Vi som försökt ett tag utan plus

Wittra: Glömde säga. Jag sprutade 7-10 dagar nåt sånt, minns inte exakt. Jag tog sprutorna på kvällen. Man ska ta dem ungefär samma tid, men jag vill minnas att det får diffa upp till en halvtimme. (ÄL-sprutan ska dock tas en exakt tid). Jag var lite nervös innan över sprutorna men blev förvånad över hur enkelt det var och att det inte kändes nåt. Nålen är så tunn så man märker knappt att den går in i huden, det är som att skära i varmt smör.

Har remissen skickats för er nu?

Kanske 4: Jag kikar in här varje dag och följer dina uppdateringar med andan i halsen. Jag hoppas verkligen att din första känsla var fel och att detta är ett helt vanligt plus på helt rätt ställe!

Var det någon mer än jag som var på Naturskyddsföreningens klädbytardag idag? (Ordnades över hela landet). Det kändes verkligen bra att lämna in några klädesplagg och komma hem med "nya" utan att betala en krona, en sån himla bra grej!

Gällande adoption har jag oxå fått uppfattning om att det kostar minst ca 200 tusen. Det är skitstörande och nedvärderande tycker jag att få kommentaren "jaja, man kan ju alltid adoptera". Det är verkligen inte så bara! Långa utredningar mm som man ska gå igenom och kraven på adoptivföräldrarna för att bli godkända är höga, det kostar ett antal hundratusen och hela processen tar dessutom flera år. Det finns massor av barn i världen som skulle behöva komma till riktiga hem och få chansen att få nya föräldrar, men tyvärr är inte alla dessa tillgängliga för adoption. Människor får det att låta som någon slags välgörenhet att adoptera men precis som att "skaffa" biologiska barn är det en högst egoistisk handling. Att adoptera är ett lika bra sätt att få barn på som något annat, men att komma fram till det beslutet är en lång process och inget man bara bestämmer sig för. Det är ingen kattunge det handlar om! Jag kan verkligen bli skitirriterad på människor som slänger ur sig såna kommentarer!

Jz: Bra att du fräste till tycker jag. Jag fick nån sån adoptions-kommentar av brorsan när jag berättade att vi fått kämpa länge och slutligen lyckats med IVF. Människor menar ju inte illa när de säger så såklart och det grundar sig i okunskap tror jag att de så lättvindigt slänger ur sig såna kommentarer, men jag kan inte hjälpa att bli irriterad ändå. Fast jag brukar ta chansen och upplysa dem då om hur det verkligen ligger till. Samma med IVF:en, vi är väldigt öppna med det och berättar gärna när det uppstår ett lämpligt tillfälle om att det minsann inte är så lätt för alla att få barn...

Barnet växer så det knakar och rör sig massor. Det är mindre än tre månader kvar nu och jag kan knappt fatta att det är så lite tid kvar! Jag mår fortfarande nästan oförskämt bra och är otroligt tacksam för det så att jag orkar och kan njuta av den här tiden. Men jag tänker att jag verkligen är värd det efter alla år!

Calabalic: Jag ser verkligen fram emot att barnet ska komma ut men jag vill absolut inte att tiden ska gå snabbare. Det är spännande att veckorna går och att följa vad som händer, dels läsa om barnets utveckling men även att vara med om att magen växer osv. Som du säger är graviditeten ett stort mål i sig och eftersom jag mår såpass bra är det enkelt för mig att bara njuta av den. Passande nog är jag dessutom studieledig på heltid denna terminen och det gör att jag har mycket mer tid och känner mer harmoni och lugn än när jag jobbade. Jag förbereder mig och försöker verkligen ta vara på den här tiden, för även om vi gärna vill ha fler barn vet vi ju inte om det kommer funka så detta kanske är enda gången vi får vara med om detta.

Jag har definitivt fått mer insikt under dessa åren. Förr tänkte jag mig inte alls för och kunde absolut fråga "när ska ni skaffa barn då" och liknande. I början av försökandet hoppade vi över april "för det känns ju lite onödigt att få ett decemberbarn, tänk om det blir på julafton!". Fast det är väl tur kanske att man är naiv i början för det blir tillräckligt jobbigt sen ändå.

Jag håller verkligen med dig om att alla här inne verkligen är så värda enkla graviditeter och friska barn, och jag har fortfarande hopp om att vi alla ska få vara med om det!

Neeej! Å så ledsen jag blir Kanske 4, skit!

Kanske 4: Kraaam! Jag tycker det låter bra att börja med ett infosamtal. Då blir det troligen lättare för er att bena ut tankarna och gå vidare, oavsett om det innebär att ni försöker med ivf eller försöker acceptera att det inte blir fler barn. Jag tycker inte det är konstigt att ni har svårt att gå vidare just nu. Jag tror att ni är väldigt nöjda med de tre barn ni har men när längtan efter en till har kommit går den inte bara över av sig själv, och det blir ännu svårare att gå vidare när ni inte kan fatta beslutet själva om att få fler barn eller inte.

Skönt att det börjar närma sig ett slut med flytten från lägenheten. Tur ni har människor runt er som kan hjälpa till. Nu börjar den roligare delen av flytten - att installera er i det nya boendet! :)

Jz: Är i vecka 30 nu så bara 2,5 månad kvar! Det är en hisnande känsla när jag tänker på det.. Tiden går fort framåt. Har börjat förbereda mig lite mentalt inför förlossningen, tänkte öva avslappning, mindfulness och andning i god tid. Vi har anmält oss till föräldrautbildning som vi ganska precis kommer hinna med innan det beräknade datumet. Det känns lite konstigt på något sätt, föräldrautbildning. Shit, det innebär ju att VI ska bli föräldrar. Jag ska inte fortsätta vara gravid för alltid utan det ska faktiskt komma ut ett barn som VI ska ta hand om helt själva. Jag har så svårt att föreställa mig hur livet kommer bli snart, det är mest som små fantasibilder som dyker upp i huvudet.