Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Har fortfarande inget ordentligt internet men har lyckats lösa det tillfälligt, men väntar på att få det fixat ordentligt då kommer jag vara mer aktiv. :)
kul att ni alla skriver så mycket, har inte ens hunnit läsa allting än, hehe  och välkomna hit alla nya
Har nyss varit på inskrivningssamtal det gick jättebra, har en toppenbra barnmorska och jag har bokat in ultraljud nu, åh, längtar!!! jag är så lycklig över min lilla i magen att jag bara vill hoppa omkring av glädje. hihi

Kommer göra ultraljud utanpå magen Här gör man ett ultraljud mellan v. 11-13 (dock är det valfritt) och vi valde att vi vill göra ett, och då är det vanliga ultraljud alltså utanpå magen som görs. Kommer göra ultraljud den 5/9.
Jag fick ta blodprov i armen, i fingret och sen urinprov, och fick lite lappar Det är inte farligt alls. Det fixar du! Kram

Välkomna alla nya!
-

Jag förstår er alla som har oro för MA. Jag hade inte heller hört talat om det direkt innan jag blev gravid. Man gick och nojade över att få missfall innan v. 12 och sen trodde jag att man på något sätt kunde slappna av. Så är det inte... Jag är inte i v.12 ännu men är i v.10 och jag vet att jag kommer bli mer och mer orolig ju längre tiden går. Jag vet att när jag passerat v.12, så kommer oron fortfarande vara där. Även om själva MF risken är mindre och MA som är ganska ovanligt, så kommer jag ändå bli orolig. Jag tror man är orolig hela tiden under sin graviditet. Är det inte oro för att något är fel, kommer man vara orolig att barnet inte ska vara friskt, eller att något ska gå fel på förlossningen, och därefter PSD (plötslig spädbarnsdöd) etc etc. Så att slappna av tror jag inte att man kommer kunna göra.

Jag är själv jätteorolig inför mitt första ultra ljud, jag längtar något enormt, men samtidigt blir jag så rädd för tänk om de upptäcker att något är fel. Men jag väljer att fokusera på att ALLT ska gå bra. Allt ska vara bra. Och bevisas motsatsen så får jag ta den smällen då. Vilket jag hoppas jag slipper.
Men jag vill inte lägga negativ energi på att tänka dåligt, tänka att något är fel, men såklart så är det normalt att man gör det. Man oroar sig, och med all rätt! Klart man är orolig för att något är fel. Men vi kommer heller inte må bättre av att tro att det är det, eller förvänta oss fel, det är bättre vi tänker positivt. Även att det är såå svårt.
Jag njuter  av varje sekund. Jag älskar den lilla i magen redan något otroligt och vill inget hellre än att allt ska gå vägen både för mig, och för er alla.
Ang symptom så har jag inte mycket symptom heller, illamående kommer ibland men inte så mycket, molvärk känner jag ibland, men inte heller där så mycket. Det enda jag har som symptom är egentligen att jag är kissnödig. Jag går upp minst 1 gång per natt och kissar, det gjorde jag aldrig innan jag blev gravid. Och sen kissar jag mycket på dagarna också.

Vi får försöka tänka positivt, vi ska få våra lilla mars (och vissa april) bebisar!
Vi ska bli mammor! Är inte det underbart?!

Kan kanske vara livmodern, fast jag är inte heller så insatt men har hört att man kan känna den som en hård kula eller hårdare punkt över blygbenet (när man inte är så långt gången) så kanske är det du känner? ni som är mer insatta får gärna svara..

Kalla mig konstig men oj vad sugen jag blev på lussebullar idag, så gissa vad jag bakade förut som precis är tagna från ugnen mums!!!

Och förresten, var ju på inskrivning igår och fick en chock när jag såg min vikt!!! Har aldrig vägt såhär mkt. Har gått upp över 2 kg på bara typ 2 veckor o nästan 5-6 kg totalt!!!!! Fy.... Men är väl lika bra o vänja sig. Är dock rädd att de i slutänden kommer sluta på tre siffrigt.... Om jag nu skulle gå upp så pass mycket..

Han verkar ju vara orolig kanske för att antingen skada barnet eller just för att han vet att det ligger ett barn därinne så känns det obehagligt, men i denna period så är ju barnet så litet så det påverkar absolut ingenting och ger inte heller större sammandragningar (kan göra för vissa, men inte så att det är något fara) försök prata med honom om det, att det gör absolut ingenting för varken barnet eller dig att ha sex, och att det inte borde påverka. kan förstå när man fått en stor mage som är i vägen och man kanske har sammandragningar titt som tätt, att man vill undvika sex men såhär i början ser jag ingen anledning till att man borde låta bli. Tråkigt att han känner såhär så tidigt. Försök prata med honom sagt. Läste här i tråden att någon sagt att när man dessutom får orgasm så är det som att ge barnet en kram.
Finns ju inget som är normalt eller onormalt, så att säga att "det ska inte vara såhär" vore ju också fel då man alla är olika. Men hade det hänt mig och min sambo så hade det varit onormalt för oss, just för att vi inte låtit graviditeten påverka vårat sexliv alls (om jag inte mår illa eller har molvärk som bidrar till lite lust...)
Men låter tråkigt, inte ska du känna dig osexig men jag förstår att du blir ledsen. Prata med honom och förklara hur du känner och även lyssna på hans tankar, kanske går han och tror att barnet kan "märka" att ni har sex? Känna obehag för det? För läste i en frågespalt i en tidning att vissa män tror att barnet är medveten om att man har sex, men så är ju inte fallet.. Eller att det på något sätt kan skada barnet?..
Hoppas de löser sig till något ni båda känner er bekväma med..  Kram

Jag mår också lite konstigt, det kommer och går lite.. men har symptom men ibland dyker dom inte upp bara Igår var en kass dag, illamående, huvudvärk, molvärk i svanken och nedre delen av magen, gick på toaletten jättemycket... ja, ingen trevlig dag inte. Men jag antar det är normalt
bara för några dagar sen mådde jag toppen och kände ingenting alls, så ja.. de är normalt Finns nog inget tillfälle när man borde må som mest illa, man säger ju dessutom att grav.illamående ska avta efter v.12, en släkting till mig hade till över halva graviditeten, och vissa har ju hela... så finns nog inga rätt och fel,. varje graviditet är unik.
Så länge du inte har något som påvisar missfall eller annat fel (rikliga röda blödningar tex) så behöver du ju inte vara orolig, symptom kommer och går och vad jag vet så är det inte alls ovanligt eller onormalt :)
Kram

Jag gjorde det där Baking soda test idag, är ju i v 11 nu, testet visade pojke   precis så som magkänslan säger, för både mig och min sambo. så det återstår att se.
Sambon och jag är nästan mer inne på att ta reda på könet nu när vi pratat om det, jag var helt emot det för kanske bara en vecka sen, haha -ler- men nu känner jag att åå  jag är sååååååååååå nyfiken redan! Så det skulle vara så kul att få reda på det innan! Kommer dock hålla det hemligt vad vi väntar isåfall tills barnet är fött ( kanske att jag berättar för er, haha )
Och så svårt det kommer vara med namn, ju mer man letar namn desto mer hittar man! Hade 2 pojknamn och 2 flicknamn "färdiga" innan, men nu vet vi inte, nu har vi 5 bra pojknamn och 9 flicknamn, haha Hur ska man nånsin kunna bestämma sig för ETT? Men vi har ju ett tag på oss att bestämma oss

Åh, vad skönt att höra att allting var bra!
och Åh vad jag längtar efter UL! vill också se att allting är bra och kunna berätta om graviditeten för fler, har valt att hålla de hemligt för vänner etc (har en vän som vet om de) tills vi varit på UL, men jag spricker snart, vill verkligen berätta det, haha !!

Förresten, är det någon som ska eller har haft sån där "apparat" man själv kan lyssna på bebisens hjärtljud? Minns inte vad det heter dock.. vi ska skaffa en sån framöver.. Men när kan man börja höra hjärtat? Alltså när man kan börja använda den? Från vilken vecka?