Hennes 1åring kan inte sitta!!!!

Men barnet kunde ju inte sitta hur kan barnet då ha en tendens att ramla?

På vilket sätt angår hennes barn dig? 

Två saker retar mig enormt i den här tråden.
1) Alla svar som i principer säger "Sköt dig själv och skit i andra!". Fruktansvärt! Fler vuxna borde bry sig om hur fler barn har det! Och dessutom våga agera! Jag tycker att ts uttrycker en oro och omtanke för barnet i fråga. Huruvida det verkligen finns skäl att oroa sig är en annan sak. Det kan ju ingen som läser den här tråden avgöra. Min erfarenhet är att "känslan" av att något är fel alltid bör tas på allvar.
2) En total övertro på BVC. "OM det var ngt fel så skulle BVC ha reagerat" Nej, det är faktiskt inte säkert att det är på det viset. Misstag begås, även inom vården och ingen här har en aning om kvaliteten på den barnavårdscentral som barnet i fråga besökt.

Jag tycker att ts har fått några bra förslag. Som att prata med bvc, gärna den egna bvc-sköterskan, för att få lite svar om det ts upplever som avvikande. Det kan vara bra att få en kunnig persons syn på saken och få stöd i hur du som vän kan agera och stötta din kompis och hennes barn om det behövs.

Jag tycker inte att det låter lite oroande att barnet inte kan sitta utan stöd vid ett års ålder. Barn kan vanligen sitta själva utan stöd  någon gång mellan 5-10 mån ålder, de allra flesta kan det vid 7-8 mån ålder, Barn utvecklas olika och det kan vara så att detta barn endast är lite sen, men det kan också tyda på avvikelser som man behöver vara uppmärksam på. I detta läget är det kanske bara att avvakta och se hur utvecklingen fortskrider under de närmaste månaderna. Men barnet måste få möjlighet att öva, vara på golvet, sitta med kuddar omkring sig så att det inte skadar sig medan det övar. Att mamman är rädd att barnet ska slå sig är ju inte så konstigt, särsklit om barnet  har dålig balans. Men det går ju att lägga ut kuddar, en filt på golvet osv.  
Det man behöver vara riktigt uppmärksam på är om barnet inte utvecklas alls, eller börjar gå bakåt i utvecklingen.

Är barnet väldigt närhetssökande själv eller är det mamman som inte släpper ner barnet trots att det vill vara på golvet?

oj, jag såg att det blev ett viktigt fel... Jag TYCKER ATT det låter lite oroande att barnet inte kan sitta själv.

1. En BVC sköterska får inte prata om andras barn.
2. Ett barn som inte kan sitta vid 1 års ålder kontrollers troligen redan och oftast kan en diagnos inte ställas på ett barn med förseningar för än långt fram i tiden.
3. Jag tror fortfarande att denna mamma skrattar gott åt den nyfikna TS som jag inte tror är en nära vän och detta för att om de var nära vänner hade TS inte behövt skriva här på FL utan redan haft ett svar.

1) En bvc sköterska kan naturligtvis inte prata om någon annans barn. Ts kan så klart inte ringa barnets bvc-sköterska och diskutera detta. Men inget hindrar att hon rådfrågar sin egen bvc-sköterska om man generellt bör oroa sig för ett barn som beter sig som hennes väns barn.
2) Det är det man inte bara kna förutsätta. Och att sätta diagnos är inte det primära om det öerhuvudtaget skulle bli aktuellt, utan att fundera över om det är något i barnets miljö nu som bidrar till föreseningen och som i så fall kan avhjälpas. Det är viktigt och det ska mna inte vänta med!
3) Det är en teori

Min son satt själv när han var 14 månader! Han har neurologiska problem och motoriken hänger inte riktigt med.
Men det är inget fel på honom ändå!
Han kunde inte krypa innan heller. Men det är inget fel på honom.
Han gick när han var 1½ och han är helt normal!

Varför måste alla dras över en kam?
Min förste pojke gick nar han var 9½ månad. Är han lika "onormal" då?

Innan man börjar med saker som prata med SIN BVC sköterska eller som andra i denna tråd skrivet kontakta andra myndigheter som ska kontroller denna mamma tycker jag att man ska fråga mamman om barnet.

TS skriver ju att hon inte vill fråga mamman för hon är rädd för att såra henne.

Jag skulle bli otroligt sårad om jag vista att de gick och pratade bakom ryggen på mig om mina barn och inte våga fråga mig personligen.

Dålig stil av TS tycker jag.

Jag har själv barn med diagnos men synliga sådana men ändå finns det folk som tisslar och tasslar bakom min rygg och de tycker till och med synd om mig på grund av att jag har ett barn med ett synligt handikapp som jag är den sista att dölja och inte prata om.

Men sådana personer som jag märker går runt och smyger dem dissar jag rakt av, har de mod att prata bakom min rygg om mitt barn har de självklart mod att prata med mig också tycker jag.

Eh.. Vår 1,5 åring får ersättning. Har du hört?!
Han äter inte allt. Och han väger bra mkt mer än de där fjantiga kurvorna. Kanske är detta barnet bara sent med vissa saker?
Vad har du med att göra om barnet är framme i utveckligen eller låter sig ta den tiden den behöver?

Nä, man ska inte jämföra så ge fan i det.

Jag har inte läst hela tråden men däremot en kommentar där det stod att man får käanslan av "sköt ditt"
Tycker det är sjukt att man är så pass "insatt" så att man vet att hon inte gör nått med sitt barn på dagarna, men ändå inte vågar säga till eller kanske fråga på något bra sätt... det kanske ligger nån underliggande sjukdom eller vad som helst....
Som folk "snackar" skit om ungar som kan ligga och skrika på Ica.. att mamman inte tar hand om sitt barn och att barnet är ouppfostrat eller vad som helst... men barnet kan kan adhd eller autism eller någonting man absolut inte har koll på .... Så jag tycker nog du ska fråga henne ....