Bör man skilja sig från sin Alzheimersjuka hustru om man vill leva i ett nytt förhållande?

 I nöd och lust betyder inte att man inte kan finnas där för varandra även om man lever isär, precis som att kärlek är så mycket mer och större än att  älska varandra passionerat en hel livstid. 

Jag tycker det är etiskt värre att skilja sig från en människa som är såpass sjuk som frun i trådstarten. Bra mycket värre än att vara otrogen mot en kvinna som inte förstår och därmed inte tar skada.

Om barnen tycker det är värre att Pappa är lycklig med en ny kvinna OCH tar sitt ansvar för frun (dvs inte skiljer sig och lämnar henne i sticket) så tycker jag barnen har en konstig syn på världen.

Hur mycket jag än försöker, så förstår jag ändå inte hur man kan tycka att en människa har förbundit sig att leva i olycka resterande delen av sitt liv om ens partner drabbas av en olycka/sjukdom av sådan art att personen "inuti" inte längre finns kvar. Även om lusten försvunnit, så kan han ändå finnas för henne i nöden- att han träffat en ny kvinna som gör honom lycklig och hel betyder inte att han lämnar frun helt åt sitt öde. Att älska någon och känna ömhet, ansvar och omsorg för honom/henne är fullt möjligt även om kärleken inte längre finns kvar.