Hennes 1åring kan inte sitta!!!!

är det inte lite konstigt att TS inte har skrivit mer??
Någon kommentar av alla dessa frågor borde kanske vara på sin plats !?!

Barn är olika och har olika behov. Barn som kan sitta vid 1 års ålder gör det inte för att deras föräldrar har varit extraduktiga, utom för dom har förmågan. Att man saknar förmågan att sitta kan bero på att barnet har en svårighet, eller att den helt enkelt är sen. Samma gäller maten. alla barn äter inte allt som serveras.
Och har man ett barn som inte beter sig som alla andra så kommer alla möjliga människor med dom mest konstiga förklaringar, som för det mesta går ut på att det beror på föräldrarna.

Även om man vanvårdar ett barn ganska grovt, så innebär det ganska ofta att barnen till det yttre utvecklas som alla andra. man kan oftast inte märka vanvård på barnens utveckling.
Däremot så anklagar sig de flesta föräldrar till barn med svårigheter, av sig själva och omgivningen för att vara orsakerna till barnens svårigheter.
Din väninnas barn vrkar inte speciellt ostimulerad eller vanvårdad, det finns faktiskt inget som pekar på det, även om hon inte tar hand om honom exakt på samma sätt som du tar han om ditt barn, som är en annan individ med andra behov.
Om du undrar om hon inte även ger honom annan mat kan du ju alltid fråga.

Det är vanligt att små barn som rör sig lite är tjockare. De går ner i vikt när de blir mer aktiva, och det är inte farligt och leder inte till övervikt högre upp i åldrarna.

Men TS säger inte att hon vet att barnet tillbringar största deln av sin tid i matstolen. Bara att väninnan inte hittar på så mycket, utom är mest hemma, och det är ju en smaksak, och att 1-åringen sitter mycket i matstolen (kanske att väninna tar emot henne i köket och sätter lillen i matstolen när hon är där?).
Självklart kan det vara så om man är gravt vanvårdat att man inte utvecklas, men utifrån vad TS berättar så är det mest barnets sena utveckling och att väninnan har andra vanor, som gör att hon har misstankar. Vilket jag tycker är ganska tunt... 
Jag har inte läst igenom precis hela tråden, men jag tycker inte att det verkar finnas element som får en att misstänka att barnet skulle vara så vanvårdat! Och endast den sena utvecklingen bör inte vara skäl till misstanke. Tyvär är det även så att många föräldrar till barn med avvikelser i utvecklingen anklagar sig själva för att de är annorlunda mot sitt barn än andra föräldrar och därför dröjer med att söka hjälp.
Ibland är det lättare som förälder och även som vän att söka efter avvikelser hos sig själv eller sin vuxne vän eller anhörig än att börja tala om att allt inte är som det ska hos barnet. 

Måste börja med att säga grattis! Måste vara fantastiskt skönt att vara så pass perfekt förälder att man känner sig befogen att trycka ner andra människors föräldraskap! 

Som mamma till ett barn som är mycket försenad i sin motoriska utveckling så kan jag säga att du vet väldigt lite om den kamp man som mamma går igenom när ett barn inte uppfyller de förväntningar som finns. 

Nr 1. Du skriver att det är en bekant, inte en vän. Vår dotter går under utredning för epilepsi och försening i den motoriska utvecklingen. Detta är inget jag känner behovet att dela med mina bekanta, så det kan mycket väl vara så att denna mamma får hjälp och stöd men inte väljer att berätta det för en dömande bekant.

Nr 2. Vi har fått massa övningar som vi tränar med vår dotter, men detta väljer jag att göra när vi är i en lugn miljö, dels för att jag skall kunna ha fullt fokus på henne och dels för att hon blir väldigt arg och trött av dessa övningar. Så det kan ju vara så att denna mamma väljer att aktivt träna sitt barn när det inte är andra runt omkring. 

Nr 3. Att vara mamma till ett försent barn är redan extremt påfrestande både på kroppen då man inte kan "bara" sätte ner dem på golvet. Men även på psyket och självförtroendet, man skyller detta på sig själv flertal gånger per dag och mår skit över det. Vilket betyder att du som "bekant" absolut inte behöver lägga mer skuld på denna mamma. 

Nr 4. Ett barn med motorisk försening kan ha jätte svårt att få till ätatekniken. Ännu en gång detta är något man väljer att jobba på i lugn och ro inte med en dömande publik som letar fel. 

Så istället för att döma ut mamman som en hemsk förälder som försummar sitt barn så prova fråga hur hon mår och om dom får något stöd från sjukvården. Väljer hon att inte svara dig så får du acceptera att du inte är en människa hon vill anförtro sina känslor och tankar. 

// En förbannad värdelös mamma som tydligen inte kan stimulera sitt barn.