• Draken

    30+, planerar första barnet, tidigare missfall/MA, BIM juni?

    Vi började planera barn sommaren 2010 och hittills har det resulterat i två MA, senaste i januari. Finns det kanske någon mer 30+ med BIM i juni, som planerar första barnet och tidigare haft MA/missfall?

  • Svar på tråden 30+, planerar första barnet, tidigare missfall/MA, BIM juni?
  • Tabbs2

    Men CT- GRATTIS!!!
    Det var baske mig roliga nyheter att läsa:) 

    Åh va skönt att höra att Draken o JLD fortfarande är gravida:) trots depp o spökveckor o magont m.m.
    Hoppas hur som att ni haft en någorlunda bra påsk?

    Vi har haft det skönt o varmt på Sicilien, känner faktiskt att det gav oerhört mkt ny energi!
    Dock så missade vi nog ÄL (som jag tror hade vi sex tre dgr innan ÄL), vi blev osams..så jädra typiskt...så chansen att det blir en januaribebis är nog minimal el obefintlig...   

    Jag känner överhuvudtaget att jag inte riktigt orkar bry mig längre...om två månader har vi försökt i två år...det tar på krafterna...

    Kram på er!          

  • CT11
    Tabbs2 skrev 2012-04-09 15:06:30 följande:
    Men CT- GRATTIS!!!
    Det var baske mig roliga nyheter att läsa:) 

    Åh va skönt att höra att Draken o JLD fortfarande är gravida:) trots depp o spökveckor o magont m.m.
    Hoppas hur som att ni haft en någorlunda bra påsk?

    Vi har haft det skönt o varmt på Sicilien, känner faktiskt att det gav oerhört mkt ny energi!
    Dock så missade vi nog ÄL (som jag tror hade vi sex tre dgr innan ÄL), vi blev osams..så jädra typiskt...så chansen att det blir en januaribebis är nog minimal el obefintlig...   

    Jag känner överhuvudtaget att jag inte riktigt orkar bry mig längre...om två månader har vi försökt i två år...det tar på krafterna...

    Kram på er!          
    Tabbs- låter underbart med Sicilien! Och att tanka energi.  

    Vill absolut inte vara pushig eller störig.... men är det inte så att ni kan söka mer hjälp nu..? Jag tänker undersöka din sambos simmare till exempel, är det gjort? Eller någon ÄL-stimulering? Du kanske har berättat längre tillbaka i tråden, minns inte. Men jag förstår känslan otroligt väl av att snart inte orka mer, så det kliar i mina fingrar att komma med olika "lösningsförslag". IVF? Adoption? Allt som kan lindra känslan av hopplöshet...  

    Stor kram till dig{#emotions_dlg.flower}
  • tm78

    Åh, GRATTIS CT!! jag kände det på mig! Vad härligt att plussen tickar in i denna tråden.
    Tabbs, du och jag får hålla ihop. Satsar på februaribebisar åt oss bägge?
    Jag har haft en känslomässigt jobbig påsk med kombinationen PMS och nyheten att min svägerska är gravid. Jag är givetvis glad för hennes skull, men det var ändå tungt. Jag känner mig så fruktansvärt misslyckad.

  • Tabbs2

    CT- du är inte pushig:) Men vi har gjort en missfallsutredning o mer hjälp får vi inte i Sverige just nu...om det inte skulle bli så att det dröjer ett år emellan senaste graviditeten o nästa då kan vi få hjälp med typ IVF osv....Vi blir ju som sagt gravida med jämna mellanrum, men det stannar inte...
    Frågade om IVF men min läkare sa att det inte fanns något som visat att det skulle hjälpa de som har haft upprepade missfall...ÄL stimulering behövs inte eftersom jag har egen ÄL regelbundet...
    Nästa steg för oss är att skicka lite prover till Aten, sedan kanske man får fundera på privat IVF..men helt ärligt är jag inte alls sugen på det nu... adoption känns inte som ngt för oss i nuläget heller...
    Är inte så uppgiven trots allt just nu..det har liksom gått över det stadiet..till lite likgiltighet o är inte för tillfället speciellt sugen ens...men allt går ju i vågor....

    TM- du o jag nu då:)
    Åh du är absolut inte misslyckad!! Man kan inte jämföra sig när det kommer till det här med att skaffa barn...
    Men förstår känslan av avundsjuka o bitterhet som dyker upp som ett brev på posten...

  • Draken

    Tm, jag känner igen mig så i den där känslan. Man vill glädjas med andra men kan inte riktigt...och då blir man såklart besviken på sig själv för att man känner så...
    Och du, man kan ju inte vara misslyckad pga något man inte kan göra något åt Glad

    Tabbs, ja, det går ju upp och ner. Jag försökte analysera sönder varför jag två gånger kunde se hjärtljud i vecka 6+ för att sedan leda till MA...och det troligaste var väl något genetiskt fel...men jag försökte iaf minimera riskerna och slutade träna och tog 1/4 albyl minor den här gången. Tiden får väl utvisa hur det går...och vad det beror på kommer förbli ett mysterium, men det känns iaf bättre. 

    Nu har ju dina varit tidigare vilket KANSKE skulle kunna tyda på immun el cirkulatoriskt... Det kan inte vara värt att testa 1/4 albyl minor fr ÄL? 

    CT, ska du inte uppdatera listan? Det har ju smittat förrSkrattande  

  • Tabbs2

    Draken- jag provade albyl senaste gången, då slutade det redan i v 6, tidigare har det ju gått iaf till v8 o v7..
    Vet inte vad jag ska tro riktigt... eller vad jag orkar riktigt..
    har gått på akupunktur i ett år, tempat i ett år, ätit alla möjliga grejer inkl barnalbyl från ÄL, slutat träna vid plus, slutat med kaffe från ÄL vissa månader, dricker ingen alkohol mellan ÄL o BIM, läst o läst o läst om alla möjliga o omöjliga teorier osv osv....jag pallar faktiskt inte mer nu...orkar inte att alla tankar hela tiden kretsar kring det här...orkar inte ÄL-testa, orkar inte hoppas o längta..jag är uttömd känns d som....just nu vill inte ens ha barn, nollställd...

    Får väl se om d svänger snart...

  • Draken

    Tabbs, förlåt, jag trodde att det var tidigare...

    Hmm, ibland tror jag att man mår bäst av att skita i allt...när det går... Vad säger din sambo?

    Jag är iaf övertygad om att du sitter med en liten unge i famnen en dag{#emotions_dlg.flower}     

  • CT11
    tm78 skrev 2012-04-09 23:04:40 följande:
    Åh, GRATTIS CT!! jag kände det på mig! Vad härligt att plussen tickar in i denna tråden. Tabbs, du och jag får hålla ihop. Satsar på februaribebisar åt oss bägge? Jag har haft en känslomässigt jobbig påsk med kombinationen PMS och nyheten att min svägerska är gravid. Jag är givetvis glad för hennes skull, men det var ändå tungt. Jag känner mig så fruktansvärt misslyckad.

    Åh! Du är INTE misslyckad!!!!! Det känns så men känslorna är inte hur verkligheten egentligen är. Stor kram tm
  • CT11
    HjärtaÄLHjärta 
    ca 29/3 tm78
    ca 5-7/4 Tabbs

    {#emotions_dlg.flower}BIM  {#emotions_dlg.flower} 
    ca 10/4 CT11 
    ca 15/4 tm78 
    ca 21/4 Tabbs

    PlusPLUSPlus 
    11/2, JLD1979 
    1/3 Draken 
    9/3 CT11

    GravidGRAVID VECKAGravid 
    v11 JLD1979 
    v8 Draken 
    v 5 CT11

     
    Nalle BF Nalle 
    121026, JLD1979

    BabyFÖDDABaby
    ♥ BF 121026 ♥
  • tm78

    Hej igen alla!
    Vad gulliga ni är Jag vet ju att jag inte är misslyckad för att jag inte blir gravid, men känslan infinner sig ändå. Men framför allt tror jag att jag känner mig misslyckad som människa när jag faktiskt inte längre klarar att glädjas ens åt min närmaste familjs bebislycka. När min svägerska berättade för mig så bara stelnade jag och fick verkligen anstränga mig för att verka glad och inte börja tjuta. Jag ÄR ju glad för hennes skull, hon är världen snällaste och hon har haft sin beskärda del av olycka här i livet (cancer) så hon förtjänar all lycka i världen. Men ändå så har jag problem att bli glad, och det gör mig så otroligt ledsen att jag har blivit sån. Bitter, avundsjuk och smådeprimerad jämnt. Gammal sur kärring. Blää!! Det är inte en sån person jag vill vara, eller rättare sagt; det är inte en sån person jag är. Egentligen.
    Men nu ska jag verkligen försöka att låta vårsolen tina upp mig, och så har vi massor att se fram emot de närmaste månaderna, två 40-årsfester, två konserter, en roadtrip i fjord-Norge, lata dagar i sommarstugan, en hel sommar (solig tack!), mycket trädgårdsarbete och umgänge med familj och vänner. Det är ju inte så mycket annat man kan göra än att hålla sig sysselsatt och bara fortsätta försöka. Så, nu räcker det med ego gnäll.

    JLD: Det låter jobbigt med magproblem, dålig sömn och låga järnvärden Förstår att det sliter på dig. Men jag hoppas att du ändå klarar att tänka att det är värt det. Tänk att om ett halvår så sitter du där med ett litet knyte i famnen! Och det är spökveckor du har, inget annat. Nästa vecka får du ju se den lilla igen, och då kommer allt att kännas bättre igen!

    Draken: Skönt att höra att allt går bra med din graviditet också. Jag förstår din träningsdepression, men det är ju för en god sak... Ska du på någon ny kontroll snart?

    CT: Har det sjunkit in än? Att du faktiskt är gravid?

    Tabbs: Skönt att få ladda om batterierna lite på Sicilien, men det var ju tråkigt att ni blev osams just kring ÄL... Så himla typiskt. Förstår känslan av hopplöshet inför hela bebisprojektet. Jag tror som Draken, att man kanske mår bäst av att skita i allt. Men det är ju inte så lätt...

Svar på tråden 30+, planerar första barnet, tidigare missfall/MA, BIM juni?