Vi som önskar/ska göra/gör Äggdonation i Finland 2011

Hej allihopa!

Efter misslyckat ÄD i Estland, så skall vi testa Fertinova i Helsingfors. En praktisk fråga angående tester och dyilkt:
Är ett psykolog-samtal obligatoriskt före behandlingen i Finland, eller är det frivilligt?

Håller på att ordna med allt det praktiska och behöver veta om jag kan strunta i psykologsamtalet (och ja, vi är båda stabila, har gått i terapi tidigare och känner inget behov av det inför vårt andra ÄD försök). Är det lagkrav så är det en sak, är det frivilligt så blir det bara fånigt för vår del.

/Dustpuppy

Lie1: Fertinova har cirka 6 månaders väntetid just nu, så det verkar vara "normal"-länge.

/Dustpuppy

Hej Myrslok69, grattis till spontangraviditeten!

Jo, jag har läst om samtalet med psykolog, det är just för att kolla så att mottagarna inte är helt bananas, så det är jag inte nervös för. Det är mest att jag blivit trött på onödiga undersökningar efter 5 års IVF-karusell, så allt som går att hoppa över ligger långt ned på att göra listan.

Lagkravet är att mottagaren ska ha potential till att vara en bra förälder, och klinikerna säkerställer det genom psykologsamtal. Men om man redan har ansetts vara bra mottagare, fast i ett annat land?

Det jag mest är nyfiken på är om någon som redan gjort ÄD någon annanstans måste genomgå samtal första gången i Finland, eller anses man vara inte-bananas och slipper det då?

Jag väntar på svar från kliniken och ifall det är obligatoriskt så försöker vi boka in det samtidigt som vi är där.
Varför i Finland? Jo, då kan man få ersättning från Försäkringskassan i efterhand. Gör man det i Sverige så betalar man ur egen ficka.

/Dustpuppy

Hej!

Svarar på en av frågorna: vi väljer Finland för vårt nästa försök, eftersom Försäkringskassan håller på att utreda om anonym donation kommer att ersättas i efterhand eller inte. Finland har icke-anonyma donatorer och då känns det tryggare att välja det, man slipper eventuellt strul med FK då. I och med att min man och jag inte kan få vård i Sverige i tid och vår IVF-läkare rekommenderar äggdonation, så är vi berättigade till att söka vård inom EU. Man ansöker om ersättning för planerad vård i efterhand, och får då tillbaka pengarna man betalade till kliniken.

Vårt förra försök gjorde vi i Estland (anonym donation) och har fått tillbaka runt 40 000 kr från FK, men vi vågar inte chansa nu när det kanske blir strul med ersättning för anonym donation.

Dessutom är det enklare för oss att resa till Finland, det går bra med flyg och färjor och det finns många städer och kliniker att välja bland. Vi har valt en klinik i Helsingfors som heter Fertinova.
Väntetiden är runt 6 månader just nu.

/Dustpuppy

Hej!

Om du vill få ersättning från FK i efterhand för äggdonation utomlands, så måste din svenska läkare rekommendera det som behandling.  Det är upp till din läkare att avgöra om ytterligare en IVF är värt att försöka eller inte, så den enda som kan svara på det är din läkare i Sverige. Läkaren kan mycket väl efter andra försöket säga att en 3.e IVF är meningslöst, ÄD är bättre chanser, men kan också säga att vi kör en IVF till.

Jag tror inte att FK ersätter en ÄD som man har bokat utan att din läkare rekommenderat det, men jag vet inte till 100%. Det bästa är att ringa FK och fråga.

/Dustpuppy

Har inte orkat annat än lurka på sistone, det är skönt att låtsas som att man inte håller på med ÄD i värsta fall i 2 år till.
Tog Procren Depot i lördags, nu är det nedräkning och preliminärt ET i början-mitten av maj. ska till en klinik i Helsingfors.

Lite praktiska funderingar:

Vågade inte välja en anonym donator i och med att FK håller på att utreda om det ska ersättas eller inte, så det blev Finland denna gång.

Redan vid första besöket som var i november-december så skapade vi ett dokument för att fylla i alla datum, kostnader och kvitton för Försäkringskassan. Det känns lättare eftersom man gör jobbet allt eftersom och inte efteråt.

Kliniken har efter problemen med askmolnet börjat med att vid första besöket fryser man in sperma för säkerhets skull. De hade några patienter som fick ställa in pga att de inte kunde ta sig till kliniken, och det har varit ett orosmoment för oss varje gång, tänk om det krockar med något man inte kan boka om, tänk om han blir för sjuk för att resa osv.

/Dustpuppy

Kattflickan, ta reda på vad din svenska läkare tycker om vilken behandling som är lämpligast för dig.
Om din landstingsläkare föreslår äggdonation som behandling så kan du få ersättning för utlandsvård i efterhand. Kika på www.familjeliv.se/Forum-7-147/m57763470.html

/Dustpuppy

Hej alla!

Jag fick ett plus i morse, vad fanken gör man nu?
Jag var så inställd på ett minus, så att den här verkligheten är bara science fiction för mig, detta skulle ju inte hända eftersom det var i princip omöjligt. Snart 7 års jämra behandlingar och jag hade redan börjat sorgearbetet att aldrig ens få ett plus, för att inte tala om barn.

Fyller på med detaljer när jag känner mig någorlunda normal igen.

/Dustpuppy

Tack!

Ja, ÄD, andra försöket, dock första i Finland. Trodde inte att det skulle gå nu heller, 5 misslyckade IVF/ICSI med egna ägg och ett misslyckat ÄD ger en inte mycket hopp. Får väl se hur det går nu, sitter i telekö för att boka blodprov för S-Hcg, alla i Göteborg vill tydligen prata med en gyn idag.

/Dustpuppy

Hej igen allihopa!

Har samlat tankarna lite och försöker sammanfatta ifall någon har nytta av informationen. Hjärnan är bara mos, alla mediciner gör mig seg och trött.

Vi fick diagnosen infertilitet pga manlig faktor för snart 6 år sedan (eller om det är 7 år nu, jag minns inte exakt).
3 IVF/ICSI i landstingsregi till ingen nytta, usel fertilisering, inga embryon överhuvudtaget och jag fick färre och färre ägg för varje gång.
2 IVF/ICSI privat i Sverige, ett ägg per gång, första blev till ett 3-dagarsembryo som sattes in. Dock minus

---Ungefär här släppte vi allt hopp. Har man inget hopp så blir man inte besviken heller---
Fortsatta behandlingar gör vi med tanken "När vi är 75 ska vi kunna säga att vi gjorde vårt bästa innan vi gav upp. Vi snålade inte med pengar eller tid och vi kan med gott samvete säga att det gick inte.".

Vi gick över till äggdonation och körde ett försök i april 2011 i Estland (Elite i Tartu). Två dugliga 3-dagarsembryon totalt, båda sattes in. Minus. fick ersättning för behandlingen från Försäkringskassan.

Vi blev oroliga över att ICSI alltid gav så onormalt dåligt resultat, tog kontakt med en klinik i danska Ballerup och gjorde ett dnafragmenteringstest på spermierna. Resultatet var  på gränsen till "ICSI rekommenderas", men långt ifrån "helt infertil, kommer aldrig att funka med dessa spermier". Experimentell teknik, men vad gör man?

Blev oroliga över att FK kanske inte tänkte ersätta för anonyma donationer, bytte därför till Finland.
Gillar Helsingfors och känner staden bra, bra flygförbindelser. Kollade vilka kliniker som fanns och valde Fertinova av bl a följande anledningar:

Första besöket kostade inget och pga askmolnet som stoppade flygtrafik så fryser de rutinmässigt numera in spermier på första besöket för säkerhets skull. 6 månaders väntetid. Ligger centralt i staden, kanske hundra meter från fontänen Haavis Amanda.

Embryotransfer 14/5, med två st 5-dagars av god kvalitet (en morula och en blastocyst). Inget till frysen, av 4 mogna donatorägg utvecklades endast två normalt (4 ägg var omogna).

Testdag 28/5: ett starkt rött plus, direkt . Inget svagt eller spökstreck, så fort stickan blev fuktig så blev det plus.
Håller en viss distans till resultatet, vågar inte hoppas och funderar mest över när det är dags att bli "normal" blivande förälder? Efter 12:e graviditetsveckan kanske?

Har inga symtom annat än medicinbiverkningar. Det verkar vara ganska vanligt, man känner verkigen ingen skillnad mellan plus eller minus.

Nu har vi kommit så här långt, känslan jag har är att om detta går åt pipan så kommer vi att försöka igen. Nu vet vi att det kan bli åtminstone så här stora embryon med makens spermier. Tidigare trodde vi att det inte skulle gå alls förbi 3-dagarsstadiet.

Utöver de vanliga medicinerna äter jag 10 mg kortison och tar blodförtunnande sprutor dagligen.
Fick dessutom en spruta att ta dagen efter ET som i studier visat sig förbättra chansen för implantation (låg dos Gonapeptyl). Alltså en del "det kanske hjälper till" och en del "stöd finns i studier"-mediciner.
Har lämnat in ansökan om ersättning till FK.

Tack för alla lyckönskningar och jag håller tummarna att alla lyckas! Det är trots allt de flesta som gör det efter 3-4 behandlingar, men orken ska ju räcka också. Om man jobbat i projektform så kan man ha nytta av att planera som för ett projekt, lägga upp actions etc. Maken har nästan 100 % ansvar över att medicinerna finns och när de ska tas, jag har i dagsläget så dåligt minne (biverkning) att jag klarar det inte utan stöttning. Han blir mer delaktig på det sättet också.

Jag kommer nog att lurka lite framöver, måste för min egen skull undvika att leta på Familjeliv och nätet efter "tidigt missfall", "missed abortion" och så vidare. Går det bra så uppdaterar jag, går det dåligt så gör jag det när jag orkar.

/Dustpuppy