• Lilla Loppa

    Bör man skilja sig från sin Alzheimersjuka hustru om man vill leva i ett nytt förhållande?

    En man, Axel 70 år, har levt med sin hustru i 40 år. Hustrun, Birgitta 62 år, blev sjuk i Alzheimer som har haft ett ganska snabbt förlopp (tydligen vanligt vid tidig Alzheimer) och hon bor sedan drygt ett år tillbaka på ett hem. Hon känner igen sina familjemedlemmar (man och barn, blandar ihop namnen på barnbarnen) men kan inte ta hand om sig själv (därav boende på hem) och hon har svårt för mycket, t.ex. att förstå att man ska äta pralinerna i en chokladkartong.

    Mannen och hustrun har alltså inget egentligt liv tillsammans och vettiga konversationer existerar inte. Axel hälsar på Birgitta en gång i veckan.

    Sedan knappt ett halvår har Axel träffat en ny kvinna, Cecilia (änka), som han umgås mycket med och de har ett förhållande. De bor 25 mil ifrån varandra och hon bor ofta och länge hos honom.

    Birgitta vet inget om Axels nya förhållande och hon skulle förmodligen inte förstå innebörden av det även om hon visste.

    Så till min fråga: Är det rätt av Axel att ha förhållandet med Cecilia medan han fortfarande i praktiken är gift med Birgitta eller borde han skilja sig?

    (Namnen är förstås påhittade!)

  • Svar på tråden Bör man skilja sig från sin Alzheimersjuka hustru om man vill leva i ett nytt förhållande?
  • Insatt

    Jag hade fortsatt vara gift. Det är dumt att dra igång en skilsmässa när ens partner ändå står vid dödens port. Hade min nya partner tyckt att jag skulle skiljas från min sjuka make hade jag tyckt att vederbörande var regält empatistörd och hade gjort slut.

  • bodimit

    Det borde ju kanske vara lättare att söka skilsmässa när hon inte riktigt förstår vad det handlar om. då slipper man allt tjafs. sen kan det vara lättare för barnen att se på när de faktiskt är skilda. men et vore väl bra om han kunde hälsa på henne ändå. även om hon fortfarande trodde att de var gifta.

  • augustisten
    Kojbe skrev 2011-02-05 18:17:56 följande:
    Tror inte det skadar någon... Hmmmm jag håller inte med där.
    Barnen tar skada av det  och de själva tar skada av det. Jag kan inte se eg vad åldern el sjukdomen ska ha med det att göra att det liksom blir ok? Men det är ju jag det.
    För min del så har jag lovat tills döden skiljer oss och jag anser ju att även om hon är sjuk är hon inte död så jag tycker ju han bör skilja sig isf. För om hon ändå skulle vara så förvirrad är det ett begrepp som inte spelar någon roll för hennes del.

    Men för honom o de andra efterlevande gör det STOR skillnad.
    Men det är min åsikt.

    Jag håller med vad carbe skrev   jättesvår situation för honom ja men ärligt talat man vet ju den dagen kommer o jag tror inte han idag skulle vara så glad i tanken om det varit omvänd situation att hans fru sprang iväg till första bästa o lämnar honom åt sitt öde.

    Så min åsikt är NEJ det är inte ok.. Ledsen men så känner jag det iaf....
    Men tror du inte barnen far ännu mer illa av att se sin pappa olycklig? De är ju väl medvetna om hur samlivet med mamman är.

    Jag förstår absolut att man fortfarande vill vara gift om man fortfarande vill vara en del av vården och omsorgen för den sjuka. dessutom kan det ju vara en praktisk orsak - vid en skillsmässa blir det ju tex bodelning och man kanske inte kan bo kvar i det gemensamma hemmet. Jag antar att en person med Alzeimers får en juridisk representant i ett sådant fall och denne ska ju se till klientens bästa vilket troligen är att sälja det gemensamma boendet.

    Jag skulle själv inte vilja att min man lade sitt liv på halster om jag drabbas av en sådan sjukdom. Trots att vi lovat varandra "i nöd och lust". För mig gäller det löftet så länge vi båda är medvetna om innebörden i det.
  • Miss Obsessive
    Kojbe skrev 2011-02-05 18:19:21 följande:
    I nöd och lust inte bara i lust men tråkigt så många väljer sitt ego när det väl kommer till den situationen.....
    Jag förstår inte hur du resonerar, hur kan det vara egoistiskt att vilja vara lycklig de 10-20 år man har kvar? Alzheimer/demens brukar kallas för de anhörigas sjukdom och det finns en anledning till det. Det är en oerhört stor sorg och påfrestning att sakta men säkert se den person man älskat och känt en gång tyna bort fort och lämna kvar endast ett skal, en total främling som förutom utseendet inte har några likheter med den själ som en gång fanns där. I nöd och lust betyder inte att man inte kan finnas där för varandra även om man lever isär, precis som att kärlek är så mycket mer och större än att  älska varandra passionerat en hel livstid. 
    Kojbe skrev 2011-02-05 18:17:56 följande:
    Tror inte det skadar någon... Hmmmm jag håller inte med där.
    Barnen tar skada av det  och de själva tar skada av det. Jag kan inte se eg vad åldern el sjukdomen ska ha med det att göra att det liksom blir ok? Men det är ju jag det.
    För min del så har jag lovat tills döden skiljer oss och jag anser ju att även om hon är sjuk är hon inte död så jag tycker ju han bör skilja sig isf. För om hon ändå skulle vara så förvirrad är det ett begrepp som inte spelar någon roll för hennes del.

    Men för honom o de andra efterlevande gör det STOR skillnad.
    Men det är min åsikt.

    Jag håller med vad carbe skrev   jättesvår situation för honom ja men ärligt talat man vet ju den dagen kommer o jag tror inte han idag skulle vara så glad i tanken om det varit omvänd situation att hans fru sprang iväg till första bästa o lämnar honom åt sitt öde.

    Så min åsikt är NEJ det är inte ok.. Ledsen men så känner jag det iaf....
    Varför tar du för givet att barnen tar skada av att pappan inleder ett nytt förhållande? Eller att pappan "springer iväg till första bästa"? När någon insjuknar i alzheimer/demens, så är det i första hand familjen som drabbas, inte den sjuka. Att pappan lever känslomässigt och fysiskt med en annan kvinna, betyder inte att han lämnar sin fru "åt sitt öde". Han kan fortfarande finnas där för henne och vara det stöd hon behöver, samt hjälpa till med alla praktiska detaljer kring fruns vård. Det ena utesluter inte det andra! 
  • Insatt
    Miss Obsessive skrev 2011-02-08 09:53:41 följande:
     I nöd och lust betyder inte att man inte kan finnas där för varandra även om man lever isär, precis som att kärlek är så mycket mer och större än att  älska varandra passionerat en hel livstid. 
    Jo, det är precis vad det betyder! Bara för att folk nuförtiden tar väldigt lätt på "tills döden skiljer oss åt" betyder det inte att det inte fortfarande har den grundläggande betydelsen! Det är ju inte som att man lever isär för att man separerat när det handlar om sjukdom!
  • uniMog

    Jag tycker det är etiskt värre att skilja sig från en människa som är såpass sjuk som frun i trådstarten. Bra mycket värre än att vara otrogen mot en kvinna som inte förstår och därmed inte tar skada.

    Om barnen tycker det är värre att Pappa är lycklig med en ny kvinna OCH tar sitt ansvar för frun (dvs inte skiljer sig och lämnar henne i sticket) så tycker jag barnen har en konstig syn på världen.


    Forgive me, shiny special one, I beg of you to rip out my inadequate tongue
  • Insatt
    Pejgan skrev 2011-02-08 10:18:05 följande:
    Jag tycker det är etiskt värre att skilja sig från en människa som är såpass sjuk som frun i trådstarten. Bra mycket värre än att vara otrogen mot en kvinna som inte förstår och därmed inte tar skada.

    Om barnen tycker det är värre att Pappa är lycklig med en ny kvinna OCH tar sitt ansvar för frun (dvs inte skiljer sig och lämnar henne i sticket) så tycker jag barnen har en konstig syn på världen.
  • Miss Obsessive
    Insatt skrev 2011-02-08 10:06:43 följande:
    Jo, det är precis vad det betyder! Bara för att folk nuförtiden tar väldigt lätt på "tills döden skiljer oss åt" betyder det inte att det inte fortfarande har den grundläggande betydelsen! Det är ju inte som att man lever isär för att man separerat när det handlar om sjukdom!
    Hur mycket jag än försöker, så förstår jag ändå inte hur man kan tycka att en människa har förbundit sig att leva i olycka resterande delen av sitt liv om ens partner drabbas av en olycka/sjukdom av sådan art att personen "inuti" inte längre finns kvar. Även om lusten försvunnit, så kan han ändå finnas för henne i nöden- att han träffat en ny kvinna som gör honom lycklig och hel betyder inte att han lämnar frun helt åt sitt öde. Att älska någon och känna ömhet, ansvar och omsorg för honom/henne är fullt möjligt även om kärleken inte längre finns kvar. 
  • Insatt
    Miss Obsessive skrev 2011-02-08 13:31:41 följande:
    Hur mycket jag än försöker, så förstår jag ändå inte hur man kan tycka att en människa har förbundit sig att leva i olycka resterande delen av sitt liv om ens partner drabbas av en olycka/sjukdom av sådan art att personen "inuti" inte längre finns kvar. Även om lusten försvunnit, så kan han ändå finnas för henne i nöden- att han träffat en ny kvinna som gör honom lycklig och hel betyder inte att han lämnar frun helt åt sitt öde. Att älska någon och känna ömhet, ansvar och omsorg för honom/henne är fullt möjligt även om kärleken inte längre finns kvar. 
    Vad har det med skilsmässa att göra?
  • Miss Obsessive
    Insatt skrev 2011-02-08 13:37:10 följande:
    Vad har det med skilsmässa att göra?
    Vad då vad det har med skilsmässa att göra? Det är min åsikt  kring det etiska och moraliska dilemmat i TS. 
    I mina ögon spelar det mindre roll om han väljer att fortsätta vara gift med frun, eller om han ansöker om skilsmässa. Dock kan jag tycka att det är en onödig process att ansöka om skilsmässa när hon ändå inte är medveten om innebörden av en sådan.  Sen förtäljer ju inte historien i TS om det nya förhållandet utvecklar sig som sådant att han vill gifta om sig, i en sådan situation så måste han ändå ansöka om skilsmässa. 
Svar på tråden Bör man skilja sig från sin Alzheimersjuka hustru om man vill leva i ett nytt förhållande?