Hennes 1åring kan inte sitta!!!!

Jag tycker det är väldigt konstigt bara.. hon verkar liksom inte förstå vad han behöver.... han sitter bara i barnstolen eller i knät.. någång då och då sitter hon med han på golvet....
de få gånger jag hållt honom och liksom försökt få honom att stå och stödja på benen så liksomverkar det som om att han inte har ett uns muskler ( om du förstår).
Kan ju bara jämföra med mina ungar.. de har ju kunnat resa sig och stå med hjälp några sekunder redan när de är 7 veckor typ... man tränar ju dem att de blir starka, att de ska röra sig, träna upp motorik och muskler.

Jag är väldigt orolig för denna grabben, men vet inte hur jag ska gå till väga... för att inte såra någon :/ 

Ja, tyvärr.. hon är verkligen mån om sina barn på alla andra sätt.. om du fattar hur jag menar.

kan tillgägga att både mamman och pappan är riktigt överviktiga och inte helt aktiva människor om man säger så... pojken kanske kommer ut en gång i veckan på en liten runda i vagnen.. galet! 

Om inte bvc reagerar så är det ingen fara.

Om vi fått hjälp tidigare, vi fick ingen hjälp fråns 14år senare.

Den hjälp som han fick var att vi satte honom på ur och skur dagis efterosm han var tvungen att träna upp motoriken. Har man dålig motorik får man svårt med talet.

Innan var han hos dagmamma två olika och båda vittnade om att något var fel, men enbart när jag själv tog upp det.

Jag hade tur ändå eftersom jag i mitt yrke visste vad jag skulle göra. Tränings mässigt. Men innan han var tre hade vi inte kunnat göra något. Man kan ju inte tvinga fram nyfikenhet på omvärlden. Inte mognad att bli torr och blöjfri.
MM. Men det har ju så klart med vilka problem just det bär barnet har.

Men hade någon sagt något åt mig tidigare så vet jag inte hur jag hade reagerat. Jag hade nog inte rusat iväg till bvc i alla fall. Men man kanske kan så ett frö hos mamman, att man tycker att det är konstigt att han inte vill röra på sig självmant.

bäst någon kommer och tar min son ifrån mig då för han är också oerhört lättroad :)

Jag förstår dig. Det låter väldigt märkligt att han inte ens vill försöka stå själv när man håller honom.

Alla barn är olika.. men jag känner igen det du skriver.
En bekant till mig hade en son som varken satt själv eller reste sig ut med möblerna innan han var 1 år.. och där var det också mamman som inte lät han utforska för hon var (ff är) väldigt rädd att han ska göra sig illa.. Han är också väldigt snäll, nöjd och lätthanterlig så han protesterade aldrig.

Men BVC var på henne hela tiden om detta och sa att hon får helt enkelt barnsäkra huset och låta honom vara på golvet! Hon var lite sur efteråt och tyckte att hon blev utskälld men hon tog BVCs råd och "släppte taget". 1 mån efter hade lillen lärt sig gå!!

Du kanske kan tipsa om t.ex. lära-gå-hjälm om hon är så rädd att han ska göra sig illa..?

När min dotter var ett år kunde hon inte heller sitta själv. Det var ju inte så roligt när alla andras bebisar kunde gå

Vi knallade iväg till läkaren med henna som konstaterade att hon var frisk som en nötkärna, bara lite sen med att lära sig att sitta.
Å andra sidan lärde hon sig prata när hon var 6 månader.

Läkaren förklarade detta med att bebisar gärna upptäcker en sak och ägnar sig åt det. Min dotter upptäckte det fantastiska språket och ägnade sig bara åt att utforska detta och åt att kommunicera med sin omgivning.
Att lära sig att sitta var inte alls roligt
Dessutom är bebisars hjärna inte så utvecklade att den klarar av att lära sig  allt på en och samma gång

Så jag tycker nog du ska lugna ner dig lite. Alla utvekclas inte i samma takt och definitift inte efter ditt schema

Om barnet är friskt, vilket han förmodligen är, kommer han nog att "slita sig" från mamma rätt som det är och helt enkelt bara ta igen sin lite sena utveckling!

Skillnad om barnet är lättroat.. eller att barnet aldrig får vara med om något kul eller få nya intryck.... en promenad i veckan, resten sitta och ruttna i en lägenhet där man ens inte får vistas på golvet, utan får sitta i en stol eller i knät på en vuxen.
Jag tror livslusten börjar ta slut på den lille.. det händer ju aldrig något i hans liv... stackars barn :/ 

Jag begriper inte vad du raljerar om. Min son är snart 16 månader och äter ersättning. Han har sprungit runt sedan han var 10 månader men han pratar inte. Vad menar du att jag ska göra åt saken?