Hennes 1åring kan inte sitta!!!!

Jo, som sagt, jag förstår dig - men jag förstår också de som inte klarade av att bemöta dig. Och du vet ingenting om mig. Hade jag mött dig på ett barnkalas hade jag pratat med dig som vilken annan människa som helst.

Får samma känsla jag..ts pratar om barnet på ett opersonligt och ganska negativt sätt. 

TS hur mycket bryr du dig om den här kompisen och hennes barn egentligen?? Brukar du ta hennes barn i knät och krama någon gång? Känner du barnet, vet vad det tycker om etc?

Nä...tänkte väl det. Kanske är  det anledningen till att du inte törs säga nånting, att du innerst inne vet att du inte bryr dig utan bara ser på utifrån som en åskådare. En ganska kritisk sådan.

Jag har en utvecklingsstörd pojke själv, och jag kan väl generellt säga så att från nära vänner som man vet bryr sig finns inga dumma frågor!!! Däremot ytliga bekanta som bara är ute efter att hitta fel och bekräfta sina fördomar gör klokast i att hålla mun.

Så du ts, säg inget. Din kompis nära vänner och familj kommer säkert att prata med henne förr eller senare.

När mina barn var 1år kunde de inte heller sitta helt själva, mkt ostadiga. 
Men så föddes de i v24 så "egentligen" var de i utvecklingen som en 8-9 månaders bebis. Nu är de 1,5år och har precis börjat gå båda två =)

Antar att du skulle ha vetat om barnet var tidigt född, men tycker nog inte du ska lägga dig i, alls.
 

Inte så jag menar.. klart de vet på bvc.. men om det nu är vänner så frågar man väl om man nu tycker att det är konstigt, hade jag gjort inget fel med de.

Visst är det  så, men jag känner också en mamma vilket problemet verkar vara detsamma ungefär.
Där har BVC reagerat men hon bryr sig inte.
Men sen kan det vara så att barnet har något funktionshinder kanske down och dom är senare med utveklingen i många fall. Och är det så att barnet har någon sjukdom så kanske hon mår dålig själv över att prata om det.
Men sen finns det dem som är väldigt lata rent sagt, å vad man ska göra åt det är en svår fråga.

Min son är lindrigt utvecklingsstörd med en kromosomavvikelse hans handikapp syns inte på honom utan det märks hur han beter sig. Jag var med om en massa påhopp när han var liten från förskolan att han inte utvecklades som de jämnåriga utan behövde mera tid hela tiden jag fick höra att det var jag som skämnde bort honom mm när vi fick beskedet utvecklingsstörning av en barnspsykolog så föll alla bitar på plats hans utvecklingsstörning gorde att han behövde mera tid än sina jämnåriga och det berode inte på att jag skämnde bort honom eller var en dålig mamma.  Istället för att skriva en massa om din vän så finns där i stället som en vän ska om hon vill prata så gör hon det själv jag ska bara säga att alla påhopp som jag fick när min son var liten fick mig att bli så trött och arg när vi fick beskedet att han var utvecklingsstörd så ångrade sig personalen på hans förskola regällt att de hade varit på mig så mycket om min sons försening. Vi bytte förskola efter beskedet och han fick det mycket bättre på den nya där blev han acepterad för den han var av personalen och barnen

Man kan inte stimulera sitt barn att sitta, krypa eller gå. Det är en motorisk fas som har med stabilitet i muskler, nerver i hjärnan och den egna viljan hos barnet. Grovmotorik. Om barnet jollrar mycket är det finmotoriken. Så länge den finmotoriska utvecklingen håller på så står den grovmotoriska stilla också växlar det så här ända upp tills man är i skolåldern. Barn är unika oavsett tidiga eller sena.

FEL! Man kan både uppmuntra barns kommunikationsförmåga och deras motoriska utveckling med mycket enkla medel. Exempel:

1. Se till att barnet får mycket tid på mage på golvet där de kan stärka ben, rygg, nackmuskelaturen och öva på att åla, krypa etc.
2. Stimulera barnet med musik, sagor, ramsor, bilder med olika färger och kontraster.
3. Försök kommunicera med barnet på alla vis. Klapp-lekar (barnet klappar i bordet en gång, du klappar en gång- barnet klappar två gånger, du klappar två gånger etc), gulla med barnet, gör olika ljud, barnteckenspråk mm. 
4. Mycket kroppskontakt och närhet.

Barn som inte stimuleras (tänk på otäcka exemplel av vanvårdade barn som ligger i sina sängar hela dagarna) på verkas mycket negativt. Man kan ge sitt barn bättre eller sämre förutsättningar att utvecklas utifrån dess egna förmåga. 

Ang TS fråga så tycker jag inte att det är fel att fråga mamman. FRÅGA om hon har funderat över varför barnet inte kan sitta själv. FRÅGA om hon känner sig orolig, om BVC sagt något. Säg att du förstår att barn är olika men att du undrar om allt är ok.

 

Låter inget bra,
prata med mamman o andra runt omkring
Mvc tex.
om vad dom tror?
Min son är 9 månader och kryper, ställer sig upp
och klättrar på allt o alla.
Ledsamt att höra när en 1åring inte ens kan sitta
Han verkar inte alls utvecklas normalt
Mvh L

Jag hade gått med mamman till öppna förskolan. Där finns kunnig personal och fler föräldrar och barn att tala med. Det vore en lämplig utflykt för er ihop med barnen, utan att hon blir utpekad. Jag tycker det låter sent att inte kunna sitta själv vid ett års ålder, men det är hela utvecklingen som ska bedömas.