Bör man skilja sig från sin Alzheimersjuka hustru om man vill leva i ett nytt förhållande?

Jag har stött på några sådana liknande fall, där en part varit tex dement och förvirrad och inte speciellt talbar medan andra parten varit frisk och bott hemma.

Jag kan faktiskt tycka att det är  okej, och kanske mer okej än att börja böka med en skiljsmässa med någon som knappt förstår innebörden av det det.
Hade varit skillnad om Birgitta bott på ett boende men varit helt klar i knoppen.

Många äkta hälfter blir ju dessutom väldkigt ensamna när andra parten måste flyttas till ett boende, många är ju äldre dessutom och vännerna är döda alt orkar inte hälsa på, många sitter hemma i sina stugor och är ledsna, ensamna och deprimerade, ser då hellre att personen ifråga slipper vara helt ensam.

Men visst är det ett etiskt dilemma, trota allt lovar man ju varandra när man gifter sig att vara trogen livet ut.

Frågan tycker jag är varför han väljer att fortfarande vara gift med Birgitta? Egentligen tycker jag inte att man kan klandra honom. Jättesvår situation. Men om man ser det som så att frun är sjuk( som vilken sjukdom som helst) och bara för att hon är sjuk, så skaffar man sig inte en älskarinna för det. Jag vet egentligen inte vad jag tycker....

Jag tycker att det är ok och att de inte ska skilja sig. Birgitta far ju inte illa av att inte veta och Axel får vara lycklig lite till. Vet också såna här fall där det har skett i verkligheten och jag tror inte det skadar någon!

Beror på många saker men jag har svårt att se att det skulle vara fel.

En vän till mig har en mamma som har just alzheimers nu och hon säger att hennes mamma har egentligen redan dött och det som finns kvar är någon annan, eller ett skal.
Så jag förstår om partnern faktiskt träffar någon annan. Man kan inte förvänta sig att någon ska leva i kanske 20 år till och vara ensam, bara för att det som en gång var hans fru finns kvar som ett skal.

I normala fall är det ju naturligt att man ska/bör skilja sig innan man inleder ett nytt förhållande, men här handlar det ju även om juridiska saker. Att personen har någon som ser till dens bästa gällande medicinska beslut, boende och annat och då kan det vara av omtanke man fortsätter vara gift.

Ja det har du rätt i....

Tror inte det skadar någon... Hmmmm jag håller inte med där.
Barnen tar skada av det  och de själva tar skada av det. Jag kan inte se eg vad åldern el sjukdomen ska ha med det att göra att det liksom blir ok? Men det är ju jag det.
För min del så har jag lovat tills döden skiljer oss och jag anser ju att även om hon är sjuk är hon inte död så jag tycker ju han bör skilja sig isf. För om hon ändå skulle vara så förvirrad är det ett begrepp som inte spelar någon roll för hennes del.

Men för honom o de andra efterlevande gör det STOR skillnad.
Men det är min åsikt.

Jag håller med vad carbe skrev   jättesvår situation för honom ja men ärligt talat man vet ju den dagen kommer o jag tror inte han idag skulle vara så glad i tanken om det varit omvänd situation att hans fru sprang iväg till första bästa o lämnar honom åt sitt öde.

Så min åsikt är NEJ det är inte ok.. Ledsen men så känner jag det iaf....

I nöd och lust inte bara i lust men tråkigt så många väljer sitt ego när det väl kommer till den situationen.....

Jag anser att det är helt okej, så länge den dementa blir bemött som hans fru. Tycker inte att det är rätt att ta ut skilsmässa eller sluta hälsa på. Men om jag skulle bli dement så hade jag velat att min partner levde vidare, så länge vår relation inte förstördes. Hade han struntat i frun hade det varit en annan sak.

Tack för era intressanta svar!

Jag tycker också att det är helt okej att han träffar någon ny för det gagnar ju inte honom att han fortsätter att vara själv "bara för att han är gift" när Birgitta faktiskt är som en helt annan person, ett skal, som Moiraine skrev.

Jag tyckte att det var mer etiskt/moraliskt fel att han fortsatte att vara gift när han i praktiken har gått vidare till ett nytt förhållande men det där som Moiraine skrev:  "Att personen har någon som ser till dens bästa gällande medicinska beslut, boende och annat och då kan det vara av omtanke man fortsätter vara gift." är ju egentligen ganska viktigt. Äktenskapet blir bara något juridiskt men är till nytta för Birgitta.