Vi som önskar/ska göra/gör Äggdonation i Finland 2011

Hej på er! Ett inlägg i blastocystdebatten: Vi fick betala 5500kr för långtidsodling i Åbo( vilket de rekommenderade oss att göra). För oss fick de tina 12 av våra 16 embryon för att få fram en (!) blastocyst... Eftersom jag nu är gravid i vecka 13 med denna blastocyst så känns det såklart värt det men OM det här inte skulle gå vägen :( så kommer det att kännas väldigt surt att nästan alla våra embryon gått åt. Lägger ingen värdering i om man ska eller inte ska långtidsodla utan vill bara informera om att det kan gå åt många embryon om man har otur...

Myra: Våra embryon hade 1-6 och det som blev vår blastocyst var en 4:a. Har rätt dålig koll på vad som är bra och dåligt... Läkaren sa att de skulle behöva tina 6-8 st för att få fram 1-2 blastocyster så kanske var det sämre kvalitet än de räknat med? De som inte blev blastocyster skulle ju inte heller blivit graviditeter... De rekommenderade oss att köra långtidsodling för att vi hade så många embryon antar jag. 505 euro var det ja, det stämmer.

NinaCamilla: För oss blev deg en blasto på 12 embryon...

Hej tjejer... Nu är det över för denna gång för oss :( Jag började blöda igår (v15) och fick ont i magen. Ingen störtblödning utan egentligen bara när jag gick på toa. Idag tog jag kontakt med gynmottagningen och fick komma in för UL. Två läkare undersökte mig men ingen av dem såg något hjärtljud. Min kropp har inte förstått att bebisen inte lever längre men den lilla blödningen tyder väl på att den börjar stöta bort fostret. Så jävla ledsna och chockade nu... Trodde det skulle gå vägen :( Kram på er

Tack för stöd. Grät hela dagen och kvällen igår... Det är riktigt tungt :( Dessutom måste jag vänta på att kroppen "tar hand om det". Har återbesök nästa torsdag och, om inget hänt, då blir det abortmedicin eller operation/skrapning. Känns lite läskigt att bara vänta på att det ska komma ut av sig själv... Ont gör det också :(

Zwillinge: De sa att fostret även var litet för tiden men de sa inte hur mkt för litet, fick ingen tidpunkt för när det slutat växa.

Tack tjejer. Har gråtit och förbannat livets orättvisa i två dagar nu och känner verkligen att jag vill att det ska vara över nu! Jag blöder ff bara lite och orkar inte vänta till torsdag, får psykbryt på det här :( Kroppen signalerar ff graviditet så jag gissar att det tar ett tag för det att komma ut på egen hand. Det är psykiskt och känslomässigt jobbigt att bara vänta, precis som du skrev Myra. Ringer sjukhuset igen på måndag och kräver operation! Kram

Nja, inte opereras kanske utan skrapas Myra. Fast jag vet inte om det behövs längre... Började få "värkar" på eftermiddagen (har fött barn så jag kände igen det) och de var ordentligt smärtsamma. De ökade i intensitet och längd under ett par timmar men sen kom det ut både det ena och det andra (förlåt men det var så det var). Så det kändes som en liten miniförlossning. Låter kanske hemskt men det kändes skönt när det var över... Hoppas bara att allt kom ut nu! Vill få tänka framåt och ladda om. Det tog oss 2 1/2 år att bli gravida denna gång och jag känner att tiden rinner iväg. Jag fyller snart 42... Kram

Liten uppdatering från mig... Trots värkarbete och tro att allt var klart visade undersökningen idag att graviditeten är kvar :( det blir skrapning i morgon. Skönt att jag tjatade till mig en tid i dag istället för torsdag och att de hade tid för skrapning snabbt! Blev sjukskriven månaden ut också. Läkaren såg på mig hur jag mår :( Har aldrig varit sjukskriven förut någon gång men nu tror jag kanske att jag behöver det, i alla fall den här veckan ut.

Myra: Har bara tagit en om dagen av Primolut nor.

Det gick bra i dag. Så bra som det kan gå i en sån situation iaf... Jättebra läkare, bra bemötande, fick komma in på utsatt tid och kom därifrån rätt snabbt. Nu ligger jag i soffan under en filt och tänker att nu ska själen få sin tid att läka. Det sista jag gjorde innan jag sövdes var att klappa på magen och ta farväl... :( Tänker vara hemma den här veckan iaf och sen får vi se. Ligga i soffan och äta praliner kanske! Känns som jag/vi behöver få rå om oss själva nu.

Tack för ert stöd i denna oerhört jobbiga och krisartade situation för mig! Kram

Ja, sorgligt är det den här situationen. Fast jag gör precis som jag tänkte nu. Ligger i soffan under en filt, en brasa brinner i kaminen. Ute snöar det och jag läser en bra bok :) Har Ben & Jerrys i frysen (tröstmat!) och fina, vita tulpaner på köksbordet. Jag tänker försöka må så bra som möjligt och vill göra ett nytt försök så fort som möjligt. Min sambo är inte riktigt där än, vill inte ens prata framåt, men jag väntar in honom. Jag ser det som att jag laddar om nu, känslomässigt. Är väldigt känslig (gråter för minsta lilla) men även förhoppningsfull. Vi blev ju gravida på första återföringen! Det är ju jättepositivt!!! Tänkte ta en kontakt med Fertinova nästa vecka och informera om vad som hänt iaf. Någon annan som är på gång snart igen?

Allfrida: Spännande med återföring snart :) Sista FET... Måste ni börja om från början sen? Fast det kommer ni såklart inte behöva för det kommer ju att gå vägen med detta lilla guldembryo!!!

NinaCamilla: Vad spännande att du ruvar igen! Och två blasto, blir bra odds ;) Håller tummarna för er!

Myra: Ja, sorgen måste få ta plats... Känner mig rätt handlingsförlamad och det är inte likt mig. Jag jobbar som chef och är även väldigt driftig privat men luften har liksom gått ur mig :( Orkar inte ens sätta på tvättmaskinen och har väldigt svårt att sova på nätterna. Blir liggandes med tankar, gråt och grubblerier... Det går också väldigt mkt fram och tillbaka. Ena timmen känns det ok och "som vanligt" och nästa öppnar sig avgrunden igen :( Men det blir mer och mer sällan som de djupa dalarna kommer så det är på väg åt rätt håll iaf :)

Hej på er igen! Jag har haft en rätt lång paus härifrån. När vi förlorade vår ÄD-bebis i vecka 15 i januari var det som att dra ner ett mörkt skynke... Orkade inte ens tänka på nya försök utan ville bara sörja... Idag har jag börjat med Progynon igen och räknar med FET i början av maj. Tänk vad längtan är stark! Även när man rasar så djupt så kan man resa sig igen, märkligt och mäktigt. Har inte läst ikapp men ser att det inte gått som ni hoppats Myra och NinaCamilla :( jag beklagar verkligen. Stor kram

NinaCamilla: Jag beundrar verkligen din styrka <3 Du är en inspirationskälla för oss andra! Fokusera på att ta hand om dig själv nu och kör igen när du/ni orkar. Kram

Läste att det är fler som nojjar över åldern... Jag fyllde 42 i februari och nu börjar jag också känna att åldern drar iväg... Min sambo är 10 år yngre än jag och just nu funderar jag mycket över om det är schysst av mig att stanna med honom... Med en yngre kvinna skulle han ha bättre chanser för det är inget fel från hans sida, bara jag som är för gammal :(

Hej! Ser att tråden inte är aktiv längre men vill bara höra av mig med en uppdatering. Efter att vi fick MA i jan 2015 har vi gjort ytterligare två återföringar som båda givit minus... Nu har vi bytt klinik (våra embryon i frysen tog slut) till Ava Riga. Tagit Procren idag och ska, om allt går som det ska, göra min första färskåterföring i slutet av november! Vore kul med en uppdatering om hur det gått för er NinaCamilla, Myra, Anemone, mfl! Det är kämpigt i ÄD-djungeln ???? Vi är inne på femte året nu... Varma kramar

Spännande Sthlmsthlm, då är vi i samma fas :) Får leta upp den andra tråden, tack!

Både härligt och sorgligt att höra ifrån dig NinaCamilla! Sorgligt att ni inte lyckats än men härligt att ni inte ger upp! Vi är tydligen envisa både du och jag ;) 5 respektive 6 år i detta kaos... Men vad gör man inte för att lyckas! När det går vägen så kommer det att vara värt det <3