Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)

Jag ska ta prover för sköldkörteln och se om.det beror på det. Har gått ner i.vikt med på sistone. Känns skönt att hon lyssnade ocb vill kolla upp det.

Jag ska ta prover för sköldkörteln och se om.det beror på det. Har gått ner i.vikt med på sistone. Känns skönt att hon lyssnade ocb vill kolla upp det.

eq: hoppas testet ser bra ut, ska hålla mina tummar

emelie: berätta hur det gick idag, jag är så nyfiken  

Favoritar :)!
Har en pojke på lite mer än 10 månader och väntar min andra pojke, är beräknad 11oktober så det blir knappt ett år mellan.
Ska bli kul att läsa igenom alla era tips :).
Får lite smått panik vissa kvällar när man ligger och tänker på hur allt ska gå.
Min son är en riktigt energisk liten plutt som tar all tid i världen så det ska bli kul att se hur detta ska gå..
Är mest rädd för nattandet och matningen när den nya bebisen kommer.

Lustigt, jag gick till "mina favoriter" för att hitta den här tråden och läste på ngt konstigt sätt ihop den här titeln med en annan så det blev "vi som har barn tätt, här kan vi... Fly landet". Passande! Min son är nu snart 21 månad, dottern lite över 6 månader. Nånstans runt 4 månader blev det lättare för mig, det var skitjobbigt i början, men sommaren har varit okej. Detta trots att min partner har varit väldigt frånvarande, speciellt i juli / augusti. Jag har nu bestämt mig för att flytta till Sverige (efter 13 år i England), i december. Jag ska börja jobba, försöka skaffa lägenhet etc, det går inte att göra det här - hyran på min väldigt blygsamma lägenhet är runt 10000 Sek per månad, barnomsorg för 2 barn ligger på runt 15000 per månad, jag tjänar ok inom mitt yrke min partner tjänar väldigt dåligt så det går inte runt. Får se hur det går med förhållandet, om han kommer när jag har lägenhet, men det känns inte prio ett just nu. Jag har i princip inget stöd av ngn, i Sverige har jag mamma, syskon, moster, svägerska och barnen har kusiner i 20års åldern som är jättebra. Jag var också väldigt orolig hur det skulle gå med sömnen eftersom jag måste ligga bredvid min son i sängen tills han somnar, men det har funkat ganska bra, han nöjer sig att få en arm när jag ammar tjejen. Vi samsover alla tre, min partner jobbar 6 nätter i veckan och sover på soffan 7e natten. Så, från 4 månader blev det lättare, men nu är det svårare igen. Hon har växt ur babysittern, men sitter inte själv eller helt stadigt i bumbon än, så det är svårt att sätta henne nånstans och duscha, diska, laga mat, gå på toa. Kan inte ta med tjejen och inte killen, och killen måste man ha koll på hela tiden i kök och badrum. Och nu när hon är 6månader så ska hon börja ha mat nu, så mer kladd, mer tvätt. Matar jag henne ska han ha precis samma mat, och när hon har tröttnat på ätandet (eller kladdandet) så vill inte hon sitta kvar i stolen så då får jag ta upp henne och då blir det svårt för mig att äta och avstyra att han häller mjölken i maten och kastar besticken. Jag minns att jag tyckte den här perioden var jobbig när jag bara hade en också. Jag tror jag hade problem med vagn förra gången jag skrev här. Min tanke var att inte köpa dubbelvagn utan bära en en dom, och att killen skulle kunna gå mer och kanske köpa en buggy board. Jag är glad att jag köpte en vagn, mountain buggy duet. Det har varit för varmt i sommar för att bära, och killen är inte redo att gå än - han sätter sig ner om han inte vill åt samma håll. Superskönt att ha nånstans där dom båda kan sitta. Några grejer jag tänkte fråga er, jag läste en tråd om en kille på typ 18 månader som gjorde illa sitt bebissyskon, få var det någon som skrev att "man lämnar inte en så liten med en bebis inte ens två minuter" Det är ngt man skriver om man inte har barn tätt va? Eller separerar ni andra på era barn när ni går på toa eller fixar en kaffe? Jag smyger tom upp och duschar ibland när dom sover i sängen tillsammans. En annan grej, jag har låtit tv tittandet gå alldeles för långt. Sonen har inte varit så intresserad förut så den har mest varit på för att ha ngt att distrahera med (titta en robot på tv) och att ha ngt att prata om hela tiden, eller sjunga till. Nu har han börjat titta aktivt, det är lite läskigt, känns som det kanske äter hans hjärna....? Hur resonerar ni kring tv, särskilt ni som är hemma med minst två barn heltid? Min son är sen i talet, vi väntar på att gå till talpedagog, men det är ungefär 6 månaders väntan så det kommer nog bli i Sverige ist. Under tiden går jag ju naturligtvis och oroar mig att han ska vara autistisk eller ngt, samt försöker komma på vad jag gjort för fel som har ett barn som inte pratar vid 21 månads ålder (för mkt tv kanske, framåtvänd vagn, pratar för lite, jag vet inte, men världens sämsta mamma är jag iaf). Greppar efter halmstrån helt enkelt, så tänkte, kan det ha varit traumatiskt att få syskon vid 16 månader, kan det vara del av förklaringen? Ngn med erfarenheter?

Men Gud, styckeindelningen försvann... Ah, jag fattar ju om ingen orkar läsa nu...

Glenda:
Du är verkligen inte världens sämsta mamma, låter som en super mamma som klarar allt jätte fint.
Det där med tv tittandet tror jag att folk överdriver lite med, tror inte att det är så farligt som folk påstår. Självklart att man inte ska låta barnet sitta framför tven hela dagen men om det håller honom lugn en stund så du kan passa på att göra annat viktigt så ser jag det bara som något bra.
Jag önska att det fanns något som kunde distrahera min lilla pojke i mer än 2 minuter så att jag hann göra lite mer här hemma, speciellt nu när bebisen ska komma.
Han är väldigt fäst vid mig. Vill bara bli nattad, matad osv av mig.. Pappan jobbar mycket och det verkar som att han ser sin pappa som någon man bara leker med och jag är den som får göra "grov jobbet".
Men jag älskar att vara mamma och älskar allt som tillkommer även det jobbiga fast visst vill man hoppa ut från balkongen några ggr om dagen haha..