorolig för ett till mf. Och att jag ska bli jätteledsen. Förstår honom men jag har inte tappat hoppet. Ska på gyn-undersökning på privat klinik på måndag. Jag hoppas de tar oss på allvar och testar allt som kan testas. helst vill jag ha en plan för när jag blir gravid igen, vad jag kan göra osv.
    tänker mycket på stress. Har levt ett väldigt stressigt liv och förösker lugna mig nu, inte lätt alltså. Nu är det snart äl. Funderar på att för en gång skull testa med stickor. Och vad tycker ni jag ska äta för att hjälpa till efter äl? jag äter vad som helst;)
    kram

  • Gatto

    Jag har läst att just paranöten kan vara giftig och att det inte är ovanligt med härskna nötter som är giftiga. Nötter innehåller antioxidanter och selen som är väldigt nyttigt men just paranötter ska man inte ära gör mycket av. Äter själv mycket nötter och kärnor men försöker hålla mig lite lugn med paranötter.

    I övrigt äter jag multivitamin för gravida ( började när jag var gravid och har fortsatt) D-vitamin +kalcium, omega3+ e-vitamin och så självmedicinerar jag med 1/3 dels albyl per dag å efter äl ska jag smörja med progestronkräm... Puh!! Rena Apoteket hemma, högen med tabletter är ganska imponerande...

  • M I M M I

    Hej!!

    Är i samma sits som er, vi har kämpat för barn i 2,5 år, tre tidiga mf o 2 ma... Har testat pergo, enkeldoserna gav inget men blev gravid på första dubbeldosen. Blev dock vårt första ma... :(

    Har gjort vår mf-utredning hos Lennart Blomqvist i Borås, han är verkligen super! Hans studie berör trombyl och TLC, inget annat. Hälften av paren får sockerpiller o hälften får trombyl. Det är en dubbelblind studie, så varken paren eller dr vet vem som får vad..

    Trombyl funkade inte på oss tyvärr, inte ens i kombination med progesteron :( nu väntar vi på att få börja med vårt första ivf-försök, blir vi gravida får vi trombyl även då.

  • M I M M I

    Hjärtefröjd, nej men jag kör med zonterapi nu... Får se om det hör någon skillnad.

  • Gatto

    Hjärtefröjd: inte provat, men jag har hört att en fel gör det innan ivf för att få bättre blodcirkulation i livmodern.

  • Hjärtefröjd

    Jag har gått på akupunktur inför vår IVF och nu undrar akupunktören om jag vill fortsätta eftersom vi haft flera tidiga MF...

  • Hjärtefröjd

    Vi har alltså inte plussat... men akupunktören vill fortsätta under ruvartiden och sedan efter ett eventuellt plus.

  • M I M M I

    Tycker jag låter jättebra! Håller tummarna! Har du fått några mediciner av antingen läkarna eller akupunktören? Får jag fråga när du har td?

  • Hjärtefröjd

    Min akupunktör ger vissa kostrekommendationer, men inga örter eller mediciner. I övrigt tar jag progesteron och albyl minor/trombyl. Det senare på eget bevåg.

  • Minus75
    Gatto skrev 2012-01-25 14:36:57 följande:
    Hej Minus75, har hört mycket om Lennart och hans studie på acetylsalicylsyra. Vad äter du för tabletter? HAr för mig att en del fått treo som ska delas i 1/10 och en del får Albyl 1/3 och en del får hjärtmedicin.

    Är ju så jobbigt med osäkerheten och väntan tycker jag, först ska man bli gravid och jag har inte så lätt för det, tog 14 månader innan det tog första gången sen när man väl är gravid ska man få behålla det också!
    Att det ska behöva vara så svårt för vissa och så himla lätt för andra.
    Jag har inte fått några tabletter ännu eftersom man börjar ta dem först när man är gravid. Det är Trombyl om jag inte minns fel, och jag skulle inte mixtra själv med olika delar av Treo osv. Acitylsalicylsyra är ju trots allt inte bra för foster i annat än begränsade mängder.  (Om man äter via Lennart eller annan läkare är man ju övervakad om något skulle verka misstänkt. )

    Vi hade inte heller så lätt att bli gravida, det tog flera år. Sen när vi väl hade blivit det en gång, gick det snabbare mellan graviditeterna (dock inte nu efter sista op). Det värsta är ju att numera är ett positivt gravtest ungefär lika hoppingivande som ett pos ÄL-test. Dvs man vet att det iaf finns ngn chans. Jag antar att jag kommer att känna samma glädje som "alla andra" känner vid pos gravtest, först när jag ser ett tickande hjärta på UL...
  • Minus75
    M I M M I skrev 2012-01-28 15:43:10 följande:
    Hej!!

    Är i samma sits som er, vi har kämpat för barn i 2,5 år, tre tidiga mf o 2 ma... Har testat pergo, enkeldoserna gav inget men blev gravid på första dubbeldosen. Blev dock vårt första ma... :(

    Har gjort vår mf-utredning hos Lennart Blomqvist i Borås, han är verkligen super! Hans studie berör trombyl och TLC, inget annat. Hälften av paren får sockerpiller o hälften får trombyl. Det är en dubbelblind studie, så varken paren eller dr vet vem som får vad..

    Trombyl funkade inte på oss tyvärr, inte ens i kombination med progesteron :( nu väntar vi på att få börja med vårt första ivf-försök, blir vi gravida får vi trombyl även då.
    Är ni kvar hos Lennart fortfarande, dvs hjälper han er även efter att ni har varit med i studien? Jag tycker att han verkar himla bra. Jag har räknat upp till 12 olika läkare som har tagit hand om oss på Sahlgrenska och då ar vi ändå varit inskrivna för utredning.. Bara det att dra hela historien varje gång man kommer till sjukhuset är ju påfrestande. Sen att de säger olika saker hela bunten, gör ju inte saken bättre... :(  Så en bra sak med LB är ju att man iaf bara har honom att prata med och att han verkar vara tillgänglig och ta en på allvar.

    Har ni problem att BLI gravida också, eller är det en extra åtgärd med IVF, dvs för att kunna få lite bättre kontroll på ägg mm?
  • Oliven123

    Många ggr har jag letat efter hopp och stöd bland trådarna i det här forumet och nu äntligen känner jag att jag kanske själv kan få bidra med lite också...!

    Jag har en liten tjej som är 4 och jag och min man ville gärna få ett syskon till henne. Min första graviditet gick "lätt som en plätt" - blev gravid direkt och allt gick kanon (om man bortser från ett akut kejsarsnitt men det är en annan historia =))! Så när vi skulle börja jobba på nr två fanns det inte ens en tanke hos mig att det kunde blir struligt. Men det blev det - och inte så lite struligt heller... Jag har haft 13 (!!) missfall på ca 2 1/2 år. Jag har klarat av de flesta själv men har även varit inne och blivit sövd och skrapad. Vi har gjort två utredningar men inget fel hittades - vi fick bara höra att vi skulle fortsätta försöka. och det gjorde vi, gång på gång på gång. Nu hade vi nästan börjat ge upp hoppet om att det skulle bli något mer barn och DÅ helt plötsligt funkar det!! När jag plussade blev vi knappt ens glada, det var mer ett konstaterande - och en tro om att det skulle bli ännu ett missfall…  ”Ja ja, vi får ser hur det går…”


    Men döm om vår förvåning när vi kom till mödravårdscentralen för att göra ett tidigt ultraljud (var lite osäkre på vecka men trodde det var typ vecka 7) och vi fick se ett litet knyte och ett hjärta som pickade på!!! Jag grät så mycket så läkaren var tvungen att skratta lite och sa ”du skakar så mycket så jag ser ju inget!” =)


    Sen var det bara att hoppas att det skulle hålla i sig. Jag tog det ganska lugnt, kände jag mig det minsta konstig sjukskrev jag mig från jobbet och jag försökte äta bra och vila mycket. Jag fick inte träna och inte ha sex och eftersom jag mådde ganska illa i början så åt jag rätt mycket – hela tiden – inte bra för figuren…ha ha…men vad 17 spelar det för roll egentligen?? Så var det dags för KUB/NUPP test i vecka 12/13 och då fick vi göra ultraljud igen och gissa om jag var stressad när jag låg där på britsen (har fått veta för via ultraljud att inget liv fanns mer nämligen…) men där låg minsann en liten krabat och sprattlade! Man kunde se både näsa och fingrar och allt redan! =) Vi fick med oss en foto hem och det visade vi sedan för dottern (som har pratat jättemycket om syskon) när vi så småningom berättade för henne (i vecka 15).


    Och nu går jag in i vecka 17 och det verkar ju faktiskt som det kommer gå vägen den här gången (peppar peppar). Men gudarna ska veta att jag inte att något för givet och jag är tacksam för varje liten spark jag känner (ja, jag känner dem redan) och varje annat litet bevis på att det är en liten bebbe där inne. Fick lyssna på hjärtat i förrigår och allt lät bra – fast jag nojade så klart precis innan att hon inte skulle höra nåt.


    Så: alla ni som tänker att ”detta kommer aldrig att gå” och tycker det är jobbigt. Det KAN visst gå! Jag var så övertygad om att det inte skulle funka eftersom det hade blivit fel så många ggr och inget visste varför..men pang bom så funkade det! Man får inte ge upp bara, det är så värt väntan och allt det jobbiga ju… Kram på er!

  • Gatto

    Oliven: tack för din berättelse. Att ni orkade kämpa vidare efter 13 mf!!! Fantastiskt starkt. Stort grattis till det lilla pyret.

    Själv är jag mitt emellan äl och bim så jag vääääääännnntttar, att två veckor kan kännas som flera år helt galet. Vi har denna månadens försök och nästa kvar, har det inte tagit då är det ivf i slutet på mars.

  • Together90
    Oliven123 skrev 2012-02-02 08:36:10 följande:

    Många ggr har jag letat efter hopp och stöd bland trådarna i det här forumet och nu äntligen känner jag att jag kanske själv kan få bidra med lite också...!

    Jag har en liten tjej som är 4 och jag och min man ville gärna få ett syskon till henne. Min första graviditet gick "lätt som en plätt" - blev gravid direkt och allt gick kanon (om man bortser från ett akut kejsarsnitt men det är en annan historia =))! Så när vi skulle börja jobba på nr två fanns det inte ens en tanke hos mig att det kunde blir struligt. Men det blev det - och inte så lite struligt heller... Jag har haft 13 (!!) missfall på ca 2 1/2 år. Jag har klarat av de flesta själv men har även varit inne och blivit sövd och skrapad. Vi har gjort två utredningar men inget fel hittades - vi fick bara höra att vi skulle fortsätta försöka. och det gjorde vi, gång på gång på gång. Nu hade vi nästan börjat ge upp hoppet om att det skulle bli något mer barn och DÅ helt plötsligt funkar det!! När jag plussade blev vi knappt ens glada, det var mer ett konstaterande - och en tro om att det skulle bli ännu ett missfall…  ”Ja ja, vi får ser hur det går…”


    Men döm om vår förvåning när vi kom till mödravårdscentralen för att göra ett tidigt ultraljud (var lite osäkre på vecka men trodde det var typ vecka 7) och vi fick se ett litet knyte och ett hjärta som pickade på!!! Jag grät så mycket så läkaren var tvungen att skratta lite och sa ”du skakar så mycket så jag ser ju inget!” =)


    Sen var det bara att hoppas att det skulle hålla i sig. Jag tog det ganska lugnt, kände jag mig det minsta konstig sjukskrev jag mig från jobbet och jag försökte äta bra och vila mycket. Jag fick inte träna och inte ha sex och eftersom jag mådde ganska illa i början så åt jag rätt mycket – hela tiden – inte bra för figuren…ha ha…men vad 17 spelar det för roll egentligen?? Så var det dags för KUB/NUPP test i vecka 12/13 och då fick vi göra ultraljud igen och gissa om jag var stressad när jag låg där på britsen (har fått veta för via ultraljud att inget liv fanns mer nämligen…) men där låg minsann en liten krabat och sprattlade! Man kunde se både näsa och fingrar och allt redan! =) Vi fick med oss en foto hem och det visade vi sedan för dottern (som har pratat jättemycket om syskon) när vi så småningom berättade för henne (i vecka 15).


    Och nu går jag in i vecka 17 och det verkar ju faktiskt som det kommer gå vägen den här gången (peppar peppar). Men gudarna ska veta att jag inte att något för givet och jag är tacksam för varje liten spark jag känner (ja, jag känner dem redan) och varje annat litet bevis på att det är en liten bebbe där inne. Fick lyssna på hjärtat i förrigår och allt lät bra – fast jag nojade så klart precis innan att hon inte skulle höra nåt.


    Så: alla ni som tänker att ”detta kommer aldrig att gå” och tycker det är jobbigt. Det KAN visst gå! Jag var så övertygad om att det inte skulle funka eftersom det hade blivit fel så många ggr och inget visste varför..men pang bom så funkade det! Man får inte ge upp bara, det är så värt väntan och allt det jobbiga ju… Kram på er!


    Åhh grattis va spännande.

    Har du fått några mediciner denna graviditet?

    Kram  
    ohmamma.blogg.se|| Min son Oliwer föddes 10/9-09 || MA v9 10/4-11 MF v5 15/6-11 MA v10 14/9-11
  • JELJ
    Oliven123 skrev 2012-02-02 08:36:10 följande:

    Många ggr har jag letat efter hopp och stöd bland trådarna i det här forumet och nu äntligen känner jag att jag kanske själv kan få bidra med lite också...!

    Jag har en liten tjej som är 4 och jag och min man ville gärna få ett syskon till henne. Min första graviditet gick "lätt som en plätt" - blev gravid direkt och allt gick kanon (om man bortser från ett akut kejsarsnitt men det är en annan historia =))! Så när vi skulle börja jobba på nr två fanns det inte ens en tanke hos mig att det kunde blir struligt. Men det blev det - och inte så lite struligt heller... Jag har haft 13 (!!) missfall på ca 2 1/2 år. Jag har klarat av de flesta själv men har även varit inne och blivit sövd och skrapad. Vi har gjort två utredningar men inget fel hittades - vi fick bara höra att vi skulle fortsätta försöka. och det gjorde vi, gång på gång på gång. Nu hade vi nästan börjat ge upp hoppet om att det skulle bli något mer barn och DÅ helt plötsligt funkar det!! När jag plussade blev vi knappt ens glada, det var mer ett konstaterande - och en tro om att det skulle bli ännu ett missfall…  ”Ja ja, vi får ser hur det går…”


    Men döm om vår förvåning när vi kom till mödravårdscentralen för att göra ett tidigt ultraljud (var lite osäkre på vecka men trodde det var typ vecka 7) och vi fick se ett litet knyte och ett hjärta som pickade på!!! Jag grät så mycket så läkaren var tvungen att skratta lite och sa ”du skakar så mycket så jag ser ju inget!” =)


    Sen var det bara att hoppas att det skulle hålla i sig. Jag tog det ganska lugnt, kände jag mig det minsta konstig sjukskrev jag mig från jobbet och jag försökte äta bra och vila mycket. Jag fick inte träna och inte ha sex och eftersom jag mådde ganska illa i början så åt jag rätt mycket – hela tiden – inte bra för figuren…ha ha…men vad 17 spelar det för roll egentligen?? Så var det dags för KUB/NUPP test i vecka 12/13 och då fick vi göra ultraljud igen och gissa om jag var stressad när jag låg där på britsen (har fått veta för via ultraljud att inget liv fanns mer nämligen…) men där låg minsann en liten krabat och sprattlade! Man kunde se både näsa och fingrar och allt redan! =) Vi fick med oss en foto hem och det visade vi sedan för dottern (som har pratat jättemycket om syskon) när vi så småningom berättade för henne (i vecka 15).


    Och nu går jag in i vecka 17 och det verkar ju faktiskt som det kommer gå vägen den här gången (peppar peppar). Men gudarna ska veta att jag inte att något för givet och jag är tacksam för varje liten spark jag känner (ja, jag känner dem redan) och varje annat litet bevis på att det är en liten bebbe där inne. Fick lyssna på hjärtat i förrigår och allt lät bra – fast jag nojade så klart precis innan att hon inte skulle höra nåt.


    Så: alla ni som tänker att ”detta kommer aldrig att gå” och tycker det är jobbigt. Det KAN visst gå! Jag var så övertygad om att det inte skulle funka eftersom det hade blivit fel så många ggr och inget visste varför..men pang bom så funkade det! Man får inte ge upp bara, det är så värt väntan och allt det jobbiga ju… Kram på er!


    Grattis och vad glad jag blir av din berättelse. Att ni äntligen kommer att bli fyra.
    Vi kämpar vidare och håller tummarna för er.
  • Småland

    fint att läsa oliven!
    Inger hopp till oss andra. Okej så nu ska jag inte äta paranöt:)
    Är det någon mf:hindrande medicin som är receptfri. Barnalbyl eller så?
    Progesteronkräm har jag redan och bli deppig av den men jag känner att de flesta biverkningarna är okej nu.
    tack för denna tråden

  • JELJ
    Småland skrev 2012-02-03 12:00:24 följande:
    fint att läsa oliven!
    Inger hopp till oss andra. Okej så nu ska jag inte äta paranöt:)
    Är det någon mf:hindrande medicin som är receptfri. Barnalbyl eller så?
    Progesteronkräm har jag redan och bli deppig av den men jag känner att de flesta biverkningarna är okej nu.
    tack för denna tråden
    När jag blev gravid senast så käkade jag BDG (bidrottningsgèle) för ägglossningen. Hade avslutat akupunktur och fortsatt med höftrörelser m.m för att öka blodgenomströmmning. Tog slemlösande under tiden för fästning av ägget. Åt paranötter med selen för mina antikroppar mot sköldkörteln. Har migrän sedan barnsben så treo mot min huvudvärk. Min utredning säger att jag har inga problem med att bli gravid utan att behålla graviditeten.
    Har bara haft otur med tre missfall under ett år??? Min läkare vet inte om det kan var antikropparna som orsakar missfallen eller bara otur.
    Nu kommer jag att få Trombyl och proggisar när/ om jag plussar.
  • Gatto

    Hej Småland.

    Jag köpte albyl minor på apoteket utan recept, delar dem i 4 delar och tar en del om dagen.
    Har hört om en del som tar 1/3 del men jag vill inte få för mycket.

    Sen smörjer jag ju med progersteronkrämen också, har bar gjort det någon dag så jag har inte känt någon bieffekt ännu, hoppas jag inte blir deppig det är jag ju av vår barnlöshet så det räcker och blir över...

Svar på tråden Svårt att behålla graviditet. Erfarenheter och metoder.