Hennes 1åring kan inte sitta!!!!

Men det är väl klart att bvc har koll på det! Våran läkare sätter barnen upp redan vid 4 mån för att se om dom kan balansera sin kropp lite grann... Med tanke på att du lägger ut detta för allmän beskådning så kanske det finns en anledning varför din "kompis" inte talar ut med dig!

Jag tror också att BVC måste veta om detta redan, kanske det är något med barnet som hon bara väljer att inte delge med dig TS?

Jag tror du ska hålla dina tankar för dig själv, för det är nog inget hon har gjort för att få hennes barn sådär heller, du kan ju försöka prata med barnet ofta, öva på att sitta och sånt för skojs skull när du är där, inte för att vara elak utan hjälpsam. Så vet du att barnet iaf får lite övning..

Så håll dig bara utanför det TS :)

Herregud..sköt du ditt istället.

Jag skulle förmedla min oro kring ett barn som inte tycks utvecklas normalt, som tycks understimulerat och undernärt (miss-närt). Om så ej är fallet så kommer det ju uppdagas.

(Min omtanke gäller i första hand barnen, och inte deras föräldrars eventuella stolthet.)

Vad är det i mitt inlägg du tycker visar på brist på empati, respekt och omtanke? För allt jag skrev kommer därav. Jag ser inte socialtjänsten som ett straff utan som ett potentiellt stöd. Att vilja någon detta är väl empatiskt?

Du anser att en anonym anmälan är en handling i all välmening. Respekterar man någon så anmäler man väl inte den personen anonymt? Empati? Hur menar du då? Och omtanke? Får för allt i världen inte ihop det med en anonym anmälan till socialtjänsten...?

Och du skriver att du ser det ur barnet synvinkel - ett barn som inte utvecklas normalt - vad ska soc göra åt det? Och missnärt? Så ger man barnet oboy, skogaholmslimpa, saft och kräm - då ska soc ta barnet? För att det är bäst för barnet? 

Jag kommer förmodligen aldrig kunna lita på BVC någonsin igen. Jag påtalade flera gånger att jag trodde att något var tokigt, men nej då, allt var så normalt så. Nu är min son död. Han blev bara 5 månader. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag litade på vad de sa.

Jag tycker inte att det behöver vara respektlöst att göra en insats anonymt. Det kan t.ex. vara skönt för den andra föräldern att slippa veta hur illa man uppfattar något. Så att man kan förbli ett stöd under processens gång. Det finns säkert många som föredrar klarspråk, jag t.ex., men min uppfattning är att många föräldrar har svårt för det.

En anmälan till socialtjänsten ser jag som en försäkring. En tjänst som finns till hands för att försäkra oss om att alla mår väl och att de som inte gör det får hjälp. Hjälp är alltså vad det handlar om, och det tycker jag är omtanke.

Jag kan inte föreställa mig att soc omhändertar ett barn på grund av en något bristfällig kost. De omhändertar sällan barn. Och skulle de göra det så har de säkert sina skäl, och då är det ändå för väl. Sannolikt är snarare att de, om de kan bekräfta misstanken om bristande omsorg kan hjälpa föräldern till rätt redskap för sitt föräldraskap eller eventuellt , om barnets problem enbart är biologiskt/genetiskt betingade, remittera till läkare  för deras hjälp.

Jag beklagar verkligen sorgen. Kan inte tänka mig något mer fruktansvärt.

Det är också därför jag angående institutioner och deras uppgift brukar säga att hellre en gång för mycket än en gång för lite. Hellre noggrann än slarvigt. Hellre det säkra före det osäkra.

Och det är ditt problem tycker du?