Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Säg att du misstänker att du har UVI bara så får du lämna urinprov. :)

Jag förstår dig.  Jag har inte heller jobb, eller, inget fast. Jag har jobb så jag jobbar ett par dagar i veckan som vikarie så får ihop ett par tusen per månad men inte så jag kan få en bra SGI. Min sambos föräldrar är mer skeptiska mot allt. Dom säger ingenting till mig, visar inte att dom bryr sig, och säger dom något så är det bara klag tjat och gnäll. och dessutom har jag aldrig fått någon vidare relation med dom efter över 3 år ihop med deras son. Min sambo är däremot som en familjemedlem i vår familj. Mina föräldrar kommer jättebra överrens med honom. Hans föräldrar har inte grattat mig en endaste gång heller. Inte ens frågat hur det är, och jag blir förbannad varje gång jag träffar dom. Även fast dom säkert är glada. Men dom är mentalt efterblivna, det säger jag inte för att vara elak, utan dom är verkligen det. Riktigt tråkiga, säger ingenting, kalla, människor. Gillar dom inte alls. Tanken känns t.o.m jobbig att min sambos föräldrar kommer bli denna lilla bebis farföräldrar. Så det känns såklart tråkigt men inget att göra åt. Visar dom så lite intresse så kommer jag inte bry mig. Jag själv har världens bästa föräldrar och det räcker bra för mig, sambon och bebisen. Men ja, jag förstår dig. Oroar mig också för att flera i släkten kommer reagera på att jag inte har jobb, och inte bara det, att dom kommer tycka att jag är för ung. Jag har massvis med äldre släktingar och den enda som har barn är en som är 30. Sen är det flera som är äldre än mig som inte har barn. Så jag undrar hur dom kommer reagera när en av de yngsta i släkten skaffar barn, dessutom utan helt fast jobb. Mina föräldrar ger mig dock allt stöd jag nånsin kan be om så det är jätteskönt
Lycka till på UL imorgon, du ska se att det kommer vara toppen med den lill* där inne

Skickar en lyckokram till alla som ska göra UL imorgon! Tänker på er och hoppas av hela mitt hjärta att allt ska vara toppen! Kram

Jag blir så otroligt glad för er alla att det gått så bra på UL för er. Såå glad för er skull Och längtar något otroligt tills jag får se min skatt. - Jag är 20 och kommer göra mitt första Ultraljud om typ 2 veckor, det är inget jag varken pratat mig till eller för jag är i riskzoon utan för att dom erbjuder alltid ultraljud här mellan v. 11-13 och då får man välja själv om man vill gå på det eller inte, och jag tackar INTE nej till att få se min lilla bebis.

Jäkla humör :( är så irriterad hela tiden, på allt och alla speciellt min sambo. Vi har tjafsat massvis idag :( bläää. Ska sova nu o förhoppningsvis vara gladare imorgon. Man blir bara så ledsen när man tjafsar så mycket speciellt när man är gravid också..

Vecka 12 idag, 11+0 :) vaknade av ett riktigt ilande och molande i magen idag och har en lång arbetsdag framför mig, magen är dessutom helt hård o konstig.... Hade gärna stannat hemma idag.

Skit dag. Är inte på humör idag heller, jobbet går inte bra idag, är sur, irriterad och allt möjligt dåligt. är jätte trött seg ont i huvudet. Och imorrn väntar en exakt likadan dag på jobbet. Vill bara hem nu nu nu. Känns som en evighet tills jag slutar för dagen....

Underbart att höra att det gått så bra för er alla på UL/VUL och ni fått se er lilla skatt i magen - Är det någon mer än jag som upplever ilande smärta/molande värk i typ blygdläpparna och ner mot låren? Kan känna det i ljumskarna också, det liksom strålar lite överallt känns det som...

Förresten ,fasen vad jag är nervös för att berätta för jobb/släkt att jag är gravid. Jag jobbar ju på förskola men som vikarie (hoppar in på olika förskolor lite överallt) och känns som om många skulle tycka jag är för ung om jag skaffar barn såhär tidigt. Vet nämligen att snacket kan gå om de föräldrar som har barn på dessa förskolor jag jobbar på att "Dom borde ju skaffa sig ett ordentligt jobb innan...." eller "hon är ju så himla ung och har hela livet framför sig!!" , "hon borde ju ha utbildat sig färdigt innan" etc... O så kommer jag där och ska säga att jag är gravid. Fy vad nervös jag är. 20 år är inte farligt ungt kan jag tycka, men det är ändå så ungt att många höjer ögonbrynen och tycker att det är fööör tidigt. Just eftersom jag 1) Inte har ett fast jobb (men har ändå så jag klarar mig) 2) Inte utbildat mig färdigt. (jag vet ju inte ens vad jag vill utbilda mig till, så varför stressa?) Känner att det kommer vara såå skönt när alla vet att man är gravid och man på något sätt bara kan njuta av det och veta att alla vet om det, visst. Jag lär skita i om de tycker jag är för ung, det är ändå mitt liv och mitt val, men känner att det skulle vara jobbigt om man vet att de kommer prata bakom ryggen om mig när jag väl berättat. Det är knappt jag vågar säga att det är planerat, kommer nog säga att det inte är planerat, på något sätt är det mer accepterat än om jag säger att det faktiskt är planerat. BLir nervös av bara tanken av att berätta.. haha.. Ojoj vad nojig man kan vara

Oj 100 dagar redan!!! Galet!! Det känns så sjukt också att man är i 3 månaden redan, jag är i v12 idag, liksom det är bara ett halvår kvar! Heelt fantastiskt att ett barn kan utvecklas så fort!!