Vi som försökt ett tag utan plus

Åh jag skickade för fort!
Wonders: Va bra att de vill kolla upp det där med ev blodproppar ordentligt! Det känns väl bra att du kan fortsätta med medicinen (fragmin)? För att vara på den säkra sidan. 

Blä vilken dålig dag jag har...trots att det är fredag... Oron över att det här aldrig kommer lösa sig är tillbaka, jag har tack och lov kunnat sopa undan den tanken under mattan sedan vi blev inskrivna på IVF-kliniken, men nu ploppade den upp igen. Igår hade jag och mannen en riktigt usel kväll, vi båda var ledsna över det här och känslan hänger sig kvar. Jag är orolig för att det aldrig kommer bli något barn, medan han mest är orolig för att jag aldrig kommer bli lycklig igen ifall det inte blir några barn (även om han såklart också är orolig för att det aldrig blir något barn). Nu har vi bara gjort en IVF och den sket sig, hur många kommer det att krävas? Kommer vår resa att sluta lyckligt? Hatar att det inte finns några garantier i detta. Vi kan slänga ut flera hundra tusen och miljoner tårar och ändå inte ha något barn i slutändan. Usch, en tanke så hemsk att jag knappt orkar med den.

Ursäkta för mina negativa tankar. Hoppas ni har en bättre dag! 

Tack Maramina för dina kloka ord! Dock är vi långt ifrån redo att börja tänka på när vi ska "ge upp". Ditt knep kan ändock vara bra att ha i bakhuvudet och kanske att vi om ett år eller så sätter oss ned och tar ett snack om hur länge till vi ska försöka.

Jag hade bara en dålig dag och behövde skriva av mig lite, och jag antar att jag inte är ensam om att ha haft de där tankarna/känslorna. Vi har ett jättebra stöd från nära och kära så att vända sig till någon psykolog känns inte aktuellt i dagsläget. Jag fick min dipp under arbetstid så ville inte ringa någon av dessa just då. Men som sagt: tack för dina råd och längre fram kan de komma till användning! (Dock hoppas jag att det löst sig innan dess!)

JZ: vi går i Umeå och precis som du säger så finns det psykologer där, men i dagsläget känns det inte aktuellt för oss. Men sånt kan ju fort ändras och då är det ju jättebra att det alternativet finns! Härligt att du hade en lyckad spa-resa trots mensen :)

Jayt: nä visst är det frustrerande att man inte kan styra över den största saken i livet! Men det är bara försöka att hålla modet uppe. Jag tror jag blev nere för att jag nyss träffat/hört talas om två par (ytligt bekanta) som gjort flera IVF:er men till slut avrådde läkaren dem från att fortsätta, dvs deras resa slutade inte med något barn. Jag blir så illa berörd av sådana historier och samtidigt rädd för att det ska sluta på samma sätt för oss. Jag kommer nog heller aldrig att bli helt lycklig igen ifall jag aldrig får bära ett barn. Sen är det ju bra att adoption finns, men vi är inte där än i tankarna, först vill vi ge IVF en ärlig chans.

Spännande att du snart blir ruvare igen, jag håller tummar och tår för dig!

Jenso: Ja det är snart dags för försök nr 2 och det är nog därför en hel känslor kommit upp till ytan igen! Jag håller med dig - just nu skulle det nog bara kännas stressande att sätta upp en deadline, vi är långt ifrån att ge upp ännu, även om det kanske lät som det i mitt tidigare inlägg.

Tack för tipset om den där sidan - ska kolla upp den när jag sitter vid datorn (surfar via mobilen nu och sidan blev i nåt konstigt format via mobilen)!

Ha en fortsätt bra helg alla ni underbara tjejer i den här tråden!

Håller tummarna att operationen går bra idag JZ!!