Hennes 1åring kan inte sitta!!!!

Ja jag hade också reagerat på en 1-åring som inte sitter upp men jag reagerar ännu mer på TS dömmande attityd och att hon verkar mest ute efter att dömma mamman. Sen vet varken vi eller TS om barnet fått någon utredning/hjälp.

vad gäller understimulering så låter det ju som att mamma har barnet i famnen och inte struntar i barnet, jag har väldigt svårt att tro att det skulle orsaka att hon inte kan sitta

Min 14-månaders får ersättning än. Han äter det om han vill ha mat på natten. Han äter det innan han somnar både på em och till natten. Han älskar det och kommer så fint till ro. Ser inga problem med det. Han får gröt och mat andra mål så han klarar sig fint ändå. Han springer som en liten galning också så han verkar inte lida av det utvecklingsmässigt heller.

Däremot fattar jag inte varför inte barnet det står om i ts inte får vara på golvet och träna själv. Redan tidigt la jag mig på golvet med sonen och där låg vi och lekte och pratade för fullt. Han lärde sig sitta vid 7 månader vilket jag tycker är sent med tanke på hur stark han varit i kroppen hela tiden. Han reste sig innan han kunde sitta.

Men hallå! Om barnet har en utvecklingsstörning så är det ju per definition något som är fel! Barnets utveckling är störd.

Det är så klart inte ts kompis fel om hennes barn har ett handikapp, men en normal förälder börjar väl undra och oroa sig när barnet avviker kraftigt från sina jämnåriga, och kollar upp det? Det kan ju vara så att barnet behöver extra träning och stimulans för att kunna klara sig bra i framtiden! Oavsett om barnet är bara lite senare än andra eller handikappat vill man ju som förälder att det ska få utvecklas och må bra. Eller? Vissa här verkar ha attityden "Äsch, om något är fel med ett barn upptäcker nog någon annan det så småningom, varför ska mamman eller ts bry sig?"

Om man totalt struntar i hur ens barn mår och utvecklas tycker jag det är oroväckande, och ett betydligt större problem än om barnet inte kan ditten och datten. I så fall är det ju bra om ts kan hjälpa barnet att få det stöd han ev. behöver, eftersom mamman verkar mindre intresserad, eller bara aningslös.

" Hej BVC.
Grannens barn utvecklas inte i den takten som passar mig
Vad ska jag göra?"

Hur tänker ni nu, när små barns utveckling inte passar in i era mallar
Har det verkligen gått så långt att man tar minsta lilla orsak att få ringa till första bästa myndighet och ringa och skvallra på grannarna.
För gud förbjude, det är ju inget fel på mig och mina barn!
Till man blir anmälad av nästa granne för att treåringen inte lärt sig hoppa på ett ben  fort nog

"Hej BVC
Grannens barn har inte lärt sig att hoppa på ett ben ännu
Vad ska jag göra
Hon är klart understimulerad och visar alla tecken på att reagera som ett Rumänskt barnhemsbarn.
Dessutom får hon gröt att äta"

Vaddå dömande attityd?! Varför ska det alltid tassas på tår för föräldrar, det är väl barnet som är det viktiga!!!!
Jag tycker det låter fruktansvärt att barnet nästan aldrig är utomhus och tillbringar sitt liv i en barnstol!
Det ska alltid vara så synd om föräldrarna som NATURLIGTVIS aldrig gör fel (ironi) men barnens rätt till ett stimulerande liv då?????
Det är förekommer ostimulerade barn som blir sena i utvecklingen just på grund av det. Det har ingeting med att göra om barnet ibland får sitta i en vuxens knä eller inte.

 

Det är definitivt barnet som är det viktiga men TS har redan bestämt sig för att det är mammans fel om nått är fel. Jag tror det ligger mer bakom här än oro för barnet!

Hon skriver att föräldrarna är feta och ja då kan man ju verkligen inte aktivera sina barn barn heller, eller hur?!

Sen utgår både TS och en del här ifrån att mamman INTE är orolig för att barnet är sent i utvecklingen och att hon heller inte sökt någon hjälp för det. Det har jag svårt att tro att hon inte oroar sig.

Jodå föräldrar gör ofta fel och många barn missköts, men man behöver för den skull inte vara så fördömmande i vad man säger. Hur vet TS om barnet stimuleras när hon inte är där? 

Jag tycker faktiskt du borde fråga mamman lite fint hur det står till egentligen. Acceptera inte att hon fnissar bort det, förklara att du är orolig och fråga vad barnet äter, vad de gör, vad bvc sagt...

Nu är det lite oklart hur mycket du egentligen vet och vad du bara tror... Men om det är så illa som du ger intryck av lär hon ju inte fatta genom telepati, du måste prata med henne! Även om det är lite känsligt... Kanske har hon en förklaring.

Träffar hon andra barn i samma ålder? Jag menar att om man inte gör det och inte har tidigare erfarenhet, eller läser i böcker och så, kan det vara svårt att veta hur en ettåring brukar bete sig. Då får du visa henne, ta med böcker, förklara! Steg ett är ju att hon inser att det kan finnas ett problem. För visst kan barn vara olika tidiga och sena, men att han är så sen på i princip alla områden verkar ju inte riktigt bra...

Men du. Kan inte du försöka få med henne på t.ex. öppna förskolan eller nån annan förälder-barn-aktivitet? Hon verkar ha lite svårt för att sysselsätta sin son och verkar dessutom extremt överbeskyddande. Jag är också rädd att min dotter ska skada sig men då får man ju helt enkelt kanske överdriva med barnsäkerheten istället så barnet ändå har chans att utforska.

Men som sagt. Försök du att dra med dom på lite aktiviteter. Då får hon ju även se andra föräldrar och hur de vågar låta barnen vara på golvet och utforska lite.

Nej, för enligt dig är det då bättre att blunda och låtasas som det regnar om ett barn far illa? Det kan ju hända att barnet kommer ikapp och att det inte är ostimulerat men är det värt att chansa bara för att inte göra föräldern ledsen? 
Som är sagt tidigare i tråden så är ju inte det stora problemet att barn utvecklas olika det vet ju alla...problemet är ju barnets ostimulerade liv!!! Och det här som alla tycker är så hemskt att TS skriver, att föräldrarna lider av fetma, det är ju ett handikapp som i värsta fall KAN påverka barnets liv negativt. Men som sagt, det är ju föräldrarna man ska skydda, skitsamma hur det går för barnet!!!! (IRONI!!!!) 

Så du menar att feta föräldrar är handikappade och påverkar sina barn negativt?

Så när man ser en överviktig förälder är det helt ok att ringa till BVC och rådfråga vad man ska göra som granne.
Med hänsyn till att barnet blir understimulerat

Och tänk dig nu noga för innan du svarar