Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Så bråkar jag med mannen min igen. Jag mår skit hela tiden, ska återvända till jobbet imorgon efter 7 veckors semester och har pga graviditeten inte gjort alla de saker som jag ville göra - hela semestern har varit ett botten napp tack vare detta. Aldrig mer att jag ska bli gravid på semestern i alla fall. Min man fick nog av mig och nu säger han att det är jag som velat ha barn och jag ska inte komma och säga negativa saker till honom iaf. 

Sa precis att han kan slippa mig helt om han vill. Bara att packa ihop alla grejer och dra - visade på dörren. Eller alternativt så åker jag imorgon till jobbet flera timmar tidigare och aldrig mer återtvänder hem.

Allt bara suger så hårt just nu. Jag mår illa, men märker inget av ett barn. Jag är trött och orkar inte göra något. Jag ska till jobbet där jag garanterat kommer att spy några gånger under dagen, då min mage inte klarar av att se pä sånt som jag dagligen måste ta del ut av på jobbet...  

Jag vill bara härifrån - långt bort! 

Enligt min läkare minskar risken för missfall när man är på 10+0. Enligt honom är det sällsynt att man får missfall relaterat till den tidiga graviditeten efter det.

Helt normalt, absolut! Du är en ut av de lyckliga som inte påverkas av hcg. 
Men vill du vara trött och ha illamående, då byter jag gärna roller med dig!  

Tack gumman! Det sägs ju att efter regnet kommer solen... Kram Kram Vi bråkar inte mycket alls i vanliga fall. Under hela våra dryga 4år tillsammans kan jag räkna alla de gånger vi bråkat... runt 10gånger skulle jag säga. Vi höjer sällan rösten och aldrig att våra gräl skulle vara våldsamma. Mest blir vi bara irriterade på varann och säger lugnt och sansat en hel del saker som man kanske inte skulle säga om man inte höll på att bråka. Sen sover vi i olika rum ett par natter innan någon av oss sväljer sin stolthet och ber om ursäkt. 

Just nu vet jag att jag är en riktig biatch som klagar på det mesta, inte bryr sig om sitt utseende och vill vara allt annat än gravid och illamående. 

Nyss kom mannen in till sovrummet där jag barrikaderat mig. Han pussade mig på kinden och sa att han inte ville bråka med mig, att han förstår att jag just nu inte är helt mig själv. Sen höll han mig i sina armar en stund och sa, att han skulle göra precis vad som helst för att göra mig lycklig. När jag sa att jag ville resa iväg, frågade han om det skulle hjälpa som plåster på såret om han bokade in mig på något hotell redan ikväll. 

Jag berättade också om hur jag skäms för min kropp och det faktum att jag inte ens orkar fixa mitt hår eller make-up nuförtiden. Jag är så rädd för att detta bara är början på en tid, då mina ögonbryn växer ihop, ansiktet faller ihop, benen går orakade i flera år osv. 

Jag bestämde mig för att allt jag egentligen bara behövde var att få ligga där en stund med honom och veta att han älskar mig, fast jag är inte lätt att leva med just nu. 

 

Efter 7 veckors semester började jag idag på jobbet kl.13 (kvällsskift)... bara två timmar senare kl.15.00 var jag redan på väg hemåt. Det enda jag gjorde under de där två timmarna var att spy, nästan spy, sitta och sova... ja, allt som inte egentligen ingår i mitt arbete. Så nu har jag, tackvare en riktigt snäll chef, kunnat förhandla till mig ett bättre deal. Jag återvänder till jobbet i November. Jag jobbar ju mest för att kunna samla på mig erfarenhet, så som tur är har jag råd att inte jobba de kommande månaderna. 

Imorgon ska jag ändå till jobbet för att bjuda på lite avskedsfika och förklara för mina kollegor situationen. Jag har ju inte berättat för någon annan än chefen om min graviditet. Vore ju skumt om jag bara stack iväg utan att berätta för dem om vad som pågår.

Nu hoppas jag bara, att jag i november mår alldeles utmärkt och KAN jobba. Annars känns det ju surt.

Förutom illamåendet och tröttheten mår jag psykiskt idag jättebra. Vi myste med mannen lite igår kväll innan vi skulle sova och nu känns det som att vi är jättetajta igen. Han låter mig sova och gör allt här hemma... Jag är så lycklig över att ha honom, så jag gråter.  

Nu ska jag läsa mig ikapp igen.. =) 

Å vad härligt! Måste kännas urmysigt att veta att det är någon som skuttar där inne... längtar också dit! 

Det är inte vanligt, att man har foglossning så tidigt, men inte heller ovanligt. Har man känsliga ligament å så, så kan man mycket väl känna av foglossning redan. Själv kände jag av det redan v.7! Nu har det dock lugnat ner sig.. måste bara akta mig för hastiga rörelser... då det gör ooooont! 

Vad skönt att du kan koppla av och börja njuta av graviditeten. Härligt!

Det är så coolt att ha ett tjejpar här med oss! Det var någon vecka sedan som jag hajade till, att ni faktiskt var två tjejer... du skrev något som avslöjade det hela... kommer inte exakt ihåg vad, men kommer ihåg att jag tänkte: "Jamen, självklart!". 

Jag ska absolut göra rödkålstesten och bikarbonattestet. Mjölktestet är lite för hardcore för mig.. 
Från och med v.10+0 ska man väl kunna få resultat på båda testerna om jag inte minns fel. Om två veckor ska det alltså handlas rödkål och bikarbonat.. Är idag på 8+3.