Hej!
Har varit offline ett bra tag nu, alla storhelger har tillbringats på sjukhus, julafton, nyår, trettonhelg, tjugondagknut.
Först fick jag svår havandeskapsförgiftning och låg inne 23/12-1/1. Som plåster på såren fick vi ju hem en liten knodd född i vecka 35+1 27/12, så helt förgäves var det ju inte. Men, redan på BB blev Lillen snuvig, och 3/1 blev han inlagd på observation för säkerhets skull i och med att han hostade också. Där är ett tips till alla i tråden, nyligen blivna föräldrar och i framtiden blivande, nyfödda ska inte hosta, gör de det, så ska man söka vård.
4/1 togs RS-prov som var positivt och under dagen blev han mycket sämre, med bl a 3 st attacker av livlöshet. Han började sondmatas, fick personal som satt vid hans sida dygnet runt och lades med sk CPAP eftersom han hade så svårt att andas. Nästan två veckor senare, 15/1 kom vi äntligen hem för andra gången och nu är Lillen i princip frisk från sin RS-infektion. Prematurer och RS-virus är något jag inte önskar någon, några av mitt livs värsta dagar var i början av hans sjukdom. 6 års väntan, 7 IVF-behandlingar av olika slag, att äntligen få barn och att sedan se sitt barn kämpa förtvivlat efter varje andetag, lär ge mig mardrömmar tills den dag jag dör.
Eftersom ÄD ger ökad risk för havandeskapsförgiftning, vilket ökar risken för kejsarsnitt och prematura barn: kom ihåg att läsa på och vara försiktiga med infektioner. Vi badade i handsprit på BB, hade inga besök och ändå blev han smittad. Vi hade tur som redan var på sjukhus när han blev akut sämre, och vårdpersonalen som skrev in honom för säkerhets skull finns för evigt med på listan över "människor som antagligen är helgon in disguise".
/Dustpuppy